astrid

Astrid Tchernov skriver om svårigheten att passa in och gå i skolan med adhd.

Debatt: Adhd

Astrid: ”Jag är inte som de andra”

Debatt Astrid går andra året på gymnasiet och har adhd. Hon skrev ett mejl till Skolvärlden för att belysa likvärdigheten för elever med funktionsnedsättningar. ”Jag är annorlunda. Jag är inte som de andra. Men jag är väl fortfarande lika mycket värd som de andra eleverna i klassrummet?”, skriver Astrid.

”Adhd är inget handikapp”, får jag ofta höra.

”Adhd är ingen ursäkt”, sägs det. 

Detta gör mig så fruktansvärt ledsen. Det är så fel att säga så. Ändå får barn med en funktionsnedsättning som adhd höra detta dagligen. 

Vet du själv hur det känns att leva med en sådan diagnos? Hade du verkligen sagt så till någon som saknar en kroppsdel eller liknande? Svaret är nej! Så varför bortprioriteras speciellt kvinnor med adhd fortfarande? 

Bara för att det inte syns på mig att jag lider av ett handikapp ska väl samhället ändå ta lika mycket hänsyn till den problematik som jag dagligen får stå ut med, eller har jag fel? Tyvärr är svaret på denna fråga tragisk för oss kvinnor med adhd.

Jag pratar om skolan. Ständigt har jag fått kämpa på egna ben just för att det saknas en förståelse kring hur min kropp och hjärna fungerar. 

Jag var aldrig den duktiga flickan i skolan. Jag syntes alltid mycket och var högljudd hela grundskolan. Det var en kamp för mig att ständigt stå ut med att ta all skuld för varenda händelse. Jag blev skuldbelagd hela tiden för en massa saker. 

”Alla flickor skall lyda och vara duktiga i skolan” sägs det och det är tyvärr den bild samhället har gett oss. Det kan jag säga är en stor faktor som har förstört mig och säkert många andra som lever med adhd.

Det måste finnas mer anpassningar tillgängliga.

Jag säger det en gång för alla: Skolan är inte till för alla. Jag har fått kämpa fem gånger mer än alla andra och klarat mig helt själv i många situationer där skolan skall ha agerat och gett mig det stöd som jag behövt. 

Vet samhället ens om hur psykiskt påfrestande det har varit för mig, och säkert många andra, att växa upp i en miljö som hela tiden talat om för mig och pekat ut att jag är annorlunda? Det har tärt på hela min självbild kan jag säga. Varje dag kämpar jag för att få tillbaka min självkänsla. 

När ska samhället börja agera och sluta bortprioritera oss? Adhd är extremt vanligt och det verkar som att ingen tar diagnosen på allvar. Ska vi verkligen tillåta speciellt kvinnor med adhd att lida för att samhället saknar förståelse kring diagnosen?

Skolan måste börja agera. Det måste finnas mer anpassningar tillgängliga. Fler måste börja prata om detta för det ska ske en förändring.

Många flickor med adhd lider även av psykisk ohälsa, ångest och olika typer av depressioner. ”Lev med det, det är bara att lära sig”, har jag fått höra många gånger. Jag kan rakt på sak säga att det inte är ”bara”. Hur ska man kunna lära sig när det inte finns tillräckligt med hjälp att få? 

Vad finns det att lära sig om samhället ändå inte förstår hur jag fungerar? Jag ska alltså behöva lära mig att vara precis som andra trots att det är omöjligt då jag saknar vissa förmågor, samtidigt som ingen annan tar en sekund till att lära sig om hur jag fungerar. Var är rättvisan i det? 

Snälla Skolverket, vuxna, lärare: Vakna! Vi barn och ungdomar behöver er hjälp. Adhd är inte ”bara”. Det är på riktigt. Vi kämpar varje dag. Tro mig. Jag är annorlunda. Jag är inte som de andra. Men jag är väl fortfarande lika mycket värd som de andra eleverna i klassrummet? 

Det är inte försent att börja agera. Läs på. Utbilda er inom området. Var hela tiden förberedda på att sträcka ut en hand till människor med en funktionsnedsättning. Agera. För situationen som vi adhd-människor befinner oss i idag är inte hållbar någonstans. 

Jag kräver inte mer än förståelse. Något som jag tyvärr aldrig fick uppleva under mina år som ett litet barn. 

Texten är skriven av mig, Astrid Tchernov som nu går andra året på gymnasiet

  • Astrids målsmän har, med anledning av att hon är minderårig, godkänt publiceringen.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm