Hon undervisar amerikanska lärarstudenter

Ända sedan Angelica Granqvist åkte som utbytesstudent till high school i Indiana på 90-talet har hon inspirerats av ledarskapet i det amerikanska skolsystemet. De två senaste åren har dock hennes koppling till USA tagit en annan riktning. 

I olika omgångar har Angelica Granqvist rest till Indianapolis för att aktivt vara en del av the Butler University College of Education och den amerikanska lärarutbildningen.

– Vid Butler University gör eleverna sin ”Student Teaching”, det vill säga VFU, under en hel termin – och det tror jag är det bästa sättet att förbereda lärarstudenter för verkligheten. Det tycker jag verkar betydligt bättre än hur det fungerar i Sverige, där mina studenter ofta upplever att VFU:n är både kort och spretig. Studenterna hungrar efter ett sammanhang, säger Angelica Granqvist.

Lärarutbildningen på Butler University håller oerhört hög kvalitet, enligt Angelica Granqvist. Kontakten mellan professorer och studenter är väldigt stark, vilket studenterna gynnas av.

– Skillnaderna mellan att utbilda lärarstudenter i Sverige och USA är ganska stora. På ytan är ramarna för skolan snarlika men när man går in djupare på vad och hur vi gör upptäcker man olikheterna. I grund och botten vill vi samma sak, men förutsättningarna är förvånansvärt olika.

Det som skiljer mest mellan USA och Sverige är det som sker på gymnasiet.

– Jag skulle nog inte kunna tänka mig att vara gymnasielärare i USA, åtminstone inte i traditionell betydelse. Men jag skulle älska att jobba kontinuerligt på lärarutbildningen på Butler. På många sätt tycker jag att våra visioner går hand i hand. På mitt gymnasium har vi inget traditionellt schema och stora delar av våra kurser sker utanför skolbyggnaden, säger hon och fortsätter:

– Många av skolorna i delstaten Indiana, som jag varit mest i, tillämpar en schemamodell där läraren undervisar sex av sju lektioner per dag. En av schemapositionerna ägnas till för- och efterarbete, och det är ofta bara sex minuter mellan varje lektion. Schemat ser likadant ut varje dag, fem dagar i veckan. Arbetstiden skiljer sig väldigt mycket åt.

Vad mer skiljer mellan länderna när det kommer till lärarutbildningen?

– Det mest anmärkningsvärda med Butler är att de har en så kallad ”Lab School”, det är alltså en vanlig kommunal skola som är kopplad till universitet. Där gör lärarstudenterna väldigt många av sina observationer och universitetet har ett eget klassrum som de använder för sina skolförlagda kurser. Studenterna deltar i klassrumssituationer under hela utbildningen och det är stort fokus på ledarskap.

På Butler kopplar de ihop teori och praktik på ett väldigt bra sätt. Beroende på kurs är lärarstudenterna på skolan en eller flera gånger i veckan och besöker olika klasser och lärare för att analysera och reflektera över både metodik och didaktik.

– De får skugga olika lärare och göra observationer, och detta är innan de får gå ut på sin VFU. I Sverige blandar vi ihop dessa och har det under en mycket begränsad period. Jag tror på Butlers koncept, säger hon.

– I Sverige har jag en student som jag handleder och vi får bara ett besök från universitetet, inte mer. Det känns som att det är för långt mellan VFU-platsen och universitetet.

Borde svensk lärarutbildning ta efter USA mer?

– Absolut. Länken mellan skolor och universitet måste bli tydligare i Sverige. Och kanske behöver vi införa en tjänst som inte finns i dag som kan underlätta VFU:n för lärarstudenter på skolorna, säger hon och tillägger: 

– Precis som poliser har en aspirantperiod borde lärare ha en hel termin där man inte behöver ta CSN-lån utan där man får en mindre lön och under handledning får komma in i yrket på riktigt.