Didaktik

Forskaren: Så stor roll spelar lärares berättande

ola_henricsson_berattande

Ola Henricsson har i sin forskning observerat lärares berättande i klassrummen.

| Foto: Malena Wallin

Informerande ger inte samma kvalitet som berättande. Det menar forskaren Ola Henricsson.
– En berättelse kräver ju att ”är du med, förstår du vad som händer här?”, säger han.

Ola Henricsson är fil. doktor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet, och tjänstledig grundskollärare på mellanstadiet. I avhandlingen ”Som att hålla tiden i sin hand – didaktiskt perspektiv på muntligt berättande” har han undersökt vilken roll muntligt berättande har i undervisningen. Det vill säga när läraren stannar upp och ger exempel på eller skildrar något, med hjälp av historier, berättelser och anekdoter.

– Det spontana och improviserade intresserar mig. Det visade sig att just det är ganska vanligt att lärare gör. Från början hade jag inte trott det utan tänkte mig att jag skulle komma att beskriva deras planerade berättande.

”Eleverna bjuds in”

En viktig aspekt av berättande är ömsesidigheten, säger han. Du måste ha med dig eleverna, det är inte som att presentera fakta då man egentligen inte behöver ta hänsyn till hur det tas emot. Han beskriver det som att lyssna på lyssnarna.

– Eleverna bjuds in till ett större deltagande. En berättelse kräver att ”är du med, förstår du vad som händer här?”. Det är något som sker när man flyttar uppmärksamheten till en berättelse. Lärarna själva beskriver sig som mer livliga, öppna och inbjudande.

Vad tycker lärarna, som undervisar i F–7, själva om sitt berättande?

– De upplever det som väldigt motsägelsefullt, enligt min analys. Å ena sidan upplever de att de tar kontroll och får elevernas fokuserade uppmärksamhet. Samtidigt känner de att de släpper kontrollen över undervisningssituationen, att det är eleverna som ska skapa mening. Lärarna kan uppleva känslan av att det går att manipulera och styra en berättelse, vilket kan känns läskigt. Med berättande följer således en känsla av ansvar. En rädsla att misslyckas och få kritik finns också där.

”Prestation som ska mätas”

Hur mycket tid ansåg lärarna att det går att ägna åt berättande?

– Det fanns lärare som sa att de inte berättade längre, att det inte passar in i den instrumentella undervisningen då eleverna ska prestera någonting som ska mätas. Några gav uttryck för att de saknar den berättande undervisningen.

Vad kan berättande bidra med?

– Berättelser är händelseförlopp och karaktärer där eleverna får en upplevelse av ämnesinnehållet, samt en metod för att fånga elevers uppmärksamhet. Men det är inte så enkelt som enbart det utan det handlar också om att vägleda eleverna till ett händelseförlopp som kommer att få en mening.

Ola Henricsson beskriver berättande som att färglägga ett ämnesinnehåll. Du bjuds in till att med egna ögon se ur någon annans perspektiv.

– I en berättelse kan läraren ta med sig själv fast lyssnaren ser det ur karaktärens synvinkel. Berättande är inte som att lyssna på en bok. Ansiktsuttryck, gester och riktning som utgör en del av det muntliga berättandet har stor betydelse för upplevelsen.

”Bör ingå i lärarutbildningen”

Hur bra är lärare på muntligt berättande?

– Det är svårt att säga och går utanför min studie. Men generellt kan jag säga att för lärarprofessionen, som innebär dagliga mellanmänskliga möten med elever där muntligt berättande är en kvalitativ aspekt av kommunikation, borde det övas, uppmärksammas och tränas på i lärarutbildningen eftersom det spiller över i alla ämnen.

Berättandet har alltså många användningsområden?

– Du lär dig hålla en röd tråd, du lär dig lyssna på lyssnaren, och du lär dig skapa bilder i lyssnarens huvud. Vänder man på blicken ser man att det här är didaktisk kompetens. Du får en generell övning i hur du möter elever och fångar deras uppmärksamhet. Det har alltså inte bara med den narrativa kunskapen att göra.

Hur ser du på planerat respektive spontant berättande?

– I det planerade berättandet har man tänkt sig hur berättandet ska passa in, medan relationen lärare-elev blir själva startpunkten i det spontana berättandet. Det finns risker med det eftersom man kan komma ifrån ämnet, men riskerna har en poäng eftersom det sker i en relation med elevgrupp, det finns en didaktisk mening. Spontant berättande kan ses som en motkraft till styrd undervisning, säger Ola Henricsson.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm