NPF i fokus när lärarna fick delta i skolans ombyggnad

Klockan är 09:52. Det är full aktivitet på skolgården.

Höstsolen tränger fram genom skogsdungen och lägger sig över rastboden. Några elever i årskurs fyra står samlade vid dörröppningen för att lämna tillbaka leksaker. I dag var hopprepet mest populärt.

Runt en elevs handled dinglar ett guldigt garn­armband. För Stigtomaeleverna råder det inga tvivel om vad snöret signalerar.

”Nu är jag på legend-nivån”, utbrister en av tjejerna som prestigefullt lyfter armen i skyn med en stoltserande posering framför vännerna.

Rastklockan klingar. Alla elever ska in på en sista förmiddagslektion före lunch.

När skolgården tömts finns bara två byggarbetare kvar som smälter gräsgrönt gummi vid de nya studsmattorna. Det är en av de sista detaljerna som alltjämt är kvar att ordna innan skolan är helt färdiggjord utvändigt.

I februari 2019 invigdes nya Stigtomta skola med plats för 380 elever och 120 förskolebarn.

I fem år pågick arbetet med att förfärdiga skolan, som ligger cirka 15 km nordväst om Nyköpings centrum, och det är ett speciellt byggprojekt på många sätt.

Stigtomta skola är in i minsta detalj planerad för att vara anpassad för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som exempelvis adhd eller autism – från det att eleverna anländer tills de lämnar skolan. Redan under ritprocessen av skolbyggnaden hade projektledningen neuropsykiatriska diagnoser i åtanke.

Madeleine Jansson är rektor på skolan sedan fyra år tillbaka. När kommunbeslutet kom för några år sedan, att det skulle byggas en ny skola, var hon snabb med att belysa vikten av att byggnaden i grunden skulle vara anpassad för alla elever.

Tillsammans med skolans lärare, fritidspersonal och elevhälsoteam har hon sett till så att personalens önskemål skulle bli verklighet när den nya skolan ritades. Politikerna valde att lyssna och satsade på deras vision.

– Det är inte så vanligt att man som rektor får påverka byggnadsprocessen av en kommunal skola så som vi fick göra, men det fick vi. Jag samlade min personal och våra elever som fick tycka till hur vi ville ha den nya skolan. I dag känns Stigtomta verkligen som vår drömskola, säger Madeleine Jansson.

Precis innanför skolans huvudingång möts man av vad personalen kallar för skolans hjärta – entréhallen. Här välkomnas man av den moderna arkitekturen och den påtagliga tystnaden.

Är det alltid så här ljudlöst på skolan?  

– Ja, visst är det skönt? Det här är det viktigaste vi fick genom när skolan skulle ritas – god akustik som minimerar buller på hela skolan. Kommunen har verkligen lyssnat på skolans personal när det kommer till ljudet, säger Madeleine Jansson.

Skolans väggar är klädda med Gustafspanel, en träpanel i olika tjocklekar som har en absorberande ljudmatta bakom.

Det är högt i tak, väggarna har en neutral färgsättning och det blir ett stort ljusinsläpp i lokalen.

– Det finns en tanke bakom allt på skolan. Hela byggnaden är anpassad för elever med NPF. Färgvalen till exempel, är gjorda för att elever med synfel ska kunna navigera lättare.

”Kommunen har lyssnat på skolans personal när det kommer till ljudet”

I samband med att byggnaden ritades har skolan fokuserat mycket på att skapa trygghet och tydlighet för samtliga elever. Till exempel har alla årskurser har fått egna så kallade hemvister. Där har varje lärare varsitt klassrum, anslutande grupprum, toaletter och skåp för varje elev med täckta skåpsluckor för att minska intrycken i de gemensamma utrymmena.

– Annars brukar skolhallar på låg- och mellanstadiet vara fulla med vinterjackor och väskor i olika färger som hänger och stör eleverna. Vi har i stället valt att skala av, säger Madeleine Jansson.

