_20A6769.jpg

I Sydkoreas skolor värderas diciplin och uppförande högt. Utbildningsmodellen går ut på att eleverna drillas att lära sig så mycket som möjligt inför proven, en modell som nu får kritik.

| Foto: Jonas Gratzer
Reportage

Sanningen bakom Sydkoreas hyllade elitskolor

Sydkoreas skolsystem hyllas ofta internationellt. Samtidigt skapar jakten på betyg en hög stress hos lärarna och eleverna. 
Nu höjs röster som vill reformera landets utbildningssystem. Utbildningschefen i Seoul sneglar på skandinaviska länder där Finland ses som en förebild.

Lärarna jobbar mellan 7.30 och 18.00 – och halva lördagen
  • Sydkorea är drygt 100 000 kvadrat-kilometer, eller en
  • fjärdedel av Sveriges yta. 
  • Befolkningen uppgår till 51 miljoner. 
  • Landets ekonomi är rankad som Asiens fjärde största och hamnar på elfte plats i världen.
  • En typisk skoldag i gymnasiet kan delas upp i tre delar: 

1. Schemalagda lektioner 08.30–16.00
2. Extra lektioner 16.00–18.00
3. Självstudier och privat-skolor 19.00–24.00. 

  • En klass består vanligtvis av 30 elever i skol-uniform.
  • För lärare sträcker sig skoldagen i gymnasiet från 07.30 till cirka 18, och vanligtvis går halva lördagen åt till skoluppgifter. 
  • Lärare i grundskolan och gymnasiet tjänar i genomsnitt omkring 30 000 kronor i månaden.
  • Strukturen i kommunala skolor är uppdelad i tre delar: Sex år i grundskolan, följt av tre år i högstadiet, samt tre år i gymnasiet. 
  • Den primära läro-planen består av nio huvudämnen: uppförande, koreanska, samhällskunskap, matematik, naturvetenskap, fysik, musik, konst och engelska.
  • Självmord är den största dödsorsaken bland studenter och den fjärde största dödsorsaken i landet. Varje dag tar omkring 40 personer livet av sig, vilket är nästan tio gånger fler än i Sverige.

På en av väggarna i flickskolan Inmyung Girls’ High School i Seoul står det skrivet ”Girls be ambitious”. 

– Eleverna är väldigt disciplinerade, säger gymnasieläraren Chloe Kwak när hon går genom korridoren.

Alldeles strax ska Chloe Kwak, som har arbetat som lärare i elva år, hålla lektion i engelska – där hon varvar modersmålet koreanska med engelska.

Eleverna, som går i årskurs två på gymnasiet, förbereder sig för lektionen och sätter sig vid sina bänkar. 

– Det är inget prat i klassen, och alla lämnar från sig sina mobiler innan lektionen startar, berättar Chloe Kwak.

Just disciplin är något som sydkoreaner värderar högt.

De flesta gör bra ifrån sig. Annars vet de att de får anmärkningar i sina utvärderingsrapporter, konstaterar Chloe Kwak som gjorde delar av sin lärarutbildning i Kanada, ett land som skiljer sig avsevärt från Sydkorea.

– I Kanada värderar man inte betyg på samma sätt som här, det är mindre konkurrens, och jag kände mig mindre stressad när jag bodde där, säger hon.

Efter varje prov delar Chloe Kwak öppet ut resultaten inför sina klasser, så att eleverna kan se sina betyg och alla andras. Det är konkurrensen som gör att eleverna då sneglar på sina klasskamraters provresultat.

Chloe Kwak är missnöjd med sitt skolsystems ständiga jakt på högre betyg. 

– Det skapar bara stress hos alla inblandade, det är definitivt inget bra system, menar hon. 

Chloe Kwak tycker att Sydkoreas skolsystem är föråldrat och vill se en förändring.
Chloe Kwak tycker att Sydkoreas skolsystem är föråldrat och vill se en förändring. | Foto: Jonas Gratzer

Efter att provresultaten delats ut brukar Chloe Kwak få ta emot samtal från upprörda föräldrar. De frågar varför deras barn inte fått högre betyg, trots att de suttit uppe och pluggat till tre på nätterna.

Hon känner ”medlidande” med eleverna som hela tiden måste prestera. Men det måste även lärarna som blir betygsatta av eleverna i systemet ett till fem, där fem är bäst.

– Jag ligger på 4,5 vilket är bra, men det är givetvis ett stressmoment att hela tiden behöva få höga poäng. Lärare som hamnar under två måste genomgå extra träning, säger Chloe Kwak.

Är du en bra lärare får du högre lön.

Sydkorea har tillsammans med andra östasiatiska länder länge placerat sig i topp i den globala Pisa-studien – framför länder som Sverige. 

Många pluggtimmar för att lära sig texter utantill inför proven har varit framgångsreceptet till att få höga betyg och därigenom komma in på toppuniversiteten, både internationella och inom landet. För många familjer innebär en bra utbildning att deras barn kan få ett bra arbete, bättre lön – och möjligheten att klättra på den sociala stegen. 

Samtidigt som de höga skolresultaten har medfört internationella hyllningar börjar det sydkoreanska utbildningssystemet få utstå allt mer kritik internt. En av kritikerna är Hyunsu Hwang, engelsklärare på Inmyung Girls’ High School, som har över tjugo års erfarenhet av yrket. Han är även internationell chef för det koreanska lärarfacket Jeongyojo som bildades 1989. 

I dag har Sydkorea ungefär 400 000 lärare, varav omkring 50 000 är medlemmar i fackförbundet. När Jeongyojo startades kunde inte lärare öppet kritisera landets militärregim utan att riskera att bli av med sina jobb. Fackförbundet förbjöds direkt vid bildandet och hundratals medlemmar sattes i fängelse, samtidigt som 1 500 lärare blev av med sina arbeten. 

I dag skapar privatskolorna, kallade hagwons, stor konkurrens inte bara hos eleverna utan även hos lärarna. Stora företag köper upp hagwons och anställer lärare som sedan blir betygsatta av eleverna efter ett poängsystem.

– Är du en bra lärare får du högre lön, det skiljer mycket mellan olika lärare, förklarar Hyunsu Hwang.

Foto: Jonas Gratzer

Konkurrensen skapar stress hos lärarna som hela tiden måste prestera på topp.

– Jag har aldrig träffat varken studenter eller lärare som har sagt att det koreanska utbildningssystemet är av hög kvalitet eller är effektivt. De flesta är missnöjda med vårt system, berättar Hyunsu Hwang.

Grundskolan är ett slagfält i att uppnå bäst resultat.

Sydkorea beskrivs som det ekonomiska mirakellandet som lyckades resa sig på fötter efter Koreakriget som avslutades för 65 år sedan, och därefter blivit en av världens största ekonomier. Enligt många tack vare satsningar på utbildning, men det är något som Hyunsu Hwang förkastar och säger att välståndet i stället kommer från ”människors vilja att övervinna fattigdom, tillsammans med statlig ekonomisk utveckling”.

När det gäller Pisa-testen så speglar de, enligt honom, inte utbildningskvaliteten, utan visar enbart på testresultaten.

– Det är nödvändigt att se vad som döljer sig bakom poängen. Nu för tiden startar konkurrensen redan i förskolan. Grundskolan är ett slagfält i att uppnå bäst resultat, säger Hyunsu Hwang.

Hans fru, Jung A-Park arbetar som lärare för årskurs 1–6 i Seoul-grundskolan Incheon Gawon. Den är en av ungefär hundra innovativa skolor i Sydkorea där klasserna, till skillnad från normen med pojk- och flickskolor, är mixade och där det traditionella hierarkiska systemet har bytts ut mot ett mer autonomt system.

– Alla är lika. Varje elev och lärare är en ledare. När problem uppstår löser vi dem tillsammans genom diskussion och workshops, berättar Jung A-Park när hon besöker sin makes skola.

En annan väsentlig skillnad mot konventionella skolor är att arbetsbelastningen för lärarna blir betydligt mindre, eftersom det administrativa arbetet inte utförs av samtliga lärare, utan sköts på ett kontrollerat sätt av ett fåtal personer.

– Lärarna kan fokusera på att vara lärare, förklarar Jung A-Park som säger att fokus inte ligger på höga betyg, utan i stället på att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt.

Eftersom den utbredda stressen hos lärare och elever är mer påtaglig i gymnasiet än i grundskolan, hoppas Jung A-Park att det innovativa skolsystemet sprider sig till fler skolor.

– Det kommer ta tid, men våra skolor måste få ett nytt fokus, säger hon.

Gymnasieeleverna Sally Kong och Yujin Jo.
Gymnasieeleverna Sally Kong och Yujin Jo. | Foto: Jonas Gratzer

Baksidan, förutom den utbredda stressen, är att många ungdomar inte ser någon annan utväg när de miss-lyckas med sina prov och betyg, än att ta sina egna liv. 

Regeringen har på sistone lyckats få ner självmordsstatistiken något, men enligt WHO toppar fortfarande Sydkorea listan på länder där flest människor begår självmord, med 28,4 självmord per 100 000 invånare. Det är högst bland OECD-länderna och fjärde högst i världen. 

Ytterligare ett samhällsproblem är de låga födelse-talen, som 2017 var 1,05 per kvinna och därmed bland världens lägsta.

– Koreanska föräldrar spenderar en stor del av lönen på sina barns privata utbildningar. Deras barn har sett hur dyrt det är och vill inte ha egna barn, många har helt enkelt inte råd, fortsätter Hyunsu Hwang.

Skolan tar den största delen av den vakna tiden i sydkoreanska elevers liv. I gymnasiet, som är mest extremt, tillbringar eleverna mellan tolv och femton timmar i skolan, och vanligtvis pluggar de även under en eller båda helgdagarna. 

Många går vidare till hagwons eller pluggar med privat-lärare i hemmet.

– De går inte och lägger sig förrän vid 02. Många studenter somnar under lektionerna på grund av sömnbrist, berättar Hyunsu Hwang.

