”Inte onödigt med naturkunskap”

Att debattinläggen ”Därför saknas fysiklärare” och ”Teknikelever kan inte hållbarhet” hamnar på samma sida i Skolvärlden nr 2/2014 ser ut som en tanke.

Personligen kan jag instämma i en del av Håkan Broströms resonemang. Det gäller problemet med att naturvetenskapen verkar ha försummats och/eller negligerats i grundskolan på många håll. Vi har vid vår skola Älvkullegymnasiet i Karlstad ibland fått höra av elever att de exempelvis knappast haft någon kemi alls under grundskoletiden. Om orsakerna spekuleras det just nu friskt, men en anledning verkar vara den bristande förståelsen för att varje naturvetenskaplig disciplin kräver djup kompetens för att undervisningen ska få kvalitet. Då är det förödande när skolor alltid vill ha lärare i Ma/NO, det vill säga man ska behärska både ämnesstoffet och didaktiken i kanske matematik, fysik, kemi, biologi och teknik som ensam lärare. För att råda bot på sådana här missförhållanden tycks det alltså krävas insatser.

Däremot håller jag inte med Håkan Broström i synen på att det var helt onödigt att man hade naturkunskap även på naturvetenskaps- och teknikprogrammen. Här tycks han dessvärre inte vara helt uppdaterad. De här kurserna togs ju bort i och med Gy2011. Det är sant att alla skolor (samt lärare och elever) inte tog kursen i naturkunskap A på NV på särskilt stort allvar, men det gick faktiskt att ta upp både miljö- och resursfrågor och sådan naturvetenskap som inte annars kommer NA-elever till del, det vill säga geologi och naturgeografi.

Konsekvenserna av den avskaffade naturkunskapen är alltså att NA- och TE-elever numera inte får så stora kunskaper om miljöfrågor och hållbar utveckling.

Att naturkunskapen avskaffades kan kanske förklaras av ”ordets makt över tanken”. Sedan vi nu har haft naturkunskap för bland annat samhällsvetare sedan mitten av 1960-talet har nästan alla tolkat det ämnet som en kombination av de traditionella naturvetenskapliga ämnena. Naturkunskap A borde i stället ha kallats ”grundläggande miljökunskap” eller något liknande. Då hade det varit betydligt mer politiskt ohållbart att ta bort kursen.

Beträffande naturkunskapen på andra program än NA och TE så vet jag inte exakt hur det är, men om man ser till de principiella signalerna från Skolverket med flera  så verkar det som om Håkan Broström slår in öppna dörrar. Syftet sägs ju från ansvarigt håll vara att man ska beakta ”programinfärgning” i så stor utsträckning som möjligt. Sker inte detta?

Så sammanfattningsvis: Stärk gärna den ”rena” naturvetenskapens ställning, särskilt i grundskolan, men raljera inte kring behovet av kunskap om miljö och hållbar utveckling – på alla program.

Gunnar Björndahl
FD, lektor i biologi och naturkunskap vid Älvkullegymnasiet i Karlstad
Författare till läroböcker i miljökunskap, naturkunskap och biologi