”Älskade lärare – glöm inte att du är bäst!”

Den senaste tiden har det varit svårt att undgå de problem som finns i det svenska skolsystemet. Eleverna kan ingenting längre och vi sätter glädjebetyg, speciellt vi lärare i friskolor. Det är svårt att inte dras ned av detta och börja ifrågasätta sig själv och sitt yrkesval. Det enda vi vet och som vi ständigt blir påminda om är alla problem som finns i skolan. Men lärare, vet du vad? Det är inte du som är problemet. Utan dig hade den svenska skolan varit skit.

Karin, Anja, Hillevi, Elisabeth, Thomas, Anders, Gun, Christina, Sven, Mattias, Kurt, Ann… Det är omöjligt att på något sätt försöka räkna upp alla personer som man spelat fotboll med eller gått i samma klass som, men våra lärare minns vi vid namn. Alla lärare har såklart inte satt ett avtryck för att de kunde mest eller var de bästa pedagogerna, utan för att de fanns där varje dag och var en fast punkt. Vilka andra yrkesgrupper sätter den typen av spår i människor?

Vi kämpar för att eleverna ska lyckas

Precis som våra elever är en sammansättning av en massa olika typer så är ju vi lärare också det. Vi kommer in med olika erfarenheter och bakgrunder, vissa är gamla och luttrade medan andra precis har börjat sin bana. Men något som vi har gemensamt är att vi för någon elev kan vara den viktigaste personen i deras liv, för att vi väcker ett intresse, stöttar i en svår situation eller för att vi får dem att inse att de beter sig som rövhattar.

I vårt yrke är den ena dagen aldrig den andra lik, högt och lågt, ris och ros. Vi kommer inte alltid lyckas lära eleverna allt det vi vill och ibland får vi bara acceptera att de inte vill ha vår hjälp. Oavsett resultat så ser vi hur alla våra kollegor hela tiden kämpar och genuint bryr sig om att det ska gå bra för eleverna.

Lärare är världens viktigaste yrke

Vi har världens viktigaste yrke! Den dagen vi människor slutar överföra kunskap mellan generationerna är vi rökta. Tänk bara på hur många olika saker som diskuteras och lärs ut i den svenska skolan en vanlig dag! Det kanske är så att eleverna inte lär sig lika mycket längre, men vi försöker i alla fall så gott vi kan. Särskilt nu när vi börjar närma oss betygssättning så ser vi ju hur alla kollegor mår och hur alla kämpar för att få varenda unge över E. Vi gråter när det går åt helvete på de nationella proven, vi jagar eleverna för att få dem att skriva färdigt den där kompletteringsuppgiften och vi skapar ännu ett prov för att ge de där tre eleverna en sista chans. Det hade varit skönt att få njuta av maj månad utan den där ångesten och gnaget inför betygssättning och vi två är nog inte ensamma om att ha tänkt på vilka andra yrken vi skulle kunna passa inom. Men vi håller ju ut och vi kommer tillbaka till hösten. För vi vet ju att det vi gör spelar roll!

Snart får vi gå på sommarlov, och som vi har förtjänat det! Hoppas verkligen att du inte slår knut på dig själv fram tills dess och att du orkar kämpa på i ett år till. För glöm inte att du bäst!

Lisa Isaksson & Natalie Lycén, gymnasielärare

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.