ny_lenberg

Tommy Lénberg har fått nog av trånga idrottshallar med redskap så slitna att de egentligen inte får användas i undervisningen.

| Foto: Magnus Glans
Idrott och hälsa

Idrottslärarna ryter ifrån: ”Vi kräver förändring”

Studier visar ett tydligt samband mellan rörelse och ökad inlärning. Ändå upplever många idrottslärare att deras ämne får stå tillbaka i skolans satsningar och att statusen gradvis försämrats.
– Det är nog nu. Vi kräver förändring och att även vår yrkeskår ges möjligheten att utvecklas, säger Tommy Lénberg, lärare i idrott och hälsa.

Idrottsreformens 10 punkter

Skolvärlden sammanfattar de tio punkterna i Svenska idrottslärarföreningens reform:  

  • Det samhällsekonomiska perspektivet. Ju mindre varje individ belastar sjukvården, desto mer sparar samhället – enorma summor som kan gå tillbaka till samhället i form av byggande av fler idrottshallar, som kan ge förutsättningar för att fler kan träna och hålla sig friska.
  • Utökad satsning på rörelse för alla. Det behövs en utökad satsning på fler renodlade idrottslektioner, men även fysiska avbrott under varje teorilektion på två till tre minuter.
  • Gör idrottsämnet till ett kärnämne. Idrott och hälsa bör ej kunna väljas bort, utan bör tvärtom vara något att uppmuntra fler att satsa på.
  • Höj statusen för idrottslärare. Det är hög tid att yrkeskårens kunskap och ämnets betydelse kommer högre upp på agendan, och att möjligheterna till ansvarsuppdrag eller förstelärartjänster utökas.
  • Revidera behörigheter, se över tjänster. För att ge eleverna den utbildning de har rätt till behöver idrottsläraren vara behörig och ha kunskap inom flertalet moment, både teoretiska och praktiska.
  • Översyn av utbildningar. Ansvariga myndigheter behöver se över behörigheter och hur utbildningar utformas för att kunna säkerställa att samtliga ämnen får rätt förutsättningar och att alla behöriga har en likvärdig utbildning.
  • Renodla en idrottsminister. Frågor som innefattar idrott, rörelse och hälsa ska behandlas av en ansvarig minister som har fokus och kunskap inom området.
  • Arbetsmiljö. Bristen på idrottshallar, underkända redskap och stora elevgrupper måste ses över och åtgärdas.
  • Koppla samman föreningsaktiviteter närmare skolan. Genom att inleda ett samarbete med olika idrottsföreningar kan skolan erbjuda olika aktiviteter som överlappar mellan skola och fritidsaktivitet.
  • Öka förutsättningarna för att studera vidare. Efter flera år där idrottslärare fått stå tillbaka när det gäller fortbildning, förstelärartjänster och forskning är det dags för en nationell reform gällande ämnet.

Det är tidig förmiddag och 28 elever från årskurs 7 har precis samlats i Kärrtorpshallen i södra Stockholm. Volleyboll står på schemat, men först en ordentlig genomgång. Med hjälp av en whiteboardtavla går Tommy Lénberg igenom onsdagens upplägg. Det kretsar kring linjemarkering, grundregler och olika varianter av slag.

– Mitt mål är att varje lektion ska erbjuda något nytt, att presentera så många olika former av fysisk aktivitet som möjligt så att chanserna är att varje elev hittar något den finner roligt och kanske vill satsa på utanför skolan. Att alla kan få uppleva att de är bra på någonting, säger Tommy Lénberg.

Han har undervisat tusentals elever sedan sin examen för 23 år sedan, men engagemanget för idrott och hälsa har aldrig slocknat. Tvärtom. Sedan vårterminen 2020 är Tommy Lénberg inte bara idrottslärare på Skarpnäcks skola i Stockholm, utan också ordförande i Svenska idrottslärarföreningens östra distrikt.

– Enligt mig är idrotten otroligt viktigt, framför allt eftersom det ger eleverna en stabil grund att stå på och ökar deras chanser till att hålla sig friska längre och må bra både fysiskt och psykiskt. Det gynnar skolan och samhället, men också sjukvården och Försäkringskassan eftersom en förbättrad hälsa gör att man i högre grad kan undvika att belasta sjukvården.

