nassim_bokstaver

Nassim al Fakir berättar om sin dyslexi.

Lässvårigheter

”Lärarens röda streck överallt drar ner en”

Senaste pedagogiska forskningen visar vikten av läsförståelse – i alla ämnen. Så var det inte på 1980-talet när Nassim al Fakir gick i skolan.
Hans dyslexi gjorde att han blev placerad i en invandrarklass.

Talar på Dysleximässan

Nassim al Fakir är programledare och musiker. Han kommer att hålla föredrag på Dysleximässan i Solna som arrangeras 21-22 oktober.

Läs mer på dyslexi.org

Det händer att han råkar skriva något helt annat än det han tänkte sig. Och ibland tycker kompisar att Nassim al Fakir verkar vara en dryg typ: hans sms är väldigt kortfattade.

– Jag utmanar mig hela tiden. Jag jobbar ju med sådant som handlar om text, säger han.

Trots att han har dyslexi så skriver han manus till tv-jobben och texter till sin musik.

På Dysleximässan 2016 i Solna pratar han om att öppna upp och berätta om sina problem. Men också om nödvändigheten att våga utmana sig.

Som i skolan. Nassim räckte alltid upp handen när det var dags för högläsning.

– Nu är jag ju en entertainer så det var nog något som behövde komma ut. Men när jag läste fick någon annan av de bättre ta över och de skrattade. Jag lät dem skratta och skrattade med – så jag blev aldrig ett offer. Jag har lätt att gå in i en bubbla och känna mig jättebra, men det är klart att det inte känns bra att få tillbaka ett prov som är sönderrivet eftersom inget är rätt, säger Nassim al Fakir.

Det var när han blev placerad i en grupp för utlandsfödda elever på lågstadiet som hans mamma förstod att något inte stämde. De var en svensktalande familj.

Nassim fick gå privat för att få stöd för att hantera det som visade sig vara dyslexi.

– Vissa lärare är säkert bra på det här. Men när det inte är svensklektion behöver man inte påpeka alla fel i texten. Jag fick alltid understruket hur det stavades och så var det i alla ämnen. Så jag hade alltid en massa röda streck överallt och det kan dra ner en ordentligt. Om det är naturvetenskap gör det inget om du stavar fel på fågel, säger han.

­De lärare jag gillade mest var de som hade stränga regler.

Trots att bokstäverna hoppade var skoltiden en bra period.

– Jag gillade skolan jättemycket. Det var för att jag kunde njuta av och leka med det sociala som skolan har. De lärare jag gillade mest var de som hade stränga regler. Då visste man vad som gällde. Men jag hade det svårt – jag sattes i all extraundervisning som fanns, säger han.

Han kan bli irriterad på sig själv.

– ”Hur kommer det sig att jag inte kan stava almanacka – jag kollade ju upp det i går”. Det kan bli andra bokstäver jag blandar ihop dem, men ibland handlar det om att jag är hetsig.

Till hösten är Nassim al Fakir aktuell med ”Retorikmatchen”, ett program för sjätteklassare av Utbildningsradion. Och han har lett ”Vi i femman”.

– Det är en massa text som jag måste kunna läsa och jag vågar hela tiden utmana mig själv. Ibland säger jag fel. Men jag är bra på att lära mig grejer och komma ihåg texter, så jag behöver inte ha så mycket manuskort. Jag har lärt mig att skriva korta meningar, säger han.

Musiken blev tidigt ett sätt att behålla och bygga självförtroende.

– J­ag har valt att vända på allt hela tiden, så jag bara kommer ihåg det bra. Jag var bra på musik och bra på idrott och bild och det gjorde att jag blev stärkt. Så det andra blev inte så farligt, säger han.

Nu väntar han sitt andra barn, förstfödde sonen är fyra år gammal och de läser mycket tillsammans.

– Jag vet hur viktigt det är att läsa och jag hittar på mycket historier, och jag läser mycket rim för om han skulle ha dyslexi skulle det inte ta bort det, men det skulle kunna förebygga för att man hört mycket texter som rimmar och man lär sig känna ord på ett annat sätt. Vi läser jättemycket, men det är klart att jag får läsa långsamt.

Kommentera