Intolerans i klassrummet

”Naturligtvis ska lärare påpeka faktafel”

Sfi-vikarien fick intern kritik efter diskussion med förintelseförnekande elev på lektionen.
– Det här är något av det svåraste som lärare möter, säger Christer Mattsson, grundare av Toleransprojektet.

Sfi-klassen lyssnade på ett radioinslag som berörde koncentrationslägret Auschwitz när en elev enligt läraren ifrågasatte förintelsen. Läraren ska ha förklarat att de inte kunde ta den diskussionen där och då, men eleven fortsatte att ifrågasätta förintelsen och uttalade sig antisemitiskt, skriver Helsingborgs Dagblad.

Läraren argumenterade emot, och sade till slut att om eleven inte kunde vara tyst fick han lämna klassrummet, vilket han också gjorde.

I efterspelet till händelsen fick vikarien intern kritik av personer på skolan. Eleven ska ha känt sig kränkt, och man tycker inte att läraren skulle ha låtit diskussionen fortsätta och eskalera så långt att en elev tvingas ut från klassrummet.

Skolvärlden ringe upp läraren och författaren Christer Mattsson, som bland annat utbildar lärare i hur man bemöter intolerans och rasism, och är grundare av Toleransprojektet som syftar till ökad tolerans bland ungdomar och minskad rasism i samhället.

 Han kan till viss del förstå skolans resonemang, men menar att ledningen alltid måste stötta lärare som hamnar i liknande situationer.

– Som lärare har jag ju alltid till uppgift att se till att dialogen i klassrummet är givande. Naturligtvis ska man påpeka faktafel. Är det sedan så att diskussionen riskerar att bli destruktiv är det bäst att bryta. I den stunden någon är upprörd är förutsättningarna för inlärning inte så goda, och när människor är arga kan de lätt säga mer än de egentligen hade tänkt sig. Och har man sagt att man inte ska ta en diskussion ska man nog hålla sig till det.

Christer Mattssons grundregel är att inte gå i klinch med en elev som uttalar sig hetsigt eller intolerant i klassrummet, då det inte är ett framgångsrikt sätt att försvara demokratiska principer. Men han är väldigt noga med att påpeka att han inte på något sätt vill kritisera den enskilda läraren. Istället känner han igen sig i situationen, och vet att det kan vara svårt att hålla huvudet kallt.

– Det är lätt att vara förnuftig när man sitter i lugn och ro och formulerar sig, som jag gör nu när jag pratar med dig. Men jag har själv stått där och argumenterat mig blå i ansiktet, och kommit på i efterhand att ”det där kanske inte gick så bra”, säger han.

Det är därför det är så viktigt att en lärare som hamnar i en liknande situation får stöd från skolledningen, istället för smäll på fingrarna.

– Det här är ett av de allra svåraste områdena för oss lärare. När det blir fel i en sån här demokratifostrande situation bör ledningen stötta läraren fullt ut, och se det som en grund för utveckling. I det aktuella fallet verkar stämningen ha varit hätsk, och så kan det bli oavsett vad läraren gör. Då gäller det att reda ut varför det blev så och försöka se till att det inte händer igen.

Christer Mattsson gör ett huvudsakligt undantag från regeln att inte gå i clinch med en elev som uttalar sig hetsande och intolerant direkt i klassrummet: om det finns andra närvarande som riskerar att bli direkt kränkta av det som sägs.

Men vad ska man då göra som lärare när en elev sitter och förnekar att förintelsen ägt rum?

– Det första man ska göra är att påpeka fakta. Sen ska man hålla sig till att ställa frågor till eleven, utifrån det vi kallar för empatisk nyfikenhet. ”Varför är det här viktigt för dig? Varför tror du att det är så? Vad leder det till i så fall om det stämmer?” Jag måste ju förstå varför eleven säger som den gör. Det är egentligen allmändidaktik, att förstå elevens utgångspunkt, och det är nog där den här läraren skulle ha börjat. Det är nästan ingen som känner sig kränkt efter att ha fått frågor som bara kan besvaras utifrån en själv.

Christer Mattsson menar att det är viktigt att undvika att eleven känner sig kränkt på grund av att hens åsikter och värderingar ifrågasätts, för då uppstår en situation där sakdiskussionen hamnar i skymundan och fokus hamnar på skuldbeläggande.

Är svenska lärare i almänhet förberedda för de här situationerna?

– Nej, det är inte min upplevelse. Skolvärlden publicerade en undersökning förra året som visade det ganska tydligt, till exempel. På Göteborgs universitet har vi startat landets första 15-poängskurs i hur man bemöter våldsbejakande extremism, och även erfarna lärare som läser den känner där att de har mycket att jobba med.

Kommentera