”Lärmiljön har blivit lugnare med lågaffektivt bemötande”

I Linköping använder alla som arbetar inom grundsärskolan lågaffektivt bemötande, enklast beskrivet som ett förhållningssätt för att hantera problemskapande beteende hos eleverna eller om man så vill, en uppsättning verktyg för hur man som lärare kan agera när elever uppför sig på ett sätt som omgivningen tycker är problematiskt.

Linda Davidsson, som är lärare i träningsklass i årskurs 1 till 6 och snart färdig speciallärare, berättar att de jobbat med förhållningssättet under ett par år.

– När vi använder lågaffektivt bemötande kan vi helt enkelt fokusera på rätt saker i skolan, säger hon.

En av grundprinciperna handlar om att förstå att affekt smittar – behåller du ditt lugn, blir barnet lugnt, och vice versa. En annan att barn som kan uppföra sig också gör det. Och om barnet inte klarar ”att uppföra sig” beror det på att omgivningens krav och förväntningar överstiger barnets förmåga.

Att arbeta med lågaffektivt bemötande stärker relationerna så fruktansvärt mycket att de pedagogiska utmaningarna blir mycket mindre.

– Det är framförallt ett sätt att förhålla sig till sina elever. Det som jag har mest för ögonen är att inte skada tillit och relationer till eleverna genom att fokusera fel saker. Att arbeta med lågaffektivt bemötande stärker relationerna så fruktansvärt mycket att de pedagogiska utmaningarna blir mycket mindre, säger Linda Davidsson.

Mycket handlar om att ge eleverna nya strategier för att hantera det som är svårt.

– För att kunna göra det måste de befinna sig i det vi kallar grön affektnivå. En elev kan vara i kaos en hel skoldag för att de inte förstår sammanhanget och då kan de inte lära och inte heller hitta strategier för att klara skoldagen.

I stället måste läraren backa tillbaka, skapa lugn och vardag. ”Krävs det glass är det glass som gäller”, som Linda Davidsson säger.

– Det där är det många som är kritiska till – jaha, får de göra som de vill. Men det absolut viktigaste är vad man gör sen, när man skapat lugnet. Det är då man hjälper eleverna att hitta strategier för att möta större och större utmaningar. Man får ju inte bara släppa situationen när det är lugnt.

Charlotte Ekstedt är specialpedagog på skolan och en av dem som drog i gång projektet tillsammans med psykologen Christian Bergbom.

 –Man läser mycket om hot och våld i grundsärskolan idag, och att grundsärskolan är en av våra farligaste arbetsplatser, och det tycker jag visar hur otroligt viktigt det är att vi arbetar med rätt sorts bemötande, säger hon och tillägger.

Nu kan vi syssla med det vi ska – undervisning.

– Vi har sett enorma effekter på våra elever sen vi började med lågaffektivt bemötande. Nu kan vi syssla med det vi ska – undervisning.

Linda Davidsson håller med. Vallastadens skola där hon jobbar är ny och de nya elever som de tar emot ”landar” mycket fortare.

– Den allmänna känslan är att det går fortare att hitta till en lugn skolmiljö, vi hittar rutiner och hur vi ska jobba med en elev mycket snabbare. Även hos de elever som varit i grundsärskolan länge, och där vi testat andra metoder, har vi sett en utplaning av beteende ganska fort. Lärmiljön har blivit lugnare eftersom vi vuxna tar ansvar på annat sätt.

Lågaffektivt bemötande lägger stort ansvar hos pedagogen.

– På ett sätt är det enklare för oss i träningsklass att tänka att det är vårt ansvar hur eleverna beter sig, för på våra elever funkar inte vanliga uppfostringsmetoder. Det finns ju en anledning till att det är hos oss.  Men även i grundskola kan man tänka så här.

Finns det inget tillfälle när du känner – nej, nu vill jag bara skälla ut dem?

– Jo, det är klart att det händer. Och ibland har det effekt.  Men det jag också har med mig är att när jag ryter till så leder det inte till att eleverna lär sig hur de ska hantera situationen de var i. Så nästa gång vi ska ha den samlingen måste jag göra något annat, säger Linda Davidsson.

Bäst tycker hon att lågaffektivt bemötande funkar i en akut kaossituation.

– Att behålla sitt lugn, inte titta i ögonen, backa undan – i kaos funkar Bo Hejlskovs idéer skitbra. Det som behöver byggas på är: vad gör vi sen när kaos är över och vad gör vi innan? Det är det Lotta Ekstedt och jag jobbar mycket med när vi pratar om detta på olika skolor. Vi fokuserar på innan och efter– vad man gör i kaos kan man läsa sig till – det andra måste vi lösa själva.

Inom lågaffektiv bemötande talar man om tre nivåer av affekt – grönt, gult och rött, där grönt betyder att eleven är lugn och allt flyter på.

– Gult, alltså eskaleringsfasen, har mycket gemensamt med Vygotskijs proximala utvecklingszon, det är när lite friktion skapas som man lär sig. Jag tycker att det är viktigt att det inte är grönt och lugnt hela tiden, självklart måste vi ge våra elever utmaningar. Men det ska vara planerat gult, vi ska veta varför! Det ska bli gult, inte för att jag glömde elevens schema, utan för att eleven mötte en pedagogiskt utmanande situation.