lena-adamson2

Lena Adamson, Skolforskningsinstitutet.

Ny myndighet ska bidra till bättre undervisning

Skolforskningsinstitutet är en ny myndighet som inrättades vid årsskiftet.
– Vi ska bidra till goda förutsättningar för barns och elevers utveckling och lärande, säger Lena Adamson, direktör och första ordinarie myndighetschef.

Lena Adamson tillträdde helt nyligen. Skolvärlden ringde upp henne för att klargöra vad Skolforskningsinstitutet har för roll och målsättning med sin verksamhet.

– Vår uppgift handlar om att vi ska bidra till de som är verksamma i skolväsendet. Att de verksamma ges goda förutsättningar att planera, genomföra och utvärdera undervisningen med stöd av vetenskapligt underbyggda metoder och arbetssätt.

Hon konstaterar att det är ganska glest med den typen av praktiknära forskning i dag. Oftast rör den i stället skolan som system och organisation.

– Det finns en hel del forskning om lärare. Men just ”hands on”. Hur gör man? Med olika grupper i olika ämnen? Med IT i undervisningen?

Totalt 15 anställda på Skolforskningsinstitutet ska bidra med underlag till den enskilde läraren.

– Jag tycker det är viktigt att lyfta fram att vi ska vara med och ge förutsättningar för barns och elevers utveckling och lärande. För mig är det slutpunkten. Det är barn och elever vi ska ha i åtanke.

Vad betyder det då i praktiken? Lena Adamson beskriver ett uppdrag som vilar på två ben. Det ena är att dela ut forskningsmedel till praktiknära forskning, och det andra benet, som medarbetarna dagligen jobbar med, att ta fram systematiska översikter på olika områden som rör just undervisningen. 

– Vår stora utmaning är inte bara att vi ska producera en bok eller en rapport som sen kanske står i bokhyllan hos lärarna, vi har också uppdraget att sprida detta och tillgodose att det används.

Hur ska ni göra det?

– På många olika sätt. Vi är ännu inte klara med allt eftersom arbetet just påbörjats. Men rapporterna måste naturligtvis skrivas på ett sådant sätt att de är läsbara för lärare, att det blir användbart.  Jag är ganska noggrann med att understryka att det gäller de verksamma i skolan. Lärarna utgör den stora gruppen på skolan, men det finns många andra som kan använda det som vi producerar.

Vilka då?

– Det är inte riktigt vi som ska föreskriva det. På exempelvis rektorshåll kan man ta till sig det här och se ”hur ska jag ge mina lärare förutsättningar att jobba på det här sättet?”.

Skolforskningsinstitutet ska bland annat arbeta med nätverk och på webben. Lena Adamson understryker beroendet av en dialog ute ”på fältet”. I arbetet med att få ut kunskapen om innehållet i översikterna engageras folk från forskarvärlden samt bildas många referensgrupper med lärare och andra yrkesverksamma i skolan.

Din roll i det hela?

– Att detta ska fungera (skratt) och att vi har rätt folk på rätt plats. Att vi ska lyckas med uppdraget, att det vi levererar används. Jag ser min roll till stor del som utåtriktad. Just nu träffar jag en mängd nyckelpersoner. Jag började med att möta de myndighetschefer som ligger närmast oss, däribland Skolverket och Skolinspektionen. Därefter lärarfackens ordförande och SKL med flera.

De svenska skolresultaten är i dalande. Hur tänker du kring det i relation till lärarutbildningen?

– Nu är jag inte inblandad i lärarutbildningen. Nästa år har vi fått 17 miljoner kronor att fördela till forskningsprojekt. Vad som kanske kommer att skilja våra utlysningar från andra är att det kommer att vara det vi kallar praktiknära skolforskning, vilket innebär att projekten ska bedrivas i skolans miljö. Väldigt gärna tillsammans med lärare. Alltså den typ av forskning där lärare finns med.

Lena Adamson framhåller sin tro på att de bästa forskningsfrågorna formuleras tillsammans med lärare och forskare. Lärarna vet bäst själva vilken kunskap det behövs mer av men har kanske svårare att formulera forskningsfrågorna, vilket är forskarnas uppgift. Hon säger att de bästa projekten bedrivs där man får tillgång till både den tysta kunskapen och den beprövade erfarenheten som grund i forskningsprojekten.

Hon betonar att hon inte har någon koppling till lärarutbildningen men tänker sig att lärarstudenter skulle kunna delta i den typen av forskningsprojekt och aktiviteter också.
 
– Exempelvis skriva sina examensarbeten, och kanske göra examensarbeten mer praktiknära vilket inte alla examensarbeten är i dag. Men det är något man får föra en diskussion med lärarutbildningarna om. Kanske man skulle kunna få en förändring i lärarutbildningarnas examensbeskrivningar just kring examensarbetet, att dessa ska vara nära kopplade till undervisningspraktiken.

I sin roll, med en så pass liten verksamhet som Skolforskningsinstitutet är, funderar Lena Adamson mycket på hur man kan få den bästa utväxlingen.

– Mitt svar är dialog med alla parter och där vi slutar fokusera så mycket på att lärarna behöver kompetensutvecklas hela tiden. Låt oss i stället rikta strålkastarna på själva undervisningen och barns och elevers utveckling och lärande och hur vi gemensamt kan utveckla den vetenskapliga basen. Det får bli min och institutets uppgift att försöka bidra till detta.

Kommentera