Annons

Studie- och yrkesvägledning är inte lika med studie- och yrkesvägledaren

Studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar. Hur ofta har ni inte hört det? Och ni som inte har det, så är det faktiskt.

För studie- och yrkesvägledning är inte likställt med studie- och yrkesvägledaren, även om många i vårt avlånga land tror det. Allt ifrån skolledare till skolpersonal, till huvudmän och politiker.

Jag säger inte att alla tror det, för så är det absolut inte, men många. Jag baserar mitt ”många” på vad jag har hört från kollegor och vad jag kan läsa mig till i diverse SYV-nätverk på sociala medier. En hel del SYV-tjänster är små och på små SYV-tjänster är det svårt att arbeta kvalitativt. Och kvalitativt arbete grundar sig i en tanke, ett syfte och således ofta en plan för arbetet.

I studie- och yrkesvägledarsvängar brukar detta kallas SYV-plan. Varje fristående huvudman borde ha en SYV-samordnare oavsett om man har en skola, fem skolor eller fyrtiotre skolor, som tillsammans med studie- och yrkesvägledarna kan arbeta fram en SYV-plan och samordna studie- och yrkesvägledningen. Varje kommun borde ha en SYV-samordnare för de kommunala skolorna, med nyss nämnda arbetsuppgifter. Större kommuner med fler skolor borde ha flera.

Det är mycket som borde finnas, om du frågar mig, men ibland får man ta små steg. Små steg i det stora sammanhanget, men kanske stora steg i det lilla sammanhanget. Det stora sammanhanget skulle kunna vara en kommun och det lilla sammanhanget skulle kunna vara ens arbetsplats i den kommunen. Den enskilda studie- och yrkesvägledaren kan sannolikt inte ensam påverka en hel kommuns arbete, men ofta kan man påverka arbetet på sin arbetsplats.

På min skola fanns det redan en SYV-plan när jag började, men jag har reviderat den och nu är det dags att implementera den i verksamheten. För att implementera det bra behöver jag ha alla med mig på tåget. Så istället för att jag, eller skolledare, eller någon annan ska hiva fram en bibba papper och säga; ”Här är SYV-planen. Nu ska vi jobba utifrån den!”, så förberedde jag en presentation om den vida och snäva vägledningen, lite styrdokument och utdrag ur SYV-planen. Skolans enhetsledare och skolledare samlades och jag berättade hur vi tillsammans ska arbeta enligt SYV-planen. För arbetet kan inte göras enskilt av mig, skolledare, lärare eller någon annan anställd på skolan. Vi måste arbeta tillsammans.

Således en dag i förra veckan, en av de där soliga dagarna, samlades skolans enhetsledare tillsammans med skolledningen i ett klassrum på skolan. Ett klassrum högst upp i byggnaden, så man kom helt svettig med kaffekoppen i ena handen och datorn i andra. Hur som helst. Kopplade upp datorn och började; ”Nu kommer jag med en sådan här mastig sak igen (viftar med skolans plan för studie- och yrkesvägledning), så jag har tagit med lite go’fika också.”

Efter att ha hivat fram ett par burkar med hembakta mazariner återgick jag till presentationen. På tavlan visades en bild på en pedagog och två barn i, gissningsvis, årskurs 1 eller kanske till och med förskoleklass tillsammans med rubriken ”Studie- och yrkesvägledning – hela skolans ansvar”. För det har vi ju nu lärt oss, vi som orkat läsa inlägget ända hit (med glimten i ögat).

Bilden på de yngre barnen tillsammans med texten valde jag såklart medvetet, för att provocera fram en reaktion. Jag kan inte säga med säkerhet att någon i personalgruppen framför mig såg särskilt förvånand ut, men några lyfte säkert på ögonbrynet i smyg. Men efter att ha dragit igenom en snabbis om att barn redan vid sex års ålder börjar begränsa sig i sina yrkesval, kan jag lova att fler än en lyfte på ögonbrynet. Ja, kanske inte av  förvåning, utan kanske lite av en dold förtvivlan, eller både och. Jag gick vidare med att berätta om studie- och yrkesvägledning i vid och snäv bemärkelse. Förklarade att studie- och yrkesvägledning är hela skolans ansvar och att vi gemensamt ska jobba för att tillgodose elevernas rätt till och behov av studie- och yrkesvägledning.

So far, so good. Inget konstigt i det. Personalgruppen var med mig på tåget. Skönt, ibland kan man få motfrågor vid det momentet. Men jag kände på mig att jag lagt upp presentationen på ett bra sätt. Skönt att det också mottogs väl.

Vidare nu. Presentationen bjöd på lite uttdrag ur skollagen. Alltid bra med lite styrdokument att luta sig mot. ”Utan att medvetet trampa någon på tårna, vågar jag mig på att säga, att i princip allt vi gör i skolan utgår från skollagen”. Medhåll. Skönt. Andades ut. Gick vidare till mer konkreta saker.

Exempel på studie- och yrkesvägledande aktiviteter och självklart uttdrag ur skolans egen plan för studie- och yrkesvägledning. Avslutade med att skicka med enhetsledarna uppgiften att titta igenom aktiviteterna i de olika årskurserna och återkoppla till mig, så planen är helt uppdaterad lagom till läsårets start. Eller ja, strax efter dess start i alla fall.

Nu är jag och skolans enhetsledare och skolledning överens. Studie- och yrkesvägledning är inte likställt med studie- och yrkesvägledaren. På det här området arbetar vi tillsammans. Tillsammans för att tillgodose elevernas rätt till och behov av studie- och yrkesvägledning. Ett kvalitetsarbete, helt i enlighet med styrdokumenten.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer

Annons
Annons
Annons