Problemet är beskrivet som Sydkoreas ”education fever”. Konkurrensen är knivskarp i jakten på de bästa internationella universiteten och elitskolorna inom landet. Efter kinesiska och indiska studenter utgör syd-koreanska studenter den tredje största gruppen på amerikanska universitet, och det är vanligt med koreanska professorer på världens främsta universitet. 

– Utåt sett är vi ett modernt land, men människor är inte lyckliga. Plugga, jobba och gifta sig – så ser vår modell ut, berättar Hyunsu Hwang när han visar upp kvarteren kring sin skola där skyltar annonserar vilka ämnen som olika hagwons erbjuder elever. 

Föräldrar ringer mig och klagar att de är stressade över sina barns studier.

Till Etoos Hagwon kommer gymnasielever som vill läsa upp ämnen som matte, engelska och koreanska med hjälp av mentorer och privatlärare. Etoos hagwon är öppen 363 dagar om året, med enbart två helgdagar. Efter att undersökningar kommit fram till att studenter enbart sover i genomsnitt drygt fem timmar, har regeringen förbjudit hagwons att hålla öppet längre än till 22. 

Shim Ei Joon pluggar femton timmar på veckodagarna och tretton timmar på helgdagarna.
Shim Ei Joon pluggar femton timmar på veckodagarna och tretton timmar på helgdagarna. | Foto: Jonas Gratzer

I en sal sitter 21-årige Shim Ei Joon lutad över böcker och anteckningar. Han beskriver sina gymnasiebetyg som ”sådär” och har läst upp betygen under de senaste två åren. Nästa år hoppas Shim Ei Joon att han kan söka in till de tre bästa universiteten i landet för att studera vidare till ingenjör. Han pluggar femton timmar på veckodagarna och tretton timmar på helgdagarna. 

– Jag pluggar till 22.30 och börjar igen 07, säger han. Alla vakna timmar är jag här. 

Om Shim Ei Joon inte når upp till universitetens antagningskrav kommer han vara tvungen att söka sig till mindre prestigefyllda universitet

– Det är givetvis ett stressmoment, man vill ju inte misslyckas.

Vid ingången till Etoos hagwon måste varje elev registrera sig med hjälp av fingeravtryck, så att föräldrarna vet att deras barn är på plats. Delägaren May Sung ser på tv-skärmar som övervakar eleverna när de studerar, så att de inte surfar på internet och ser på filmer. Hon berättar att konkurrensen leder till stress hos alla inblandade.

– Föräldrar ringer mig och klagar att de är stressade över sina barns studier. 

Trots att May Sung livnär sig på utbildning tycker hon inte att landets modell är bra.

– Vi är fast i den gamla generationens mönster, säger May Sung.

Seouls nyvalde utbildningschef Heeyeon Cho blickar mot Finland och Sverige.
Seouls nyvalde utbildningschef Heeyeon Cho blickar mot Finland och Sverige. | Foto: Jonas Gratzer

En person som vill reformera skolsystemet är Seouls nyvalde utbildningschef Heeyeon Cho. Han vill satsa på ett innovativt skolsystem, där ”varje individ står i fokus”.

– Vi fokuserar allt för mycket på betyg och att memorera texter. Jag vill öka antalet kommunala skolor och minska antalet hagwons, och därigenom minska den privata makten som enbart når de priviligierade familjerna med mycket pengar, förklarar han, efter att ha pratat inför en folkmassa i Seoul.

Finlands goda Pisa-resultat är, enligt Heeyeon Cho, ett bevis på att det går att kombinera undervisning med individens rätt att tänka själv.

Sovande elever, i bland annat Seouls tunnelbana, är en vanlig syn.
Sovande elever, i bland annat Seouls tunnelbana, är en vanlig syn. | Foto: Jonas Gratzer

– Många av våra lärare har besökt Finland och de skandinaviska länderna – och de är bra exempel som vi kan ta efter, säger han.

Det största problemet, säger han, är att eleverna drillas till inlärning, att memorera så mycket som möjligt under kort tid – fakta som de sedan snabbt glömmer.

– Våra barn har blivit robotar. Det måste vi ändra på.

Innovativa lektioner tar sig olika uttryck och på väl ansedda Seoul Foreign School i Seoul får majoriteten av de drygt 1 400 studenterna lära sig drama.

John Black från USA har arbetat nio år på den internationella privatskolan och undervisar elever från mellanstadiet till gymnasiet i drama.

– De flesta studenterna står här på scenen åtminstone en gång om året, berättar John Black och visar upp teatersalen där 40 produktioner sätts upp varje år.

John Black betonar vikten av alternativa lektioner i ett land där eleverna är ”programmerade att lära sig ämnena utantill”. 

– Många av våra elever pluggar på hagwons och har höga förväntningar på sig att plugga vidare i Nordamerika och Europa, säger John Black.

– Vi vill skilja oss från andra skolor, och som drama-lärare försöker jag få eleverna att lära sig att tänka mer fritt.

Kommentera