”Gör humanvetenskap till en ny inriktning på NA-programmet”

I skriften Studentexamen 100 år, som gavs ut i samband med denna examens hundraårsjubileum, redovisades att det dåvarande naturvetenskaps­programmet under ett antal år erbjöd sina elever undervisning i latin med 3 veckotimmar i näst högsta årskursen och med ytterligare 3 veckotimmar i den högsta.

Även om denna möjlighet att studera språk så småningom begränsades, är det ändå intressant att notera denna studiemodell, där man på en och samma studieväg förenade studier i naturvetenskap och humaniora.

Det finns idag 16-åringar som är intresserade av både naturvetenskap och humaniora. Och det finns i vår tids samhälle ett stort behov av personer som har såväl en natur­vetenskaplig som en humanistisk grundutbildning. En naturvetenskaplig grundutbildning kombinerad med för­djupade studier av språk och historia ger dessutom individen kunskaper till personlig glädje för hela livet.

En kurs ”Latin – språk och kultur” på naturvetenskapsprogrammet (NA), är det något att tänka på i dag? Och är det praktiskt möjligt att i gymnasieskolan göra en symbios av studier i naturvetenskap och huma­niora?

Ja, absolut! Man har ju lyckats göra en symbios av de två ämnesområdena naturvetenskap och samhälle genom att skapa en inriktning på NA med just denna benämning och med följande innehåll: ett natur­veten­skap­­­ligt ämne (steg 2) samt kurser i geografi och samhällskunskap. Varför inte möjliggöra en likartad inriktning på NA, kallad ”naturvetenskap och humaniora” eller ”natur- och humanvetenskap”?

”Kan beskrivas som någon form av diskriminering av andra orter”

Inriktningen kan då lämpligen innehålla ett natur­­­vetenskapligt ämne (steg 2) samt kurser i historia (steg 2), latin – språk och kultur och människans språk, dvs. ett humanvetenskapligt inslag om sammanlagt 300 gymnasiepoäng av NA-programmets totala 2 500 poäng.

Inriktningarna naturvetenskap och naturvetenskap och samhälle ska självfallet finnas kvar oförändrade på naturvetenskapsprogrammet för de elever som är intresserade av kurserna inom dessa.

En inriktning natur- och humanvetenskap på NA skulle ge behörighet till ett mycket stort antal eftertraktade högskoleutbildningar: utbildning till jurist, psykolog, socionom, arkitekt, agronom, landskapsarkitekt, civilekonom, klasslärare i årskurser­na 1–6, förskollärare, idrottslärare, sjukgymnast/fysio­­tera­peut, sjukskötare/sjuk­sköterska m.fl. yrken.

Enligt statistik från Skolverket 11 mars 2021 var för läsåret 2020/21 antalet sökande till naturvetenskapsprogrammet 16 745 elever, medan motsva­rande antal på humanistiska programmet (HU) knappt uppgick till tusen. HU finns idag endast i 40 av de ca 260 kommuner i Sverige som anordnar gymnasieutbildning, vilket innebär att 220 av Sveriges kommuner inte har möjlighet att erbjuda programmet.

Ungefär hälften av de elever som tidigare läsår började på HU finns dessutom koncentrerade till hög­skoleorter som Stockholm, Uppsala, Borås, Göteborg och Lund. Det är alltså fråga om en så klar övervikt för universitetsstäder att den närmast kan beskrivas som någon form av diskriminering av andra orter.

Är intresset för humaniora inte större än så i Sverige? Det kan jag inte tro. HU är emellertid till sin poängplan så konstruerat att programmet inte kan bli tillräckligt attraktivt för grundskolans nior och deras föräldrar eller värt att rekommenderas av studie­vägledare, eftersom det saknar de för attraktiva högskoleutbildningar nödvändiga kurserna natur­kunskap 2 och mate­matik 2.  Det räcker inte att säga att sådana kurser kan väljas som frivillig kurs. Ingen studievägledare kan ju garantera att kurserna verkligen kommer till stånd vid olika skolor.

Behåll det humanistiska programmet på de orter där det finns elever för detta men skapa också – och det är viktigt – på NA en inriktning ’natur- och humanvetenskap’ som en studieväg på orter där det visat sig att HU inte får ett tillräckligt elevunderlag.

På så sätt får vi också en studieväg för elever som önskar förena studier i natur­vetenskap och humaniora.

Staffan Edmar, fil.lic.

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.