”Höj taket – låt en lärare andas!”

Mikael Bruér tycker i ett blogginlägg 4/3 att skolan skaver. Skavandet är dock inte mitt största problem utan snarare hur lågt till tak det har blivit. Jag kan knappt röra mig längre och syret håller på att ta slut.

Bruér förfasas över dagens skola som, enligt honom, vill skapa medborgare som ska fogas in i ett ekonomiskt maskineri. Han jämför detta med de gamla bildningsidealen där kunskapen i sig var ett självändamål. Han pekar ut specifika lärare som han tycker gör fel och han dömer ut värdeskapande lärande som en motsats till bildning. Och så är vi där igen i skoldebatten, i detta trånga syrefattiga rum där vi måste ta ställning och välja sida, där det finns ont och gott, lärare som gör rätt och lärare som ska skämmas.

Det skaver inte – det kväver.

Bruér vill tona ner skolans roll att forma anställningsbara medborgare och istället lägga tonvikt på bildning för bildningens skull. Vackert, inte sant? Med en magisterexamen i litteraturvetenskap, Franz Kafkas samlade verk i bokhyllan och Edith Södergran tatuerad på axeln kan jag villigt erkänna att bildning är min grej också. Men jag är också ivrig förespråkare för värdeskapande lärande, just för att det ena inte utesluter det andra.

Bruér säger att värdeskapande lärande är bildningens antites vilket är en snitsig formulering om man väljer att se världen i svartvitt. För min del är värdeskapande lärande ett sätt att väcka elevernas lust att lära, att få dem att förstå att kunskap är viktigt, kunskap är makt. Värdeskapande lärande har nämligen visat sig ha lavinartad påverkan på elevers motivation och när det engagemanget väl är väckt blir kunskapstörsten svår att släcka.

Det finns ingen motsats här, bildning och värdeskapande lärande går hand i hand.

Men skolan behöver inte och bör inte välja sida här.

Dagens informationssamhälle är långtifrån Johann Von Goethes Weimarrepublik eller Wilhelm von Humboldts Preussen och måhända måste vi se på bildning ur ett annat ljus.

Dock går det att konstatera att bildning kanske är viktigare än någonsin i en värld där all fakta bara är två klick bort och det hela tiden gäller att orientera sig i flödet.

Men skolan behöver inte och bör inte välja sida här. Vi har en omvärld att förhålla oss till och behöver fostra elever som både besitter ädelt förnuft och kan ta sig an och utveckla sin omvärld. Båda delarna behövs, både kunskap för kunskapens skull och verktygen för att omsätta dessa kunskaper i praktiken om så skulle behövas. Det är så vi driver utvecklingen framåt och ger alla elever samma förutsättningar att hantera sitt liv och sin omvärld.

Att jobba som lärare i ett klassrum med 30 femtonåringar är ett hantverk. Här räcker det inte med att hänge sig åt snofsiga utbildningsideal. Här är det liksom skarpt läge och det gäller att ha en arsenal av verktyg för att få med alla på tåget. Klassisk bildning är viktigt men likaså att få alla att orka till skolan varje dag och göra vad som krävs. Detta kräver en komplex skicklighet som blir svår att foga in i en debatt där ramarna har skarpa hörn, lågt till tak och en inställning att är man inte det ena så är man det andra.

Gudars skymning – höj taket! Låt en lärare andas!

Maria Wiman, Östra grundskolan, Huddinge