Med åren har det dock blivit allt mer uppenbart att långt ifrån alla delar Tommy Lénbergs bild av idrottens betydelse. Många idrottslärare vittnar snarare om hur deras ämne får stå tillbaka i skolans satsningar och att statusen på yrket gradvis försämrats.

– Många hävdar att vi idrottslärare är lika mycket värda som all annan skolpersonal. Så är det kanske på papperet, men ser man hur många idrottslärare som får möjlighet till karriärtjänster så är det betydligt färre jämfört med lärare i teoretiska ämnen, säger han.

Tommy Lénberg håller lektion i Kärrtorpshallen i södra Stockholm.

Tommy Lénberg håller lektion i Kärrtorpshallen i södra Stockholm. | Foto: Magnus Glans

Utvecklingen frustrerar, men har också resulterat i en ny reform. Enligt Svenska idrottslärarföreningen är det hög tid att uppmärksamma idrottens roll i skolan och samhället, och höja statusen för de lärare som kämpar för att stärka förutsättningar gällande fysiskt och psykiskt välmående varje dag.

– Rörelse sätter i gång hjärnan och gör att eleverna kan prestera bättre även i teoretiska ämnen. Att det sedan finns lärare och politiker som tycker idrotten inte ska vara ett hjälpämne gör mig irriterad. Varför skulle det vara problematiskt att arbeta ämnesövergripande och stötta varandra? Jag förstår inte logiken, säger Tommy Lénberg.

Han hänvisar till studier från University of Illinois i USA, som visar att det finns tydliga samband mellan rörelse och ökad inlärning. Elever som har svårt att sitta still i klassrummet klarar av detta mycket bättre om de fått röra på sig före lektioner.

– Här är ju ett exempel på hur idrotten kan hjälpa klassrumssituationen, så hur kan detta vara negativt?, undrar han.

Den nya idrottsreformen kräver förändring. Den består av sammanlagt tio punkter, som dels beskriver ämnets dilemman, dels ger förslag på åtgärder. Fler renodlade idrottslektioner och ett utökat samarbete mellan föreningsverksamhet och skolan är ett par exempel.

Riksidrottsförbundet gick under våren 2020
ut och larmade om att ungdomar i allt större utsträckning slutar med sin idrott. Detta riskerar att öka ohälsan i ytterligare Sverige, enligt reformen som hävdar att skolidrotten kan vara en
lösning på problemet, främst eftersom den för många elever är den enda stunden av fysisk aktivitet
i veckan.

Genom att inleda ett samarbete med olika idrottsföreningar skulle skolan kunna erbjuda aktiviteter som överlappar mellan skola och fritidsaktivitet. Eleverna skulle därmed slippa extra restider för att ta sig till sin idrott, vilket skulle underlätta och öka chansen att fler valde att aktivera sig, enligt reformen.

Min skola
är byggd 1929 och har ett bomsystem från samma år.

Ett annat stort problem är den akuta bristen på idrottshallar. Det saknas mängder av bostäder i hela landet, men när nya planerade områden ritas innefattar de sällan lokaler och hallar där nyinflyttade kan bedriva idrottsverksamhet, säger Tommy Lénberg.

– Sedan får man inte glömma att kommunala skolor allt som oftast konkurrerar med friskolor om de få hallar som finns. Det spelar ingen roll om du är ute i god tid – hallarna är ofta redan fullbokade.

Att skolor dessutom slår ihop klasser för att spara pengar försvårar situationen ytterligare. Ibland finns det knappt plats att bedriva undervisning i de befintliga idrottshallarna, vars redskap Tommy Lénberg beskriver som undermåliga. Alltför ofta tvingas lärare använda underkända ribbstolar, mattor och bommar i sin undervisning.

– Min skola är byggd 1929 och har ett bomsystem från samma år. Eftersom bommarna är så pass slitna får vi egentligen inte använda dem i undervisningen, men när vi ber om nya är svaret att det kostar för mycket. En period satte man hänglås på bommarna i stället för att köpa nya. Det visar hur tungrott det är, säger han.

Trots den höga akademiska nivå som idrotts-lärarutbildningen innefattar upplever många att statusen för yrkeskåren försämrats, mycket på grund av att skolor börjat anställa obehöriga lärare eftersom det är billigare. Utvecklingen har resulterat
i att lärarsammanhållningen fått sig en rejäl törn, enligt Tommy Lénberg.

