Ifrågasätt det som anses vara normalt

För några veckor sedan var Linda Odén med en klass från språkintroduktionsprogrammet och såg den musikaliska föreställningen ”Gränslandet” som har en dansande man, klädd som en muslimsk kvinna, i en av rollerna. Uppsättningen väckte många tankar och frågor hos eleverna och Linda och hennes kollegor kände att de behövde ta diskussionen på en gång. Eleverna i klassen har bara varit i Sverige några månader och eftersom deras kunskaper i svenska är begränsade kom användningen av bilder särskilt väl till pass. 

– Jag visade – kanske lite fördomsfullt – en bild på Jonas Gardell och Mark Levengood och berättade att de är gifta. Andra bilder var på två kvinnor, på en kvinna och en man och på bröllop med och utan präst. Jag förklarade att kärlek kan se ut på olika sätt och att det är okej. Mina elever på språkintro har vuxit upp i en annan miljö, i afrikanska länder där homosexualitet är förbjudet. Vi tittade på i vilka länder det är tillåtet för homosexuella att gifta sig och jag försökte sätta in det i ett sammanhang och visa hur lagen ser ut i Sverige och prata om diskriminering och diskrimineringsgrunderna. Jag tycker att normkritik hör ihop med läroplanens krav på att eleverna ska främjas till att bli toleranta och demokratiska medborgare, säger Linda Odén.

Hon är lärare i svenska och svenska som andraspråk på Lerums gymnasium nordöst om Göteborg och undervisar, utöver på språkintroduktionsprogrammet, även på estetiska programmet. Även hennes estetelever fick se ”Gränslandet”, vilket ledde till upprörda känslor kring ordet hen och när och om det ska användas, hos några elever.

Ungdomarnas reaktioner och diskussionerna som föreställningen förde med sig är ett bra exempel på när det som lärare är värdefullt att ha ett normkritiskt perspektiv, menar Linda Odén.

– Det du möter är det du blir van vid. Det handlar om att tydliggöra för elever att det finns normer och strukturer som gör att vissa saker anses vara det normala. Det handlar inte om att tvinga människor att vara på ett visst sätt – snarare tvärtom. Alla har oskrivna regler och i olika grupperingar gäller det att bli medveten om vilka de är. Det kanske inte är så lätt om du går estetiska programmet och har kostym och är med i MUF, säger Linda Odén, som betonar vikten av att prata utan att fördöma men att alltid vara tydlig med att våld och diskriminering aldrig är okej. 

– Jag tänker på alla elever som inte tillhör en heterosexuell norm. De behöver inte diskutera sin sexualitet – för mig är den helt ointressant – men de ska veta att det finns olika möjligheter och att det är okej. Jag tror att det betyder något att de får höra det. Att de inte bara blir avarter i biologiboken. Jag kanske är sämre på att få in annan mångfald, som klass. Det är absolut ett utvecklingsområde, även om det kommer upp naturligt i litteraturhistoria när vi pratar om vilka som hade makt att uttrycka sig. Det är lätt att fastna i kön men det gäller att även tänka på att få in olika
röster från olika länder. 

Linda Odén är också en uppmärksammad och hyllad bokbloggare, med ett stort intresse för litteratur. I svenskan försöker hon få upp elevernas ögon för författare som de inte mött tidigare.

– Mina treor har läslistor på böcker om identitet och då har jag bland annat valt Abdellah Taïa, som är en marockansk, öppet homosexuell författare, och Arkan Asaad, som skriver om hur han blev bortgift. Jag försöker leta fram författare som kan ge andra perspektiv. Det ska inte bli svårt eller konstigt, men jag försöker att vara medveten om hur jag väljer.

Att granska läromedlen kritiskt är centralt för den som vill ha ett normkritiskt perspektiv – där har någon redan gjort ett urval av vilka personer som lyfts fram i text och bild, påpekar Linda Odén.

– Men det är utmanande när det till exempel handlar om litteraturhistoria. I medeltidens litteratur är det män i Europa som syns. Då gäller det att ta upp varför det såg ut så och prata om vilka kvinnor det fanns som kunde skriva och vilka det var som fick utbildning. Det handlar inte om att skriva om historien och hitta på kvinnor som har gjort saker – utan om att lyfta fram för eleverna att det finns en anledning till att historien ser ut på ett visst sätt. 

När Linda Odén läste till lärare på 1990-talet var det högaktuellt med genuspedagogik. Att utveckla en normkritisk pedagogik kan ses som en naturlig förlängning, anser hon. Vanliga missuppfattningar är att normkritik handlar om att upplösa alla normer, eller att forma eleverna till könlösa hen. Fel, säger Linda Odén, och tillägger att en normkritisk pedagogik inte har som främsta syfte att provocera.

– Jag tror inte att mina elever tänker ”Linda är så normkritisk”. Jag har inga temalektioner utan försöker ha ett normkritiskt tänk i bakhuvudet hela tiden. Konkret handlar det om att välja texter som speglar mångfald, inte utgå ifrån att alla är heterosexuella, ta upp hbtq-frågor vid tillfälle, lyfta diskriminering vid behov och ge sig in i samtal om någon fäller en kommentar som tyder på att de inte riktigt har ett normkritiskt förhållningssätt. Det är lättare på estetiska programmet där jag mestadels är, men en större utmaning på introduktionsprogrammen och ännu mer på högstadiet, där frågorna är mer tabubelagda.