karin_herlitz_debatt

”Mitt mål vad gäller mina elever är att när de lämnar skolan så ska de känna att all litteratur är deras”, skriver svenskläraren Karin Herlitz..

Debatt

”Låt inte eleverna läsa vad skräp som helst”

Debatt ”När skärmar kräver så mycket av våra ungdomars tid måste vi vara modiga och våga viga mycket tid åt läsningen”, skriver svenskläraren Karin Herlitz.

”Tack för att du berättar att du läser på lektionerna! När jag sa det en gång var det någon som svarade att det är kriminellt att använda lektionstid till läsning.” Några snabba ord efter en kort föreläsning om hur jag arbetar med läsning i klassrummet med mina elever – både på högstadiet och gymnasiet. Ju mer jag funderar över orden, desto mer makabra ter de sig. Kriminellt att läsa i klassrummet?

Mary Ingemarsdotter (Högskolan i Kristianstad) sa vid en föreläsning om litteraturundervisning för ett par år sedan att “om vi inte har tid att läsa i klassrummet – vad har vi då tid med?”

Jag läser mycket med mina elever, och i princip all läsning sker på plats i klassrummet. Vi läser samma roman, och ingen lämnas ensam med sin läsning. Precis som så många andra lärare där ute så arbetar jag med det vi läser på olika sätt, allt för att skapa förståelse och sammanhang. Jag varvar läsloggar med gruppdiskussioner, andra typer av skrivövningar med korta reflektioner nedtecknade anonymt på papperslappar. Vi gör fördjupade analyser av det vi har läst. Vi jämför det som händer i boken med det som händer i andra böcker – eller i världen (vad har exempelvis boken ”Intet” gemensamt med ”Stanford Prison Experiment”?).

Jag lyssnar på och inspireras av mina kollegor när de berättar om hur de arbetar med litteratur. Och jag läser. Massor faktiskt, även då jag borde göra helt andra saker. Just nu läser jag Silvia Avallones ”Där livet är fullkomligt” och varvar med att lyssna på Jonas Karlssons ”Regnmannen”. Underbara båda två och jag rekommenderar dem varmt.

Min poäng är att läsningen är för viktig för att slarvas bort i en läxa. Om målet är att eleverna ska kunna diskutera, jämföra, analysera och relatera till litteratur så måste prio ett vara att de faktiskt läser det vi sätter i händerna på dem. Vi kan prata om eget ansvar, men den här metoden fungerade dåligt redan när jag gick i skolan för tusen år sedan. Jag var förvisso en av dem som gick hem och läste den anvisade romanen, men jag läste även min brors böcker och skrev recensioner till dem.

I en tid när skärmar kräver så mycket av våra ungdomars tid är det extra viktigt att se till att de får den oumbärliga läsningen i skolan. Vi måste vara modiga och våga viga mycket tid åt läsningen. Vi måste varsamt välja litteratur som är en bra utmaning och som tillför något nytt – som visar eleverna en bit av något annat. De uppgifter som vi skapar kring varje roman vi sätter i händerna på våra elever måste vara noga genomtänkta – vad vill vi få ut av läsningen? Var vill vi att eleverna ska landa när projektet är i land?

Ge eleverna reflektionsövningar att lösa utanför lektionssalen.

Att läsa i klassrummet är raka motsatsen till att slösa med tiden – det är att ta vara på den i allra högsta grad. När klassen och jag sitter försjunkna i samma bok och klockan långsamt tickar njuter jag av lugnet. Allt snurrar lite långsammare en stund vilket är viktigt när världen snurrar så fort alltid annars, särskilt för våra ungdomar.

Mitt mål vad gäller mina elever är att när de lämnar skolan så ska de känna att all litteratur är deras. De behöver inte nödvändigtvis gilla allt de läser – för vem gör det – men de ska aldrig vara rädda för att prova. De vet att de kan läsa, avkoda och förstå – oavsett genre eller författare. På köpet följer förstås ett långt större ordförråd och en större förståelse för språkets form än för de elever som googlade till sig sammanfattningar och andras resonemang istället för att läsa; och det är viktigt för att våra ungdomar i framtiden ska kunna delta aktivt i samhället och bidra till att den demokrati vi lever i fortsätter att existera.

Så, våga vara modiga! Låt inte eleverna läsa vad skräp som helst – det kan de göra på fritiden – utan utmana dem med väl vald litteratur som dels passar in i temat som du vill arbeta med och dels är lämplig för åldersgruppen. Istället för läsläxor så kan du ge eleverna reflektionsövningar att lösa utanför lektionssalen. Det klarar de lätt när du vet att de har läst och ni har bearbetat det lästa tillsammans. Ge dina elever ett gott språk och en nyckel till den fantastiska värld som finns i varje bok. Det är de verkligen värda!

Karin Herlitz, lärare i svenska och engelska, Nacka gymnasium
Författare och föreläsare, Helgepristagare 2019

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm