Forskarna: ”Didaktik bör genomsyra hela lärarutbildningen”

Didaktik för bildning kräver didaktisk forskning och etisk klokhet, kreativitet och praktisk skicklighet. Fokus för bildningsdidaktik är ett ständigt sökande efter kunskapens och livets meningsfullhet samt en vilja till individuellt och kollektivt ansvarstagande.

En sådan värdegrundsförankrad didaktik behöver genomsyra hela lärarutbildningen och skolan om vi ska möta de utmaningar som antropocen, människans tidsålder, ställer oss inför.

Lärarnas centrala kunskapsområde, didaktiken, är ett praktiskt-teoretiskt kunskapsområde. I kärnan av detta finns didaktiska modeller (Lunde & Sjöström, 2021). De ger lärare stöd vid didaktiska val och didaktisk reflektion i relation till didaktiska frågor. All didaktisk forskning bör därför – åtminstone i en förlängning – kunna användas för att antingen arbeta fram helt nya didaktiska teorier och modeller eller för att omforma redan befintliga utifrån exempelvis resultat från samverkansforskning och/eller anpassning till nya (ämnes)sammanhang.

Knyter samman teori och praktik

Ett samlingsnamn för sådant arbete med didaktiska modeller är didaktisk modellering. Det handlar om ett samspel mellan systematisering av beprövad erfarenhet och konkretisering av diverse teorier och teoretiska perspektiv som kan vara relevanta för lärare. Några exempel är verksamhetsteorier och lärandeteorier. För olika skolämnen och relaterad ämnesdidaktik spelar även teorier i och om ämnena en viktig roll (Sjöström & Tyson, 2022).

Didaktiska modeller knyter samman teori och praktik. Vi använder oss i boken ”Didaktik för lärande och bildning” (Liber) av en bred syn där hela spektrumet från vetenskapliga teorier och perspektiv för lärarprofessionen till teoretiskt förankrad metodik inkluderas. Därmed inkluderas även exempelvis didaktiska reflektionsverktyg, redskap, instrument, ramverk, kompasser, begreppsapparater och tankefigurer. Även föredömliga och tätt beskrivna exempel inkluderas.Ett exempel på det senare är ”undervisningskonstdidaktik”, som handlar om ganska omfattande väl genomarbetade undervisningsexempel.

Det didaktiska kunskapsområdet utgörs av vetenskap, filosofi och konst i relation till undervisning. Konst står i detta sammanhang för såväl kreativitet som hantverksskicklighet. Utifrån en sådan tredelad syn på didaktik handlar det om att i undervisningsplanering och -genomförande finna ”en balans mellan intellektuella, konstnärliga och moraliska egenskaper” (Sörlin 2019, s. 111).

Har misstolkats och missbrukats

Som titeln på vår nya bok antyder är dess fokus på didaktik för bildning. Utgångspunkten är en humanistisk didaktiksyn där bildning och didaktik är tätt sammankopplade. De didaktiska modellerna är – explicit eller implicit – ”bildningsdidaktiska”. Bland de teoretiska perspektiven är bildningsteorier i bred bemärkelse centrala. Det inkluderar täta kopplingar till såväl pedagogisk filosofi som läroplansteori. För undervisningspraktiken blir det centralt med en mångfacetterad kunskapssyn där även etisk-politiska och praktisk-estetiska kunskapsperspektiv får stort utrymme.

Det är viktigt att vara medveten om hur bildningsbegreppet misstolkats och missbrukats på olika sätt, för att utifrån ett sådant kritiskt perspektiv och en djup förståelse av den idéhistoriska bakgrunden till begreppet kunna skapa sig en bild av hur ett bildningsbegrepp för vår tid kan tänkas se ut.

Vi kan beskriva bildning för vår tid i fem punkter:

• 1) grundfärdigheter, orienteringskunskaper, nyfikenhet och handlingsförmåga
• 2) både individuell och kollektiv process
• 3) förening av socialisation och personlighetsbildning
• 4) kritisk granskning av den egna traditionen och livsstilen (allmän förmåga till distansering och perspektivbyte)
• 5) ett levande världsmedborgarskap

(Sjöström & Tyson, 2022, sid. 19 och 77). Centrala tänkare bakom denna beskrivning av bildning är (i bokstavsordning): Biesta (2002; 2022), Gustavsson (2017), Kemp (2005), Klafki (1997), Liedman (1997; 2001), Sörlin (2019) och Uljens (2014).

Med ett samtida bildningsbegrepp som ledstjärna kan didaktik och dess modeller ramas in av en sådan beskrivning av antropocen (Sörlin, 2017) – människans tidsålder – som åskådliggörs av det tvärvetenskapliga och humanistiska forskningsfältet ”Environmental Humanities”. Som fält kan det sägas ge ämnesteoretiskt stöd och perspektiv till läroplanernas skrivningar om hållbar utveckling som centralt perspektiv.

Taylor (2017) har diskuterat hur en ”posthuman bildning” kan tänkas se ut. Det handlar om bildning utifrån en relationell kunskapssyn där materialitet, etik och andlighet samspelar. Den pedagogisk-didaktiska praktiken blir utifrån ett sådan perspektiv ”inriktad på att göra materiell skillnad i världen”.

Vi menar att bildningsperspektiv är avgörande för didaktik. Det handlar om perspektiv som fokuserar på elevers upplevelser av undervisningens meningsfullhet, hur undervisning kan bidra till djupare insikter och omvärldsförståelse, samt förståelse av hur undervisningen är förankrad i skolans värdegrund.

Brygga mellan teori och praktik

Det handlar alltså om undervisning för förståelse, kreativitet, kunnande och etiskt orienterat handlande, inte minst i relation till miljö- och hållbarhetsfrågor. Som konkreta exempel kopplade till posthuman bildning finns flera didaktiska modeller med syfte att ge lärare stöd vid (ämnes)didaktiska val och (ämnes)didaktisk reflektion i relation till bildningsorienterad (ämnes)undervisning i antropocen (Sjöström & Tyson, 2022).

Det fina med didaktiska modeller är att de genom att brygga mellan teori och praktik ger teoretiskt stöd för didaktiska val i praktiken. Vi menar därför att didaktiska modeller bör genomsyra hela lärarutbildningen och alla dess moment: verksamhetsförlagd utbildning (VFU), utbildningsvetenskapliga kärnan (UVK), ämnesstudier och självständiga arbeten.

Varje del av lärarutbildningen kan förhålla sig till (ämnes)didaktiska modeller på olika sätt med det gemensamma målet att stödja professionella lärare i att skapa meningsfull och didaktikforskningsförankrad undervisning, för elevernas, samhällets och världens bästa.

Jesper Sjöström, professor i didaktik med inriktning mot naturvetenskapsämnena vid Malmö universite
Ruhi Tyson, lektor i pedagogik vid Stockholms universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.