debatt_jens_west

Jens S West är universitetsadjunkt i pedagogik, avd.chef på Mälardalens högskola och fd. rektor inom grundskolan.

Debatt

”Varför sparka på svängdörrar när det finns betongväggar?”

Debatt ”Någonting behöver vridas om ordentligt, något som gör att vågen vänder, och det är inte mer lokala pengar som är den kortsiktiga lösningen”, skriver Jens S West.

Det går en våg genom Sverige av uppror mot huvudmän som sparar på skolan, i synnerhet på grundskolan då den allt som oftast utgör en betydande del av en kommuns budgeterade utgifter. Numera innehåller den budgeten, beroende på kommunens storlek och sökkapacitet, också skuggor av förhoppning om diverse ”reparerande” statsbidrag. Det finns mycket att säga om dem, men det är inte dit jag vill komma.

Tillbaka till vågen där ofta huvudmannens representant i form av skolchef, numera lagstadgad, eller den som delegerat ansvaret, kommunpolitiker i nämnd och i slutändan fullmäktige, står till svars.

”De drar ner på skolan, de inser inte konsekvenserna och de tar inte ansvar för eleverna.” Kommentar som sådana är vad jag i ökande grad och antal har läst de senaste tre åren och nu går det med lavinartad fart. Det börjar likna uppror, ja det finns till och med de som säger sig bedriva sådana, med mer eller mindre framgång.

Frågan är bara, riktar man sin iver åt rätt håll? Jag tycker kampanjerna är ganska monotona och likriktade, som ovan nämnt, mot kommuner och huvudmän. För att utveckla och kanske ställa en dynamitfråga, jag vet att jag nu bråkar till det – hur gör man när där inte finns några pengar? Hur gör man när intäkterna går ner? Faktum är ju för alla känt att yngre och äldre blir fler. Vi som befinner oss i ålder att arbeta och generera skatt, välfärdens främsta intäkter, blir i förhållande till rikssnittet färre. Detta samtidigt som färre vill bli lärare, de största skolföretagen i Sverige tar ut 500 miljoner i vinst och vi har en rikspolitik som dessutom drivit ner skatterna senaste 10–15 åren.

Blir det inte väldigt konstigt om vi i det läget ger oss på lokalpolitiker, oftast sådana som är valda och gör sin samhällsinsats på sin fritid, när de bara konstaterar faktum.

Under mina nästan 10 år som rektor har jag i huvudsak jobbat i en kommun som jag är stolt att ha jobbat med och för. Politiker, från fullmäktige till nämnd, tjänstemän från förvaltning till kolleger med proffsiga medarbetare och fantastiska elever. En av få kommuner som nu ökar elevpengen och närmar sig nivåer i ersättning som andra kommuner nu landar på efter sina, observera, nedskärningar. Men jag har hela resan varit stolt över lärarnas insatser, glad över min lednings stöd och, kanske inte alltid men i det stora hela, sett politiker som gör kloka överväganden som nu i svåra tider betalar sig.

Som jag ser det är läget som det är, det finns ingen snabb lösning, definitivt inte lokalpolitiskt – det är rikspolitiken som behöver vara tydligare med var vi befinner oss rent demografiskt, som behöver berätta var skon klämmer utan populistiska satsningar, riktade bidrag för att släcka bränder eller reformer för att rätta till petitesser.

Någonting behöver vridas om ordentligt, något som gör att vågen vänder, och det är inte mer lokala pengar som är den kortsiktiga lösningen.

  • Annie Lööf (C) – vi behöver fler i arbetsför ålder, stå på dig! #Integration #Arbetsmarknad
  • Anna Ekström (S) – vinsterna behöver in i verksamheten, stå på dig! #VinsteIVälfärden
  • Roger Haddad (L) – lärare, rektorer och huvudmän behöver en myndighet som stöttar skolorna, inte stjälper dem, stå på dig! #BEO #Skolinspektionen

Jens S West, universitetsadjunkt i pedagogik tillika avd.chef på Mälardalens högskola, fd. rektor grundskola

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm