Klassrummet

Källkritik: Viktiga samtal som berör alla ämnen

Gymnasieungdomar behärskar källkritik i teorin – men inte i praktiken. Det upptäckte Cathrin Backman Löfgren i sitt forskningsarbete.
– Eleverna kunde berätta vad källkritik var och förklara tendens, äkthet och så vidare. Men bara några enstaka tillämpade det i sitt arbete. Alla andra plockade saker från nätet, säger hon.

Läs mer

Guiden Källkritik och internet:
iis.se/docs/Kallkritik-pa-Internet.pdf

På Webbstjärnans kursportal finns två onlinekurser i källkritik. ”Det går antingen att skicka eleverna till Webbstjärnan för att gå kurserna, eller så gör man det själv och snor våra exempel. Det får man! De är bra att ha som diskussionsunderlag i skolan”, säger Kristina Alexanderson:
www.webbstjarnan.se

Skolverkets ”Kolla källan”, om källkritik, upphovsrätt och integritetsfrågor:
www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-for-larande/kollakallan

Cathrin Backman Löfgren arbetar sedan ett år tillbaka som rektor på Fridhemsgymnasiet i Umeå. Hon är utbildad lärare i svenska och historia och har varit ämnesutvecklare och förstelärare. 2012 disputerade hon med avhandlingen ”Att digitalisera det förflutna”. Forskningsstudien såg till en början ut att bli en flopp.

– Källkritik var egentligen inte huvudfokus i avhandlingen, utan historiemedvetande och hur vi tänker historiskt. Den första idén jag hade gick åt skogen på grund av källkritiken. Det var ett misslyckande, men ett bra misslyckande, säger hon och berättar vidare:

– Allt var upplagt efter konstens alla regler, med universitetet, forskningsarkivet och finansiering – men problemet blev att det var svårt för eleverna att hantera materialet. De skulle sitta vid datorn och söka i arkivkällor, men i stället googlade de och hittade saker som kommit hundra år senare. Det är så elever många gånger gör, de googlar och tar första bästa träff där ett ord stämmer överens. 

Detta trots att alla 60 gymnasieelever i forskningsprojektet hade lärare som gått igenom vad källkritik är med dem. Cathrin bestämde sig för att göra en efterföljande enkätundersökning med eleverna för att borra djupare i frågan. Undersökningen bekräftade att de behärskade källkritik – i teorin.

– Eleverna kunde diskutera källor, men ändå blev det tokigt. De skulle utgå från egna källor, men en del valde i stället externa. De hade tittat på dem och kommit fram till att de var urusla, men ändå valde de dem. Jag hade varit lärare länge och jobbat med frågor om källkritik, men det blev ett uppvaknande.

Hur går det att få eleverna att använda sig av de källkritiska principerna i praktiken och inte bara redogöra för dem?

– Genom att hitta uppgifter där det ingår att eleverna måste problematisera kring källorna. Det kanske saknas ibland. Vi säger vad eleverna ska kunna och så visar de det med prov och annat. Men frågan om varför de använt just de källorna bör också finnas med. Då kan eleverna ha en dålig källa, bara de motiverar varför. Det räcker inte att berätta om de fyra källkritiska kriterierna och få eleverna att göra en källkritisk analys, utan vi måste också få dem att göra den sista, viktiga reflektionen.

Cathrin rekommenderar problematiserandet oavsett om det handlar om digitala eller tryckta källor.

– Följdfrågorna till eleverna borde finnas även i läroböckerna. När jag undervisade och mina elever började en ny kurs brukade jag hålla upp en bok och fråga ”kan vi tro på den här”. Med den digitala världen har behovet av källkritik blivit ännu större och lärarens roll viktigare. Det går inte att bara ha genomgångar och lära ut källkritik, utan man måste också ha det i uppgifterna. Alla lärare ska vara med och jobba med källkritiken, det handlar inte bara om historia och samhällskunskap. Det är väldigt bra att få med biblioteken också.

När Cathrin undervisade på gymnasiet jobbade hon gärna med bilder och nyhetstexter. Ett favoritexempel är från Irakkriget 2003, då nyheten att en bonde med ett gammalt gevär skulle ha skjutit ner en amerikansk Apache-helikopter fick stor spridning. Detta visade sig vara falskt.

– Dagens Nyheter hade översatt nyhetsartiklar om händelsen från en rad olika länder. När eleverna fick se att det fanns fem olika versioner av samma händelse från fem olika håll, började de tänka till. Att låta elever sitta i grupp och få varsin text och berätta vad som har hänt är en otroligt bra uppgift. Det går att använda samma teknik på händelser längre tillbaka, som i historia.

I diskussionen om källkritik är det lätt att glömma att barn och unga inte hunnit träna upp sin förmåga att värdera källor, påpekar Kristina Alexanderson. Hon är gymnasielärare i svenska och samhällskunskap, men arbetar i dag som chef för internet i skolan på .SE, Stiftelsen för internetinfrastruktur. Hon har skrivit guiden ”Källkritik på internet” och var tidigare redaktör för ”Kolla källans idélåda”.

– Eleverna har ofta svårt att hitta och värdera källor, eftersom det kräver så otroligt mycket metakunskap om hur källor skapas och dessutom förståelse för sammanhanget de ska användas i. Barn och unga har inte de färdigheter som vi äldre har fått, genom akademiska studier och att vi har gått på några minor längs vägen, säger hon. 

.SE:s årliga undersökning ”Eleverna och internet” visar att var femte högstadieelev som har en egen dator i skolan aldrig fört ett samtal om hur de hanterar internet.

– Det betyder att de aldrig pratat om hur de ska handskas med information på nätet. Det är skrämmande, eftersom det är där de hämtar all information. Å andra sidan pratade vi tidigare inte om hur man ska värdera böcker och hantera information i dem. Behovet är stort och har alltid funnits, men med de sociala medierna kan det i dag bli en filtrerad verklighet du tar del av. Det gör det extra viktigt att vara medveten och kritisk. Här behöver eleverna, som kanske inte ens vet att de befinner sig i en bubbla, hjälp, säger Kristina Alexanderson.

Hon tror att många lärare känner sig vilsna kring hur de ska prata och undervisa om källkritik. Att lämna det till samhällskunskap och historia i högstadiet och gymnasiet är för sent och för lite, anser Kristina.

– Jag tror mycket på att möta eleverna där de befinner sig. Att i samtalet kring det som är aktuellt i det enskilda ämnet se vad de har för föreställningar och hur de har fått dem. Vet vi inte det, vet vi heller inte vilka källor vi ska diskutera. Barn kommer i kontakt med så mycket falsk och felaktig information utifrån. Vi behöver ständigt ha ett samtal kring det, och det berör i stort sett alla ämnen.

Kommentera