I varje klassrum har man satt in höj- och sänkbara bord till eleverna, ljudabsorberande golvskärmar mellan borden, och möjlighet till bildstöd framme vid whiteboardtavlan för alla elever.

– Det är sådant som är bra för alla, men nödvändigt för vissa elever. Vi har inte fastnat i att det ska vara en skola bara för elever med NPF, utan det ska vara en skola för alla våra elever. Man får inte fastna i att lägga alla resurser på NPF-eleverna. Vi har ingen NPF-inriktning, men i samband med byggprocessen fick vi chansen att skapa en skola som är bra för elever med NPF, säger Madeleine Jansson.

Men trots att kommunen lagt drygt 189 miljoner på att bygga skolan är verksamhetens stora framgångsfaktor personalen, menar Madeleine Jansson.

– Jag är övertygad om att det egentligen inte spelar någon större roll vilka lokaler man har, även om det underlättar, utan det viktigaste verktyget är skolans personal, säger hon och fortsätter:

– Vi har lagt jättemycket tid på att utbilda personalen. Vi har ett gott samarbete med SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten), som har varit på plats och bollat idéer och tankar i samband med ritandet och byggandet av skolan. Men de har också varit här efter att skolan var klar och hjälpt oss med möblering i klassrummet och handlett oss i frågor kring den fysiska lärmiljön.

Hur är det med utbildning av personalen? 

– På SPSM:s webbplats finns utförliga utbildningspaket kring NPF, som all personal och skolledning har gått. Det här kommer vi fortsätta med även framöver. Det gäller att all personal är med.

Där tänker jag att man kan stöta på problem om man inte har all personal med sig, säger Madeleine Jansson.

Det låter kostsamt att fortbilda all personal på skolan? 

– SPSM:s utbildningspaket, som vi har gått, är helt gratis.

Har miljonsatsningen på skolbyggandet påverkat lärarnas arbetssituation på något sätt?

– Nej, skolan har sin egen budget. Vi har inte fått dra ner på personal eller någonting sådant för att skolan skulle få finansieras. Det är kommunstyrelsen som tog beslutet på att skolan skulle byggas och hur mycket det skulle få kosta.

Caroline Fondberg och Maud Pettersson arbetar i samma hemvist på Stigtomta och undervisar den här terminen i årskurs 3. De är nöjda med slutresultatet.

– Det har blivit en väldigt bra skola. De nya lokalerna är jättebra för alla elever. Det är härligt att få ha de här förutsättningarna i vårt arbete, säger Caroline Fondberg.

Vad märker ni för skillnader om man jämför nya skolan med tidigare skolor som ni har arbetat på?

– Det är jättestora skillnader. Man märker direkt av den dämpade miljön när man kliver in på skolan. Det är aldrig stimmiga lektioner, som vi kunde ha förut. Det har blivit mycket lugnare på skolan med hemvisten också, säger Caroline Fondberg.

I Maud Petterssons klassrum håller eleverna på att arbeta med bronsåldern. Barnen ritar seriestrippar av hur människorna levde på den tiden.

Maud Pettersson berättar att hon trivs bra i det nya klassrummet.

– Förut blev jag påverkad av andra klasser som sprang runt i korridoren och på skolgården. Men när man stänger dörren till klassrummet på den nya skolan så stänger man ute allt ljud. Det har blivit en bättre arbetsmiljö för oss lärare – det säger all personal, säger hon.

– Andra mer klassiska klassrum brukar se ut som röriga vardagsrum, tycker jag. Det är mycket mindre visuella intryck i klassrummet nu än på andra skolor jag har jobbat på. Det gör även att eleverna känner ett annat lugn.

Lärarna upplever att skolans nya miljö har lett till att de nu kan lägga mer tid på undervisningen, i stället för arbetet runtomkring.

– Eleverna har fått en bättre arbetsro i klassrummet. Det tror jag i förlängningen leder till att de lär sig mer. Nu kan vi anpassa undervisningen mer och ge vissa elever möjlighet att arbeta mer i lugn och ro. På så sätt utvecklas de mer kunskapsmässigt, säger Maud Pettersson.