Så motverkar du konspirationsteorier i klassrummet

För några år sedan uppmärksammade Stiftelsen Expo att konspirationstänkande gång på gång kom upp till diskussion med ungdomar under föreläsningar på skolor runt om i Sverige. Och det var inte det enda stället man stötte på konspirationsteorier.

– Expo bevakar organiserad intolerans på nätet och där kunde vi också se större rörelse kring konspirationsteorier, det var inte bara de traditionella högerextrema konspirationsteorierna, förklarar Maria-Pia Cabero, som på den tiden var utbildningsansvarig på Expo och inledningsvis projektledare för projektet bakom boken ”Med myter som vapen”.

Expo drev projektet 2016 till 2017, med stöd från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Inom projektet har också ett hundratal lärare fortbildats i samarbete med Lärarnas Riksförbund.

– Vår upplevelse var att konspirationstänkandet ökat, säger Maria-Pia Cabero.

Med internet, sociala medier och så många alternativa vägar att få information växer många ungdomar upp med en helt annan bild av verkligheten än den etablerade. 

Konspirationstänkandet kan, enligt boken, gå så långt att det blir personers och gruppers hela tankevärld och ideologi. 

Där har lärarna en viktig roll att spela. Skolan är en av de viktigaste mötesplatserna mellan vuxenvärlden och ungdomarnas värld. Men lärarnas möjlighet att komma åt problemet är inte helt enkel. Mer information tenderar att resultera i att fler ungdomar övergår till att tro på konspirationsteorierna.

– Det finns en märklig paradox i att om man tar upp och varnar för konspirationsteorier så leder det ofta till att man sprider dem till andra. Det handlar om lättfattliga förklaringar som människor hellre tar till sig än komplicerade men mer realistiska förklaringar, säger Erik Sidenbladh, journalist och författare till ”Med myter som vapen”.

Ungdomarna som tror på konspirationsteorierna är ofta extremt kunniga på området.

– Det är så att man måste ju kunna mycket om teorierna och de som tror på dem har läst på. De utgår från att deras motståndare inte talar sanning utan bara vill pracka på dem falska samhällsuppfattningar när de själva sitter inne med den riktiga sanningen, säger Erik Sidenbladh.

”Många gånger går det ut på att någon döljer något för oss.”

Det svåra med konspirationsteorierna, och som gör det ännu svårare att bemöta dem, är att de ofta innehåller komponenter som är sanna, och som går att verifiera. Och grundläggande i alla konspirationsteorier är att de underkänner den etablerade, officiella versionen av vad som har hänt. 

Ur ”Med myter som vapen”:

”Konspirationsteoretiker nöjer sig till exempel inte med de fakta som kommit fram om bakgrunden till attentaten vid 9/11 och Charlie Hebdo. De ser andra, större konspirationer bakom dem. En viktig teknik för dem som vill sprida idén om konspirationer är att plocka russinen ur kakan. De väljer ut några detaljer som stöder deras tes, ofta några perifera eller i sammanhanget irrelevanta fakta.

På dem byggs en berättelse som påstås motbevisa den etablerade förklaringen (som ofta ligger närmare till hands).”

– Teoretikerna plockar ut några små bitar som stämmer, men bygger ihop dem på ett sätt som inte stämmer med etablerad vetenskap och inte heller följer vetenskapliga kriterier för hur man ska validera kunskap och testa sannolikhet. Så visst finns det lite sanning också i de här teorierna, men det gör inte hela teorin till sanning, poängterar Erik Sidenbladh.

Propaganda, myter och hörsägen fyller ofta olika funktioner

I boken ges bland annat exemplet med USA:s krigsföring utomlands:

”Ja, det är helt oomstritt att oljekällorna har stått i fokus för USA:s politik och krigföring i Mellanöstern. Och ja, USA gav på 1980-talet vapen till afghanska motståndsmän för att skada Sovjet som då ockuperade landet. Det är belagda accepterade sanningar som stöds av oberoende vittnesmål, granskande journalistik och officiella dokument och uttalanden. Men nej, det är inte bevis för att USA medvetet har skapat IS för att sprida kaos i Mellanöstern och misskreditera muslimer i resten av världen, även om vissa människor tycker att det är troligt. Det senare är en konspirationsteoretisk slutledning.”

När Expo är ute på skolor pratar de ofta om vikten av att vara kritisk till det man läser. Maria-Pia Cabero igen:

– Det finns ibland ett glapp där. Propaganda, myter och hörsägen fyller ofta olika funktioner och jag har upplevt många gånger att det kan vara ganska svårt för ungdomar att titta på källor och bedöma information när man inte har ramverk att sätta in det i, säger hon.

Hon deltog i några av de gruppsamtal med ungdomar som ligger till grund för boken.