– Att vissa har läst i fem år medan andra kan ha läst så lite som en halv termin gör att det bildas ett A- och B-lag bland idrottslärarna. Lägg sedan till att vår yrkesgrupp ses som mindre värd eftersom vi driver praktisk undervisning och ofta ingår i det så kallade yttre arbetslaget.

Dessutom, fortsätter han, ligger idrottslärare ofta lägre lönemässigt jämfört med övriga lärare på skolan, och får i mindre utsträckning möjlighet till ansvarsuppdrag och förstelärartjänster.

–  Utbildningsminister Anna Ekström har lovat lika goda möjligheter för alla lärare, men jag frågar mig hur det egentligen ska gå till. Jag har arbetat som idrottslärare i 20 år och känner mig redo att utvecklas, men efter att ha kollat runt bland våra medlemmar i Stockholm kan jag konstatera att det hittills bara är någon enstaka som känner en kollega som erbjudits en förstelärartjänst, än mindre fått studera till lektor.

Tommy Lenberg berättar att hans skola är byggd 1929 och har ett bomsystem från samma år.

Tommy Lenberg berättar att hans skola är byggd 1929 och har ett bomsystem från samma år. | Foto: Magnus Glans

Tanken är att idrottsreformen ska förändra rådande situation och ligga till grund för den framtida utvecklingen av idrottsläraryrket. Reformen skickades ut till ansvariga myndigheter, samtliga riksdagspartier och lärarfacken under våren 2020. Senare har representanter från Lärarnas Riksförbund deltagit i ett möte för att få veta mer om problematiken. Responsen från myndigheter och politiker har dock skilt sig åt. Vissa har svarat, andra inte.

– Några enstaka politiska partier har hört av sig. Alla förstår och håller med om innehållet, men få kommer med konkreta löften. Vissa har ju till och med stulit delar av vår reform för att få det att framstå som att det kommer från dem, vilket i och för sig är bra i slutändan. Vi har även fått svar från utbildningsministern, men inte heller det gav svar på våra punkter. Så problematiken kvarstår och växer, säger Tommy Lénberg.

Hans arbete för förändring kommer att fortsätta ”tills någon ansvarig har gett ett utförligt svar på varför idrottslärare och ämnet hamnat i skymundan och vad de planerar att göra åt saken”.

– Min grundfråga kvarstår. Trots att vi i dag vet betydelsen av rörelse och fysisk aktivitet för det egna välmåendet både fysiskt och psykiskt, och förutsättningarna för att lyckas med det teoretiska i skolan, varför satsas det inte mycket mer på detta? Det satsas på alla möjliga olika pedagogiska metoder, men idrottens betydelse är det helt tyst om från alla ansvariga myndigheter. Detta är för mig helt ofattbart.

Utmananingen är de elever som inte håller på med någon idrott.

I väntan på konkreta löften utforskar Svenska idrottslärarföreningen ett möjligt samarbete med Svenska skolidrottsförbundet och Generation Pep. Förhoppningen är att de ideella organisationerna tillsammans ska kunna driva frågan framåt.

– Förutom reformen har jag en idé om att försöka samla samtliga borgarråd i Stockholm och skapa ett mål där Stockholm stad om fem, tio år ska bli Skandinaviens främsta stad när det gäller rörelse och hälsa. Det innebär bland annat att nya fastigheter också betyder fler nya idrottshallar, områden för spontanidrott och lek samt en ökad satsning på hälsa och träning i form av reklam och information, säger Tommy Lénberg.

Han busvisslar. Det har blivit dags att avsluta dagens idrottslektion. Eleverna lämnar näten, samlar ihop bollarna och samlas i mitten av hallen. Nästa gång de ses blir det om två dagar.

– Att få redan idrottande elever att prestera är inte så svårt. Nej, det mest spännande och utmanande är de elever som inte håller på med någon idrott. Att få dem att testa sina gränser och se dem lyckas, det är det som ger min roll betydelse. Att se elevernas ansiktsuttryck när de klarat ett moment som de aldrig trodde att de skulle klara av och veta att det är min förtjänst ger en enorm egoboost. Då kan jag gå hem med ett leende och känslan av att jag kanske inte är en så himla dålig lärare ändå.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm