Maktskiften – utan dramatik

STOCKHOLM, politiker: S-ledd majoritet söker M-samarbete

Den största skillnaden lärarna kommer att märka mellan Stock-holms nya skolborgarråd Olle Burell (S) och hans förträdare Lotta Edholm (FP) är hur han pratar om skolan. Det hoppas han i alla fall själv. Olle Burell vill bort från bilden av skolan som ett misslyckande.

Sitt första halvår som skolborgarråd planerar Olle Burell att ägna mer åt att lyssna än att påstå saker. Genom skolbesök och möten med lärare, rektorer, fackförbund och elevkårer håller han på att skapa sig en tydligare bild av verksamheten.

– Jag kan ärligt säga att inget av det jag har sett har fyllt mig med stor oro, tvärtom har jag förstått att de problem och utmaningar man står inför går att komma tillrätta med, genom ett medvetet kvalitetsarbete och i vissa fall ökade resurser.

Olle Burell framhåller vikten av breda överenskommelser i skolpolitiken för att skapa långsiktighet och lugn och ro i verksamheten. Och det är ett specifikt samarbete han har i kikaren.

– Jag hoppas att jag som socialdemokrat ska kunna hitta samförstånd med moderaterna – att de två regeringsbärande partierna gör handslag kring långsiktiga förutsättningar för skolan. Min inställning är att skolan inte ska vara ett slagfält för politiskt käbbel, utan här måste vi lyssna på professionen.

Ett par pinnhål längre ner i den kommunala strukturen sitter Carina Hallqvist, grundskolechef. Hon är den som har mest direkt kontakt med de rektorer och skolor som ingår i hennes områden.

Hon tycker inte att skiftet i den politiska ledningen har påverkat jobbet nämnvärt. Inte ännu i alla fall.

– Vardagen går ju vidare och det är mycket som måste göras oavsett vilka politiker som styr. Och det är inga större överraskningar utan ganska mycket en fortsättning på det vi redan jobbar med. Fast en tydlig skillnad är att skolan har en så framträdande roll jämte andra politikområden, så har det inte varit tidigare. Det känns förstås bra, säger hon.

En viss förskjutning märks ändå i förvaltningens prioriteringar: projekt om entreprenöriellt lärande som nu löper ut kommer inte att förnyas, och mer resurser flyttas över till arbetet med nyanlända elever, för att nämna något. Ytterstadsprojektet som ska stötta skolor i socio-
ekonomiskt utsatta områden förstärks med ytterligare 70 miljoner kronor.

– Vi ser över vad vi kan dra ner på för att lägga mer på nyanlända, säger Carina Hallqvist.

Olle Burell har förstås en vision för Stockholm. Han vill knäcka effekterna av segregeringen, förstå varför så många i skolan är stressade och göra något åt det, och bygga fler skolor.

– Självklart behövs det resurser till löner, upprustning av lokaler, byggnation av skolor och så – men det handlar också väldigt mycket om hur man tillsammans, alla som är aktörer i skolan, hittar ännu bättre verksamhetsformer. Det vi politiker bidrar med är ett allmänperspektiv. Sen måste vi naturligtvis vara beredda att fatta vissa tuffa beslut när man väl har kommit fram till en slutsats.

STOCKHOLM, rektor och lärare: ”Min verklighet är inte densamma som den politiska”   

I en stad som har för vana att byta politisk majoritet varje val har Ingela Fondin, rektor på Björkhagens skola söder om Stockholms innerstad, lärt sig att ta maktskiftena med ro.
– Man ska sitta lugnt i båten och inte jaga upp sig, säger hon.

Ingela Fondin har jobbat i Stockholms stad i 21 år, i två omgångar sedan 1974.

– Min verklighet är inte densamma som den politiska verkligheten och det handlar om att göra den verksamhet som är möjlig att göra, något annat går ju inte, säger hon.

Med det sagt tycker hon ändå att det är tydligt redan nu att den nya majoriteten har ”en annorlunda approach, ett annat handslag”.

– Det nya skolborgarrådet Olle Burell är en annan typ av politiker än föregångaren. När vi rektorer träffade honom nyligen sa han ”jag är ingen expert på undervisning, det är ni som är professionen, jag ska bara ge ramarna” och det har vi inte varit med om tidigare. Tidigare politiker har mera varit inne på detaljnivå. Men vi får se hur det blir längre fram.

Att det är en helt ny koalition – det är första gången FI och MP sitter med i kommunstyret – märks inte minst i att genus- och hbtq-frågor för första gången lyfts fram i budgetpresentationen. Det tycker Ingela Fondin är positivt, men också möjligen oroväckande eftersom det innebär nya uppdrag till lärarna utan att något annat tydligt lyfts bort.

– Värdegrundsfrågor som dessa är jätteviktiga, så det är inga dåliga uppdrag. Men om vi ska lägga fokus på det, vad finns det då för annat som inte stipuleras i skollag och läroplan som vi kanske ska ha den goda smaken att ligga lite lägre med? Det är mitt centrala uppdrag som rektor att värna om att mina lärare får utrymme att ägna sig åt det som de faktiskt är anställda för – undervisning.

Ragnar Sjölander, lärare i engelska och svenska på Blackebergs gymnasium och ordförande i Lärarnas Riksförbund i Stockholm delar den bilden av en relativt odramatisk övergång. Men han har förhoppningar om större frihet och öppenhet under nya styret.

– Det har rått en kultur av tysthet och att chefer på olika nivåer bara kommunicerar vidare det som kommer uppifrån i stället för att ta en diskussion. Nu finns för första gången efter åtta år ett personalborgarråd som har fokus på personalfrågor. Fackligt har vi att göra med samma tjänstemän som tidigare, och vi funderar på hur mycket den nya majoriteten kommer att prägla organisationen, säger han.

Han menar också att budgeten innehåller skrivningar som vittnar om en vilja att öppna upp organisationen och ha högre i tak. Han får medhåll av Ingela Fondin, som kopplar ihop det med Olle Burells uttalanden om att inte komma med egna pekpinnar in i verksamheten.

– Så är det absolut. Och det är viktigt det här han säger om att det är vi och lärarna som är professionen och att han ska ge förutsättningarna. Det man kan fundera över är ju vilket stöd han tror att professionen behöver, säger hon.

Ragnar Sjölander nämner lönerna och karriärreformerna som två frågetecken i det sammanhanget.

– Den förra majoriteten betalade en procent över märket 2013, och 1,5 procent över märket under 2014. Det ska bli intressant att se om den nya majoriteten vill fortsätta på den banan. Stockholms kapacitet att påverka löner i kranskommunerna ska inte underskattas, så väldigt många berörs av satsningar som görs här. Vad gäller karriärtjänsterna är det många som inte har gjort det till fasta tjänster eftersom de inte tror att de kommer bestå, säger han.

Om stämningen på skolan säger Ingela Fondin att alla är för upptagna med det dagliga för att oroa sig över vad politikerna i stads-
huset ska hitta på.

– Men givetvis är det mycket diskussion – hur kommer det bli med resurstilldelningen inför nästa år? Vi hade ju en rätt väl tilltagen budget 2014, vilket det nästan alltid är när det är valår – då gäller det för majoriteten att visa sina muskler och visa att de satsar på det här. Och vi vet erfarenhetsmässigt att budgeten för 2015 inte kommer att vara en likadan budget, säger hon.