”Vi måste få bort skam och skuldkänslorna”

Vilka världsledare syns på bild? Hur beskrivs homosexuella och transpersoner i läromedlen? Hur känner eleven som hukar och hoppas slippa frågor om hur jullovet var, eftersom föräldrarna var fulla större delen av tiden? Har du funderat på om alla dina elever ens firar jul?

Att använda sig av generaliseringar i tal och handling är naturligt – vi människor gör det hela tiden – men det kan också ställa till problem. Som om vi tillskriver en person egenskaper enbart för att han är pojke eller född i utlandet. 

– Alla lärare vill gott. Det är något som jag verkligen har sett under mina yrkesverksamma år. Vi har våra styrdokument, vi pratar om värdegrundsfrågor och har som ett mantra i oss att alla är lika mycket värda. Sedan är vi inte alltid medvetna om att retoriken inte alltid stämmer överens med det som händer i klassrummet. Där kanske jag inte ser att jag behandlar pojkar och flickor olika eller har olika förväntningar på eleverna. Att få syn på det självklara är det komplexa, säger Lotta Eek-Karlsson.

Hon är NO-lärare och har undervisat på högstadiet i många år, men arbetar sedan tolv år tillbaka på Linnéuniversitetet i Kalmar. Som universitetsadjunkt och doktorand i pedagogik utbildar hon blivande lärare och har även ansvarat för Skolverkets uppdragsutbildningar om mobbning och diskriminering för verksamma lärare.

Lotta Eek-Karlsson är också en av författarna till ”Normkritiska perspektiv i skolans likabehandlingsarbete”, där hon skriver om hur skolans uppdrag att arbeta för alla människors lika värde krockar med att skolsystemet – vilket forskning har visat – ofta reproducerar orättvisor som finns i samhället. Detta beror på föreställningar som skapar normer, som i sin tur leder till förväntningar – som eleverna anpassar sig efter. Och så rekonstrueras normerna.

– Vi föds in i det samhälle vi gör, med de strukturer som finns där. Det blir ett förgivettagande – saker blir självklara. När något är självklart tänker man inte på att det går att tänka på ett annat sätt, att det är en konstruktion man tagit till sig som blir en bekväm och trygg sanning. Vi som finns inne i normen och är accepterade kan ha oerhört svårt att förstå att det finns andra som känner sig marginaliserade och utsatta. De får hela tiden signaler om att de inte är okej och om att de måste anpassa sig om de vill komma in i gemenskapen.

Det är därför det är så viktigt att som lärare ha ett normkritiskt perspektiv med sig, menar Lotta Eek-Karlsson.

– Det är en kunskapsfråga. Att förstå att du som lärare är en del av en struktur och ett system och att det går att göra skillnad genom hur du pratar och bemöter elever. Det kan vara svårt att upptäcka hur du gör själv, så det är bra om kollegor hjälper varandra. Kanske kan en kollega sitta med på en lektion och observera hur du gör vid en genomgång. Hur ser kroppsspråket ut? Vilka nickar och bekräftar du? Vilka ignorerar du?

Lotta Eek-Karlsson säger att lärare som vill anamma ett normkritiskt förhållningssätt inte ska vara rädda för att göra fel. Det är bättre att omfamna misstagen och lära av dem.

– Jag brukar prata om det som misslyckandets pedagogik. Det går inte att gå runt och vara medveten om allt hela tiden. Lärare säger ibland ”jag gjorde bort mig”. ”Vad bra att du såg det”, brukar jag svara då. Vi måste få bort skuld- och skamkänslorna. Vi kommer hela tiden att falla tillbaka i ett sätt att tänka, men man har kommit ett steg på vägen bara genom att vara medveten om hur man säger saker. Att reflektera över att det faktiskt går att tänka på ett annat sätt.

Det finns en rad enkla saker för att få in normkritiken i klassrummet, säger Lotta Eek-Karlsson:

• Undvika generaliseringar och att tro saker om eleverna, som att ”alla” firar kristna högtider, är heterosexuella och lever med båda sina föräldrar.

• Tänka på hur ni pratar om elever kollegor emellan. Undvik att placera eleverna i fack, som är svåra att ta sig ur.

• Fokusera på likheter i stället för olikheter.

• Se över materialet du använder i undervisningen. Vilka personer syns på bild och hur presenteras de? 

– Våra deltagare på fortbildningskurserna har fått granska och analysera läromedel som de själva använder utifrån de sju diskrimineringsgrunderna. Det är inte en alldeles upplyftande bild som kommer fram. Många kan ha använt en lärobok i många år, men har aldrig tittat på den ur det här perspektivet och blir närmast chockade.

Vad kan de upptäcka?

– Till exempel hur människor från andra kulturer beskrivs och hur pojkar och flickor beskrivs. Vi har precis genomfört en bokanalys av en samhällskunskapsbok. Det handlar om ekonomi och att följa en vara, och då är det två flickor som går ut och shoppar klänningar medan mannen sitter som chef på ett inköpskontor. Tittar man på sex och samlevnad så är det oerhört mycket schabloniseringar och det heteronormativa är starkt. Om jag som lärare inte påtalar det, utan bara för in det oreflekterat i undervisningen, så blir det norm och alla som inte känner sig bekväma i beskrivningen blir avvikare. I en lärobok som jag använde, som förvisso kom ut 1995, behandlas transsexualitet ihop med pedofili och nekrofili. ”Avvikande sexuella beteenden” står det som rubrik. Jag mår dåligt av att jag inte tänkte på det då. 

Vad kan det få för konsekvenser att inte ha ett normkritiskt perspektiv, menar du?

– Det är ett lagbrott, skulle jag säga. Vi har en tydlig diskrimineringslag där det står att vi ska arbeta för att motverka diskriminering och det ska finnas beskrivet i likabehandlingsplanen. Så det här är något som ska finnas i alla verksamheter.