bengt-erik
Dyslexiveckan

”Vi har stora förhoppningar på nya regeringen”

Just nu pågår den Europeiska dyslexiveckan då extra strålkastarljus riktas på en diagnos som omfattar minst en elev i varje klassrum. Dyslexiförbundet FMLS ordförande Bengt-Erik Johansson upplever att kunskapen om dyslexi har ökat, men fortfarande behövs mer kunskap och stöd i många skolor.

I Sveriges uppmärksammas veckan på temat ”Rätten att läsa” främst på lokal- och länsnivå. Inför begivenheten har Sveriges dyslexiorganisationer lagt nio gemensamma förslag för en ökad kunskap och kompetens i skolan.

– I princip alla dyslexiorganisationer i Europa är med för att lyfta frågan upp på bordet. Det gäller främst dyslexi men även dyskalkyli, säger Dyslexiförbundet FMLS ordförande Bengt-Erik Johansson.
– Vi har föreläsningar, information och kontaktskapande sker ute i landet i samverkan med bibliotek, skolbibliotek och skoldatortek. På riksnivå har förbundet varit spindeln i nätet och tagit fram informationsmaterial.

Har medvetenheten om dyslexi förändrats de senaste åren?
– Ja, åt det positivare hållet. Dyslexi får större uppmärksamhet i media. Många kändisar har trätt fram och berättat om sin uppväxt och skoltid, något som betyder mycket för ungdomar att se att ”jag är inte ensam, här finns fler som har samma problematik som jag”. Medvetenheten och kunskapen bland lärarna och inom skolan har också generellt ökat.

Däremot menar Dyslexiförbundet att Skolverket inte fullt ut förstår vad dyslexi handlar om.

– Det är fortfarande inte tillåtet för elever med dyslexi att använda hjälpmedel i de nationella proven.

Hur jobbar ni för att få bort förbudet?

– Vi tillsammans engagerar läsforskare, professorer och lingvister med flera och försöker få till möten med bland andra Skolverket. Målet är att diskutera och öka förståelsen hos beslutsfattarna.

Får elever tillräckligt stöd i skolan i dag?

– Jag brukar säga att det är ett lotteri i vilken skola eleven hamnar i. Det handlar mycket om lärarna, och rektorerna. Lärare med kunskap ser vilka elever som behöver extra stöd, i nästa steg kommer rektorn in i bilden. Den senare sitter på pengapåsen och tar besluten. Har du lärare och rektorer som förstår problematiken och kan hjälpa till med alternativa verktyg, talsyntes, inläsning eller längre tid på proven exempelvis, så får eleven mer hjälp och lyfts. Men det finns fortfarande skolor där man i princip förnekar att man har barn med läs- och svårigheter.

Vilka är de största problemen i skolan när det gäller dyslexi?

– Att barn med sådana här svårigheter upptäcks för sent, ibland så sent som i årskurs åtta-nio. En tidig upptäcks och insats är så viktig. Gör någon form av screening eller test, kanske i tredje klass för att se om den här problematiken finns. Hellre en insats för mycket än för lite.

Vad har förbättrats i skolan?

– Framför allt tekniken. Utvecklingen. I dag har i princip varje elev eller barn en surfplatta eller en smartphone där du kan scanna in bokens text med hjälp av ett OCR-nummer, du får den inläst och uppläst. Du får hjälp på ett helt annat sätt än vad du kunde få för bara fem-sex år sedan. Skriver du i exempelvis word får du förslag till synonymer och kan använd rättstavningsfunktionen. Programmet känner av de vanligaste stavfelen som en dyslektiker gör.

Bengt-Erik Johansson konstaterar i samma veva att synen på elever med läs-och skrivsvårigheter har förändrats till det bättre.

– När det gäller hjälpmedel som exempelvis datorer så finns inte ”skämsstämpeln” kvar på samma vis. Förr när en elev fick en dator så var den så att säga uttänkt för just den eleven, det blev stigmatiserat.

Sverige har fått en ny regering. Har ni några förväntningar på den?
– O ja. Vi har tidigare haft mycket kontakt med (utbildningsminister) Gustav Fridolin. Förra året släppte Miljöpartiet fempunktsplanen ”Läsningen är lösningen” om vikten av lästräning. Vi ser positivt på möjligheten att få till framför allt ett möte för att kunna diskutera de här frågorna.
– Stefan Löfven lyfte dessutom funktionshinders-frågorna i regeringsförklaringen. Vi ser goda möjligheter för vår grupp så att säga. Framförallt hoppas vi på mer resurser till skolorna och att höja statusen hos lärarna. När det gäller resurser avses inte enbart personella, utan även utbildnings- eller fortbildningsresurser riktade till både lärare och rektorer.

Kommentera