brak_haeffner

Johan Haeffners är SO- lärare och författare till boken ”Skolan under ytan”.

Debatt

”Därför klarar inte skolan att skapa trygghet”

Debatt. Läraren och författaren Johan Haeffner skriver om flera faktorer som bidrar till skolors svårigheter att hantera ordningsproblem: ”Om verktyg och förmåga att skapa trygghet saknas, uppstår risken att verkligheten tränger ut idealen.”

Sverige brukar hamna långt bak i studier som mäter arbetsro. En aktuell studie från Skolinspektionen visar att trygghet är det viktigaste problemområdet för eleverna i årskurs nio. Hela 60 % ansåg att studieron var dålig. Följande samverkande faktorer bidrar till skolors svårigheter att hantera uppkomna ordningsproblem.

Skolpersonal har olika befogenheter. Skollagens 5:e kap. handlar om trygghet och arbetsro. I § 3 står det ”Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero”. I § 6 ”Rektorn eller en lärare får vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande uppträdande”. Notera att övrig personal inte har dessa befogenheter. Hur ska en elevassistent kunna stötta arbetsron i ett klassrum fullt ut, då denne inte har lärares och rektorers befogenheter?

Om en grupp stökiga elever vägrar åtlyda fritidsledaren, skolsköterskan eller vaktmästaren, bör de söka upp rektor eller en lärare, som i värsta fall nödgas att avbryta sin undervisning.

De flesta av årets 5 000 anmälningar till skolinspektionen, handlar om kränkning och mobbning. En ökning med 20 %. Rektorers och lärares ”befogade åtgärder” för att upprätthålla trygghet och arbetsro, kan rekylera och bli ett kränkningsärende. Bevisbördan är då den omvända. Det är inte rätten som ska bevisa den tilltalades skuld. Det är skolan som ska bevisa sin oskuld. ”Om ett barn eller en elev som anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling enligt 9 § eller repressalier enligt 11 §, visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit utsatt för sådan behandling, är det huvudmannen för verksamheten som ska visa att kränkande behandling eller repressalier inte har förekommit” Skollagens 6:e kap. § 14. Risken är att skolor drar sig för att använda ”befogade åtgärder”. Anmälningar till skolinspektionen är inget att skryta med för att locka till sig elever.

Inkludering innebär att elever oavsett svårigheter ska inkluderas. Den rådande diskursen har ökat antalet elever med svårigheter, som går i ”vanliga” klasser, vilket troligtvis genererar fler ordningsproblem.

Svensk skolkultur präglas av rädsla att framstå som repressiv. Då skolor famlar i osäkerhet finns en tendens att skolor reagerar allt för defensivt då elever missköter sig. Ordningsproblemen tenderar att i stället bemötas proaktivt, med ambitiösa värdegrundsseminarier, föreläsningar om lågaffektiva metoder och dialog.

Överbelastade pedagoger och rektorer. Om ett ordningsproblem uppstår så gör stressen inom skolan att ärenden riskerar att processas allt för slarvigt. I sämsta fall får mentorn ansvara för hela rättskedjan. Det kan börja med ett ”polis”- förhör och samtidigt stötta klienten i advokatrollen. Därefter företräda domstolen och i slutändan kriminalvården. Inte sällan sker då en hemringning, punkt slut. Mentorn kan svårligen hantera alla roller fullt ut.

Den avskedade elevassistenten. Här följer en händelse som på flera sätt berör innehållet i denna text (GP 10 dec 2016). På en skola i Göteborg arbetade en elevassistent (här kallad Sam) vars uppgifter bestod av att bistå en klass där det gick en utåtagerande elev. Eleven hade tidigare varit polisanmäld för våld med tillhygge, mot skolpersonal. Utredningen lades ner då en läkare intygade elevens funktionshinder.

Under en lektion i hemkunskap blev eleven av Sam uppmanad att ta på sig ett förkläde. Eleven slår då ett slag som träffar Sams huvud. Sam lyfte då ut eleven eftersom det låg knivar framme. På videokamera utanför syns hur eleven försöker ta sig tillbaka. Sam tog då emot ytterligare slag från eleven, mot huvudet och mot låret.

Senare under höstterminen blev Sam avskedad på grund av att han använt obefogat våld. Skolans rektor sa, till GP, att man i en sån här situation bör agera lågaffektivt och inte förvärra situationen. Sam borde i stället ha backat undan och gett eleven utrymme. Avskedandet kommer att bestridas i arbetsdomstolen och då kan Sams sida försöka stödja sig på nödvärnsrätten, då en elevassistent inte har lärares och rektorers befogenheter att använda tvång för att stävja trygghet och studiero. Dock förefaller det problematiskt att använda nödvärnsrätten som en strategi eller metod för att skapa trygghet och studiero.

Exemplet visar hur skolpersonal som inte har lärare och rektorers befogenheter, enligt skollagens 5:e kap., kan komma till korta i sitt uppdrag att stödja studieron. Händelsen illustrerar även hur inkludering kan skapa stora utmaningar för studieron, då alla elever ska inkluderas. Händelsen visar hur en rektor argumenterade för ett lågaffektivt ledarskap. Vi får även ett sorgligt exempel där skolledningen inte stöder sin personal in en svår situation.

Kan det vara så att en kultur präglad av individuella friheter och rättigheter hamnar i svårigheter att upprätthålla trygghet, med dess värderingar präglade praxis? Om verktyg och förmåga att skapa trygghet saknas, uppstår risken att verkligheten tränger ut idealen.

Johan Haeffner, SO- lärare och författare till boken ”Skolan under ytan”.

Kommentera