debatt_elev_klassrum
Replik

”Elever som tas ifrån sina hjälpmedel under provet far illa”

Replik ”En elev med dyslexi som anses behöva hjälpmedel för att nå kunskapsmålen måste få använda sina hjälpmedel även under nationella proven. Allt annat är helt galet”, skriver debattörerna.

Självklart ska alla barn ha rätt att lära sig läsa. Vi inom Dyslexirörelsen vill verkligen inget annat. Det är också därför som vi i så många år har kämpat för läsa-skriva-räkna-garantin, den som infördes i somras. Vi vet att tidig upptäckt och snabba insatser leder till att färre barn får svårt med läsning och skrivning. Den frågan fortsätter vi att driva.

Men låt oss nu fokusera på det som den senaste tidens debatt handlat om, nämligen rätten att få använda hjälpmedel under nationella prov. 

Vi tar det från början. Nationella prov i svenska i årskurs 3 och 6 innehåller delprov som ska mäta läsförståelse. Dessa delprov testar både avkodning och förståelse. Det är i sig inget konstigt eftersom vi vanligen definierar läsning som produkten av avkodning och förståelse (enligt modellen The Simple View of Reading). 

Den som läser med flyt avkodar automatiskt. Men så lätt är det inte för alla. Kärnan i funktionsnedsättningen dyslexi är just svårigheten att avkoda. Det går inte automatiskt. Följden blir mödosam läsning, överbelastat arbetsminne och lite kraft över till att förstå. Man kan säga att avkodningen står i vägen för innehållet. Eller att bokstäverna blir en barriär. 

Bra och tidiga insatser hjälper, men trots träning fortsätter vissa elever att läsa långsamt och ineffektivt. För att inte halka efter i skolarbetet måste de få läsa med öronen, gärna samtidigt som de följer med i texten med ögonen. Sara Bruun och Skolverket menar att öronläsning inte handlar om läsning utan om hörförståelse. Men betänk att den som läser med öronen tar in samma skriftspråk som de som läser med ögonen. Det är exakt samma innehåll, bara en annan väg. Och för den som inte avkodar med automatik kan det vara den enda effektiva vägen till innehållet. 

Det nationella provet mäter inte de här barnens läsförståelse, det mäter deras förmåga att avkoda. Den förmågan ska skolan ha kartlagt långt tidigare och vid behov ha satt in insatser i form av extra träning i kombination med hjälpmedel.

De nationella proven i skolan är viktiga för att bedöma hur en elev når kunskapsmålen. En elev med dyslexi som anses behöva hjälpmedel för att nå kunskapsmålen måste få använda sina hjälpmedel även under nationella proven. Allt annat är helt galet. Lika galet som att låta en elev med synnedsättning göra samma prov utan glasögon. 

För elever med dyslexi är det nationella provet inte ett prov på lika villkor. Skolverkets regler ger inte eleverna en rättvis chans att visa att de kan förstå texten. Det är därför vi vill att:

  • man i provet skiljer på läsförståelse och avkodning 
  • barn med dyslexi ska få använda hjälpmedel för att visa att de kan förstå innehållet i texten. 

Att förstå innehållet i texten är väl ändå huvudsyftet med läsning? 

Elever som tas ifrån sina hjälpmedel under provet far illa. Behandlingen strider mot Barnkonventionen. Örebro tingsrätt såg att det var diskriminering. 

Bengt-Erik Johansson, förbundsordförande Dyslexiförbundet

Christina Hellman, ordförande Svenska Dyslexiföreningen

Fredric Helgesson, ordförande Föräldraföreningen för Dyslektiska barn

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm