”När pappren går överstyr”

I antikens Grekland kallades vetenskap för filosofi. De grekiska filosoferna ställde frågor om världen. Frågor som inte grundade sig i vidskeplighet eller gudar. Det är viktigt bidrag till vetenskapshistorien, men problemet var bara att de inte testade sina frågor och teorier. De teoretiserade om verkligheten, men tvekade och kanske till och med vägrade att genomföra experiment för att verifiera eller falsifiera sina teorier och hypoteser.

Vi kan tacka vetenskapens pionjärer under den vetenskapliga revolutionen för vår förmåga och kunskap att alltid försöka pröva våra teorier i experiment och empiriska studier. Verkligheten spelar roll och är betydelsefull! Renässansen är något vi diskuterar i alla kurser där jag undervisar i historia. Den vetenskapliga revolutionen är en viktig del av kurserna på gymnasiet.

Det är därför uppseendeväckande att Sveriges skolor i många stycken gått rakt i den fälla de grekiska filosoferna gillrade för sig själva: det spelar ingen roll hur många teorier du har om du inte har koll på om de kan kopplas till verkligheten.

Vi är nog många lärare som kan vittna om hur vi på möte efter möte (för vi sitter i många möten) får reda på ”hur det ska vara”. Mötena handlar om oändliga policys och riktlinjer som olika funktioner i kommunerna ständigt uppdaterar. Det handlar om anpassningar och checklistor. Hur budget och arbetstid ska följas upp. Vilken ekonomisk ram vi måste hålla. Det är omdömes- och betygslistor som ska bli statistik. Olika digitala lärplattformar som ska upphandlas, implementeras, utvärderas och sedan upphandlas igen.

Vi utvärderas av olika externa funktioner, både myndigheter och privata bolag, som konsultar i frågor som besparingar, slimmade organisationer och bättre ledningsstruktur. Det är tillbudsrapporter som ska skrivas (men som sällan förbättrar arbetsmiljön). Alla dessa möten och insatser ska dokumenteras i olika system.

Som gymnasielärare sköter jag utbildningsadministration i fyra olika digitala system dagligen. I skolan måste vår verksamhet föras in i skriftspråket eller oftare en matematisk redovisning. Enligt teorierna om styrning med new public management är vårt vardagsspråk för oprecist och komplext.

Svenska skola har med Jonna Bornemarks* ord utvecklat två parallella verkligheter. En vardagsrealitet där lärare och elever möter varandra i klassrummet. En teoretisk verklighet där pappersexercisen (både analog och digital), dokumentationen, uppföljningen och policys står i fokus.

Det är inte svårt att förstå vilken verklighet som har övertaget. Ett exempel är utvecklingssamtalen som Johan Hofvendal** undersökt. Hans resultat visar att utvecklingssamtalen i dagens skola utgår från papper som fylls i på förhand och där själva samtalet handlar om att hantera dessa papper: jämföra, granska, läsa och underteckna papper. Utvecklingssamtalet handlar alltså om en strukturell och administrativ logik. Samtalet handlar i mindre utsträckning om verkligheten och en elevorienterad praktik.

Kvalitet i svensk skola betyder idag att bocka av de saker som den administrativa logiken bestämt. Den teoretiska överbyggnaden om hur en skola ska vara är viktigare än hur skolan faktiskt är. Den vardag som lärare och elever upplever är underordnad teorier. Antikens filosofers vetenskapliga svaghet är vardag för skolan.

Så jag sitter där på personalkonferensen och lyssnar på ledningen som ”drar” nya riktlinjer för något som vi inte visste behövde riktlinjer, resultaten av en medarbetarenkät som mätt hur väl vi lärare följer kommunens policys och de beslut som ska fattas utifrån ett externt konsultföretags förslag på att spara in 12 tjänster på vår skola.

Peter Dahlgren, gymnasielärare, Mora

Rekommenderad vidare läsning:

* Bornemark, Jonna, Det omätbaras renässans: en uppgörelse med pedanternas världsherravälde, Första upplagan, Volante, Stockholm, 2018

** Hofvendahl, Johan, ”Noa har inga fel: om bristfokus i skolans utvecklingssamtal” i Utbildning och demokrati, 15:3, 2006, ss. 61–81.

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.