Var finns rektorerna i skoldebatten?

När debattens vindar blåser kring skolan tycker jag att det är en yrkesgrupp som saknas: rektorer.

Varför är vi rektorer så tysta i debatten kring skolans möjligheter att lyfta nästa generation till nya höjder? Beror det enbart på att vi arbetar så mycket att vi inte hinner debattera eller är vi bakbundna av lojalitet till huvudmannen.

Om skolan ska utvecklas, så måste vi rektorer ge vår syn på hur svensk skola kan bibehålla det som ger framgång, utveckla det som ger nya möjligheter och ”städa” bort det som inte ger effekt och resultat.

Vi måste också lära av varandra, kollegialt lärande är lika viktigt för rektorer som för lärarna, om skola 2018 ska utvecklas och våra elever ska nå högre resultat.

I skollagen står det:

• 9 § Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor, särskilt verka för att utbildningen utvecklas.
• 10 § Rektorn beslutar om sin enhetens inre organisation och ansvar för att fördela resurser inom enheten efter elevernas olika förutsättningar och behov. Rektorn fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i denna lag eller andra författningar. lag (2014:458).

Klart och tydligt eller hur?

Som rektor har man sagt ja till ett uppdrag där man är ansvarig för att organisera och driva skolutveckling, samt ansvarig för arbetsmiljön. Leda och fördela arbetet utifrån de statliga styrdokumenten och den budget som man har fått sig tilldelad.

• Rektor ska utforma verksamheten för ett hälsofräjmande- och förebyggande arbete för att att skapa en bra och god arbetsmiljö för alla inom verksamheten.
• Rektor ska möjliggöra för alla professioner att samverka, såsom elevhälsoteam i samarbete med lärare och övrig personal.
• Rektor ska organisera verksamheten för att alla ska känna trygghet och studiero, samt att alla elever får utbildning utifrån sina egna förutsättningar.

Rektors uppdrag beskrivs ofta som komplext, att leda lärare och övriga medarbetare och utveckla organisationen mot statliga mål. Jag vet inte om det är så komplext. Svårigheten ligger snarare i att, om detta ska vara möjligt, man som rektor behöver ha möjlighet att ha ett långsiktigt perspektiv. Det är här frågan om budgeten kommer in.

Budgeten vilar i huvudsak på den skolpeng som varje elev bär med sig in i skolan. Det är budgeten som jag som rektor har att utgå ifrån, inte det som är det bästa ur ett pedagogiskt perspektiv. Här kommer den stora frågan. Hur har våra kommunpolitiker kommit fram till just ”den” skolpeng som respektive elev bär med sig (skolpengen är olika för olika kommuner.)

Om vi nu, under många år, har cirka 18 % elever som inte når behörighet till gymnasiet, är det då rimligt att påstå att skolpengen är rätt satt, eller rätt fördelad. Dessutom finns det förmodligen elever som inte ges möjlighet att utvecklas fullt ut utifrån sina möjligheter och förutsättningar. Jag tänker på de elever som har betyg, men skulle kunna nå högre betyg. med mer lärarstöd.

Rektorer, vi måste förtydliga vad det kostar att driva en skola mot långsiktiga mål, hälsofrämjande arbete, fokus på kunskapsuppdraget, där våra elever får en framtidstro och att vi kan organisera skolor som skapar trygga, stabila och varaktiga relationer med eleverna, i ett långsiktigt arbete. Att varje lärare får möjlighet att utveckla sitt läraruppdrag, för att varje elev ska få ut maximalt av sin utvecklingspotential.

Vi rektorer ska skapa en skola där eleverna får med sig kunskaper för vidare studier och en framtidstro. Där alla elever når behörighet till gymnasiet.

Det är mycket som vilar på en rektors stolta axlar, så vi lär väl bjuda på ett leende och stå upp för en framgångsrik långsiktig skola och vara tydliga med att kvalitet kostar.

Eva Myrehed Karlsson med 17 års erfarenhet som skolledare