”Skolverkets vaghet gör de nationella proven långt ifrån likvärdiga”

Nu är de nationella proven i full gång. Proven är omtvistade, men jag tror att vi kan enas om att de slår sönder vårterminen för elever i årskurs 6 och 9. Eleverna drillas inför proven, vilket i sig kan vara problematiskt eftersom innehållet på lektionerna tenderar att handla om provkunskap snarare än vad som anges i det centrala innehållet, men det är en annan diskussion.

Det stora problemet med de nationella proven är informationen om anpassningar för elever med åtgärdsprogram. Skolverket vill i lärarinformationen inte ge en färdig lista på vad som skulle kunna vara rimliga anpassningar, utan ger några exempel och skriver sedan att det är viktigt att provet fortfarande testar det som det avser att testa. Ett exempel på en anpassning som förändrar detta är exempelvis att låta eleverna lyssna på de engelska texterna som ingår i det provets läsförståelse.

Det kanske är rimligt, vi vet ju att det för de allra flesta elever med olika funktionsnedsättningar i form av dyslexi och språkstörning går att träna upp förmågan till avkodning och läsförståelse, och en lämplig anpassning för elever med dessa problem är kanske att korta ned provet en aning, eller att dela upp det på flera kortare pass under en dag.

När det kommer till textproduktionen skiljer sig proven i svenska och engelska åt. På det nationella provet i svenska går det fint att ha stavningskontrollen på, både i årskurs 6 och årskurs 9, och eleverna har även tillgång till ordlista om de behöver. På provet i engelska är stavningskontroll däremot inte tillåtet. För mig är det svårt att förstå hur det skulle kunna vara ett problem.

Målet med det delprov som kallas ”writing” är: ”formulera sig och kommunicera i … skrift”, ”använda språkliga strategier för att förstå och göra sig förstådd” samt ”anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang” (ur bedömningsanvisningar för delprov C engelska åk 9). Det framgår att eleven bland många andra saker ska bedömas på förmåga att stava och använda grammatik, men det ingår även i bedömningen för svenskans prov där stavningskontroll är tillåtet.

Skolverket vill inte ta ett större ansvar för likvärdigheten än de gör nu.

Om huvudsyftet är att eleverna ska kunna kommunicera i skrift så är det svårt att förstå hur användandet av ett stavningsprogram skulle kunna förändra det. Snarare skapar vi en märklig situation för eleverna där vi försöker att få dem att lära sig hur de behöver arbeta i framtiden när de skriver texter för att de ska bli förstådda, men när det blir skarpt läge så förändrar vi dessa förutsättningar. När betyget på det nationella provet då avviker från det betyg som eleven sedan får i ämnet eller kursen motiverar vi det med att eleven har exempelvis dyslexi och med rätt verktyg kan prestera på en högre nivå.

Om man som lärare vänder sig till Skolverkets upplysningstjänst med frågan om huruvida elever som i sitt åtgärdsprogram har skrivet att de ska ha tillgång till särskilda stavningsprogram får använda dessa under de nationella provet så skiftar svaret beroende på vem som svarar. Jag har fått svar som bekräftar att om eleven har det inskrivet i sitt åtgärdsprogram så kan rektor besluta att det får användas även vid provtillfället om det inte förändrar vad provet avser testa. (Att kommunicera i skrift alltså, vilket det fortfarande måste anses göra enligt mig.)

I ett lärarforum på Facebook publicerades ett svar från ett annat undervisningsråd där det stod att det inte var en okej anpassning att göra.

Resultatet av denna vaghet är att genomförandet av de nationella proven blir långt ifrån likvärdigt. Det här är frågor som lyfts då och då, men Skolverket vill inte ta ett större ansvar för likvärdigheten än de gör nu, och tydligen är det upp till varje undervisningsråd att tolka vad som är en rimlig anpassning och varför.

Det riktigt stora problemet för mig är förstås skillnaden mellan vad som är okej i svenska och vad som är okej i engelska. Om målet är att skapa texter som andra människor kan förstå när eleverna lämnar alla välvilliga lärare bakom sig (vi kan ju faktiskt läsa det mesta, och gör det också) så finns det absolut ingen logik i att ta bort stavningskontrollen för den som behöver det – varken på svenskans eller engelskans prov. Vi som jobbar i verksamheten vet att det är nog så svårt att få eleverna att faktiskt använda stavningskontrollen när de går igenom sina texter, och att plocka bort det steget på det prov som Skolverket själv vill ska väga tungt vid betygssättning är bara dumt.