Läxor – på gott och ont

Jag får ibland frågan om jag är för eller emot läxor. Det omöjligt att svara på frågan eftersom läxor kan ha så många olika funktioner. Vissa leder till lärande, med andra är det tveksamt. Vissa leder till konflikter, andra till samarbete. Vissa leder till stress, andra till inflytande. Vissa bidrar till undervisningens innehåll, andra leder till arbetsbelastning. Vissa väcker nyfikenhet, andra tristess. Lärare och elever vet att det är stor skillnad på läxor i till exempel matematik, språk och SO-ämnena. Varje typ har sina möjligheter. 

Bilden av läxor är att det är något trist, tungt och jobbigt, vilket syns i uttryck som ”en uppläxning” och ”en bakläxa”. Anna Maria Lenngren skrev redan 1797 om läxplågan i sin dikt Pojkarne: 

… Då allt utom min läxa/ Jag lätt och lustigt fann. 

Jag har en helt annan syn på läxor. Genom min forskning vet jag att samarbetsläxor i SO/svenska kan bidra till variation i undervisningen och till att eleverna får möjlighet att utveckla fantasi och förmågan att växla mellan olika perspektiv. Alla de läxor där eleverna undersöker och studerar saker och ting, där de intervjuar vuxna eller där de tar med sig föremål och berättelser till skolan, bidrar till innehållet i undervisningen vilket faktiskt ökar elevernas inflytande. Men alla läxor kan inte vara dynamiska. Elever måste få möjlighet att träna och öva olika moment. 

Vissa sorters läxor leder till orättvisor då de gynnar elever med högutbildade föräldrar. Många skolor har löst detta med att ha lärarledd läxläsning på skolan. Den typen av läxor där föräldrarna måste förklara något leder lätt till konflikter. Men om föräldrar lyssnar eller berättar något får de en annan, mer positiv, roll. Med den typen av läxor kan ”läxrut” helt avskaffas! 

Om man ser läxor som ett redskap för lärande kan man också diskutera hur redskapet kan utvecklas. Läxan är inte bara uppgift, utan en praktik som bör bestå av planering, presentation och uppföljning. Feedback till eleverna när de gjort sina läxor är särskilt viktigt för de som inte har välutbildade föräldrar. Ju noggrannare läraren går igenom och förklarar läxan, desto större möjlighet att lyckas har elever som inte hänger med i undervisningen. Om läxorna planeras och följs upp väl kan de faktiskt gynna de elever som inte har föräldrar med hög utbildning. 

Att lärares läxpraktik skiljer sig åt visar nordisk forskning. Svenska matte- och NO-lärare lägger ner förhållandevis mer tid på att rätta läxor än finska lärare, som i stället väljer att diskutera elevernas olika lösningar med klassen. Det senare är mer gynnsamt för elevernas lärande och inte minst för lärarens arbetssituation. 

Internationell forskning visar att det är oklart om yngre elever över huvud taget lär sig något av läxorna. Däremot finns det studier som indikerar att läxor bidrar till äldre elevers lärande. Det är sålunda inte självklart att läxor leder till lärande. 

Det behövs forskning och utvecklingsarbete för att skapa varierande, utmanade läxor som dessutom bidrar till en mer likvärdig skola. Lärare behöver tid, forskare behöver medel och de behöver samarbeta. 

På sikt kan den negativa uppfattningen om läxor förändras. 

Det är klart att eleverna ska ha läxor, men om det är oklart vad de lär sig – då kan de lika gärna slippa.

Max Strandberg, fil. dr i didaktik, centrum för de humanistiska ämnenas didaktik, Stockholms universitet

• Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.