– Vissa av dem vi pratade med var ofta inne på de här teorierna medan andra undrade vad det här var för något. Generellt tyckte de att det var spännande att prata om, berättar hon.

Det var många av eleverna som tidigare hade hört talas om någon konspirationsteori, men när de fick vidare frågor om olika detaljer så saknade de ofta djupare kunskap berättar Maria-Pia Cabero.

En sådan är exemplet om den vikta dollarsedeln.

– Illuminati är en slags högre makt som människor inte riktigt vet om. Det har hänt så mycket konstiga saker. Det går att vika en dollarsedel som visar massa 

historiska händelser, det är ingen slump, sa en av ungdomarna som deltog i gruppintervjuerna.

Erik Sidenbladh förklarar att en del konspirationsteorier kombinerar gamla fördomar med exempel från det senaste som har hänt.

– Om man följer de här sajterna som räknas upp i boken så ser man ju hur snabbt man plockar upp aktuella händelser och får dem att passa in och bli en del av den stora övergripande konspirationen.

Vid en av gruppintervjuerna med ungdomar i åldern 15 till 18 år sa en av intervjupersonerna:

– Vet du vad Q33NYC blir på Wingdings? Det var flightnumret på första planet som flög in i World Trade Center. Och översatt till Wingdings blir det ett flygplan, två höghus, en dödskalle, en davidsstjärna och en tummen-upp. Fattar du vilka som låg bakom eller?

Det kändes viktigt att skriva boken i skuggan av utvecklingen av Trumps USA.

Konspirationsteorier har förekommit i många århundraden. Det har varit berättelser och föreställningar om farliga grupper som förts vidare i muntlig tradition, och senare i böcker och tidningar. I ”Med myter som vapen” har de farliga grupperna pekats ut som hot med onda syften och hemliga omstörtande planer.

Dagens konspirationsteoretiska värld domineras av ett ganska litet antal propagandister som ofta säger sig ha fått visioner om sanningen. Men de anknyter också till de gamla myterna om hemliga maktgrupper, människor från andra länder och religioner eller rentav andra planeter.

Enligt ”Med myter som vapen” är svenska konspirationistiska sajter starkt influerade av amerikanska konspirationsteorier. Ofta är de svenska texterna direkta översättningar.

– Jag vet inte exakt varför, men det finns orsaker i USA:s historia som gör att misstron mot staten och etablissemanget är större än i andra länder. Kanske också en öppenhet för alternativa religioner, säger Erik Sidenbladh.

Men är det verkligen något problem om några svenska tonåringar tror att hela tillvaron är riggad?

– Ja, det är faktiskt det, förklarar Erik Sidenbladh.

– Om allt fler människor börjar tvivla på samhällsinstitutionerna och att ens land styrs på ett rättfärdigt sätt så minskar ju tilliten, viljan att engagera sig och samarbeta som en god medborgare, säger han och förklarar att det kändes viktigt att skriva boken i skuggan av utvecklingen av Trumps USA.

Blir ungdomar kvar i konspirationstänkande kan det växa ut till andra sorters extrema politiska uppfattningar.

– Tittar man på extremisters tankemässiga historia kan man nog se linjer från uppfattningar som de antog i skolan som sedan finns kvar in i vuxenlivet, säger Erik Sidenbladh.

Och att inte motverka konspirationstänkande tycker han passar dåligt ihop med skolans uppgift att främja demokratisk medvetenhet och vetenskapliga resonemang.

– Så därför, tycker jag, kan inte skolan acceptera att en del av eleverna går runt och bär på, och eventuellt sprider, såna här falska och samhällsskadliga idéer. Men problemet är ju hur skolan kan tackla dem, säger han.

Och det är här ”Med myter som vapen” kommer in. Med boken hoppas Expo kunna stötta och hjälpa lärare att bättre hantera och förstå konspirationstänkande.

Det är en utmaning att känna igen myter.

I boken finns ett kunskapsperspektiv – en möjlighet för lärarna att själva gå in och slå upp och läsa mer om saker som eleverna kanske har aktualiserat i klassrummet. Till det kommer synpunkter och tips på hur man kan ta upp dem i en diskussion.

Maria-Pia Cabero igen:

– Det är en utmaning att känna igen myter. Många gånger går det ut på att någon döljer något för oss, det är svart eller vitt och det gäller att få unga och vuxna att känna igen det narrativet, säger hon.

Både Maria-Pia Cabero och Erik Sidenbladh rekommenderar återkommande undervisning i källkritik. Och i boken får lärare exempel på hur de ska jobba mot propaganda, hur man kan kontrollera olika källor och hur eleverna kan lära sig granska bilder. 

När det kommer till diskussion menar Erik Sidenbladh att man måste ta teorierna och de som förespråkar dem på allvar.

– Håna aldrig. Om en människa, ung eller gammal, hamnar i en situation som offer så låser sig dialogen komplett.