diana_klassrum

Diana Storvik arbetar som specialpedagog på Jensen gymnasium i Göteborg. Foto: Privat

Extra anpassningar

Specialpedagogens 5 tips: Så minskar du behovet av extra anpassningar

Genom att arbeta strukturerat utifrån en gemensam grund, når man många elever och behovet av extra anpassningar minskar. Det menar specialpedagogen Diana Storvik.
– Tydliga strukturer är viktigt för många elever inom NPF, men också något som är bra för alla, säger hon.

Skolvärlden belyste nyligen arbetet med extra anpassningar – en fråga som ständigt är omdiskuterad i skoldebatten. 

Diana Storvik arbetar som specialpedagog på Jensen gymnasium i Göteborg och driver bloggen ”Specialpedagog på gymnasiet”. I ett uppmärksammat blogginlägg skriver hon om extra anpassningar och hur man kan arbeta strukturerat för att minska behovet av anpassningar.
 
– Extra anpassningar är en fråga som alltid är aktuell och jag ser ett stort intresse bland lärare av att lära sig mer kring hur vi kan arbeta. För mig som specialpedagog är arbetet kring extra anpassningar en viktig del  och jag lägger ett stort fokus på det på min arbetsplats. Där jobbar jag mycket mot lärarna i frågan och hur vi kan jobba effektivt kring det.
 
Diana Storvik menar att fokus bör ligga på att analysera vilka behov eleverna i en undervisningsgrupp har då vi får en bra bild av vad gruppen behöver. Därmed läggs grunden till en god undervisning.
 
– Jag brukar ofta tala om vikten av en tydliggörande pedagogik. Tydliga strukturer är viktigt för många elever inom NPF, men också något som är bra för alla. Har vi en tydlig struktur redan från början, når vi väldigt många elever. Då uppstår kanske inte situationerna med att eleven inte lämnat in sin uppgift. Har jag varit tydlig i mina instruktioner och tydlig i mina förväntningar redan från början är sannolikheten större att eleven lyckas, säger hon och utvecklar:
 
– Då skapas inte samma behov på samma sätt, för eleven hänger lättare med i undervisningen om det är tydligt från början. Tänker vi anpassningar på gruppnivå, att det som är nödvändigt för en del elever är bra för alla elever, så kommer vi långt. Genom att arbeta utifrån en gemensam bas, når vi många elever och behovet av extra anpassningar minskar.
 
Vad blir din viktigaste uppgift som specialpedagog i det här arbetet gentemot lärarna?
 
– Jag är ofta den som träffar eleverna när de riskerar att inte nå målen, för att prata med dem om vad som fungerar och om vad de tycker är svårt, om vilket behov av stöd de har. Sedan pratar jag mycket med lärarna och träffar dem regelbundet för att diskutera anpassningar. 

– Jag får ofta frågan om hur man effektivt ska jobba med detta, för det är jättetufft att vara lärare och ha koll på alla anpassningar. Kanske särskilt på gymnasiet, där jag är, eftersom lärarna möter så många olika elever hela tiden. Jag brukar prata om hur vi kan jobba med undervisningen generellt för att minska behovet av extra anpassningar. Det handlar mycket om att skapa så goda förutsättningar som möjligt från början.

* * *

5 tips till lärare – så skapar du stödjande strukturer som ökar delaktigheten och minskar behovet av extra anpassningar:

  • Tydlig start och avslut på lektionen.

– Det är otroligt viktigt att man har ett tydligt syfte med sin lektion och att man till exempel skriver upp agendan på klassrumstavlan. Skriv upp vad det är man ska göra, vilka moment ska man göra, ungefär hur lång tid det kommer att ta, och vad syftet är. Sedan handlar det om att även avsluta lektionen tydligt; vad har vi gjort, vad har vi lärt oss, och vad gör vi nästa gång. Med det enkla arbetet kommer man väldigt långt, säger Diana Storvik 

  • Genomgångarna bör vara korta och varierade.

– Det kan vara svårt på gymnasiet. Man jag brukar generellt säga att det är bra om genomgångarna ligger runt en kvart, men det kan ju så klart se lite olika ut. Hjärnan behöver lite variation för att orka följa med. Det är inte så att man ska ta bort genomgångarna, ibland måste de få vara längre. Men då kan man exempelvis pausa med en film eller se till att involvera eleverna i genomgången. Eller ställ en fråga och låt dem diskutera i grupp under genomgången – det kan aktivera eleverna.

  • Läs- och skrivverktyg måste finnas tillgängliga för alla elever.

– Det finns ofta datorer på skolor i dag, där det finns möjlighet till uppläsning- och stavningsverktyg. Som lärare kan man alltid visa eleverna verktygen emellanåt och påminna om att de finns. Ett tips till alla elever kan vara att lyssna på sin skrivna text för att höra hur det låter.

  • Använd analys-, skriv- och planeringsmallar.

– Mallarna är bra för alla elever. Det är något som vi använder mycket på vår gymnasieskola. Jag ser många vinster i att vara strukturerad och ge elever olika typer av mallar för att utveckla analysförmågan. Mallarna gör att alla elever får med sig grunden på ett annat sätt och elever som är väldigt duktiga kommer också längre i sin analys. För elever som har svårt att analysera och resonera kan det vara nödvändigt att få en mall. Vi har mallar i alla klassrum så att eleverna alltid kan gå dit och ta en mall och använda.

  • Ge eleverna tydlig och positiv feedback.

– Det grundar sig i den formativa bedömningstanken. Man behöver tala om för eleverna hur det går, och undvika att säga: ”du har jobbat på bra”. Konkretisera och lyft ut bitar och visa hur eleven kan utveckla delar och så vidare. Det handlar om att lyfta minst två tre positiva saker för varje kritisk kommentar man vill lyfta. För elever minns allt för ofta den negativa feedbacken.

Vad blir nyckeln för att lyckas med de här punkterna? 
 
– Det är viktigt att specialpedagogen får möjlighet att träffa lärarna regelbundet. Det är också av stort värde att göra lektionsbesök för att se undervisningen och utifrån det handleda lärare. Det är oerhört viktigt att det ges tid till sådana saker för att man ska lyckas med det här arbetet. Annars är det svårt att få igenom ett utvecklingsarbete på en skola.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm