Tysta lärare

Varannan lärare upplever en tystnadskultur på sin arbetsplats, visar Skolvärldens granskning.

| Foto: Erik Nylund
Granskning

Granskning: Varannan lärare är tyst av rädsla för att straffas

Enligt varannan tillfrågad lärare råder det en tystnadskultur inom den svenska skolan. Fyra av tio lärare uppger att de har straffats efter att ha framfört kritik mot verksamheten.
– Lärare som straffas av sin chef för att de framfört kritik kan göra en anmälan till JO. Med största sannolikhet blir chefen fälld, säger Vilhelm Persson, professor i offentlig rätt vid Lunds universitet.

Om undersökningen

Enkäten genomfördes under oktober och november bland ett representativt urval av LR:s medlemmar. 2 054 tillfrågades, varav 981 valde att delta (dvs. 48 procent). På frågan vad tystnadskulturen beror på fick de svarande välja upp till tre alternativ.

Under hösten har Skolvärlden genomfört en enkätundersökning bland ett representativt urval av Lärarnas Riksförbunds medlemmar om en eventuell tystnadskultur inom svensk skola.

  • 50 procent av de svarande anser att det råder en sådan på deras nuvarande arbetsplats och 38 procent att det inte gör det. Tolv procent vet inte. Med tystnadskultur menas i det här sammanhanget exempelvis att en medarbetare undviker att kritisera sin arbetsgivare för att inte riskera att drabbas av repressalier.
  • 43 procent av de svarande uppger att de straffats för att de kritiserat verksamheten och 52 procent att de avstått från att lyfta problem på grund av rädsla för att drabbas av negativa konsekvenser.
  • Drygt hälften uppger att de övervägt att byta arbetsgivare på grund av tystnadskulturen, 27 procent har gjort det.
  • Det som många framför allt är rädda för är att kritik mot verksamheten ska påverka deras lön.

– I våra lönekriterier står det att vi ska vara lojala mot arbetsgivaren. Det innebär bland annat att vi inte ska kritisera kommunen publikt, säger en lärare.

Offentligt anställda har en långtgående yttrandefrihet.

Andra berättar om hur kritik kan leda till schemaförändringar eller ”korrigerande” samtal med rektor, om hur deras löneutveckling hämmats av att de kritiserat den egna skolans verksamhet, men också om hur chefer inom den kommunala utbildningsförvaltningen försökt ta reda på vem eller vilka lärare som försett media med negativa uppgifter om skolan eller vem som har skrivit kritiska insändare.

Vilhelm Persson.

Vilhelm Persson.

– Det får de inte göra. Offentligt anställda har en långtgående yttrandefrihet och rätt att offentligt kritisera den egna verksamheten, förutom att de omfattas av både meddelarskydd och meddelarfrihet. Det innebär bland annat att exempelvis en rektor inte får efterforska vem som anonymt har lämnat uppgifter till media om problem inom skolan. Vet rektorn vem uppgiftslämnaren är, får hen inte ge några repressalier eller sanktioner mot personen till exempel i form av sämre löneutveckling, säger Vilhelm Persson som är professor i offentlig rätt vid Lunds universitet.

– JO har dessutom slagit fast att det inte är okej att en chef kallar till sig anställda för ett allvarligt samtal efter att de offentligt kritiserat verksamheten. Skulle det ske, kan de anställda göra en JO-anmälan. Med största sannolikhet blir chefen fälld.

Om chefen vill ha fakta för att kunna agera mot missförhållanden?

– Det är okej om det är mycket tydligt att det bara är det som samtalet går ut på, om det inte finns någon som helst möjlighet att tolka det på något annat sätt. Chefen måste under samtalet då vara exceptionellt noggrann för att inte ge intryck av att det är frågan om en missnöjesyttring.

– Ur juridisk synvinkel finns det ingen anledning för offentligt anställda lärare att omfattas av en tystnadskultur.

För privat anställda lärare?

– Deras yttrandefrihet förbättrades häromåret bland annat när det gäller meddelarfrihet och meddelarskydd. Dock kan skyddet för yttrandefriheten för privat-anställda fortfarande vara lite svagare än för offentligt anställda. Men vi vet ännu inte riktigt hur den nya lagändringen slår igenom i praktiken.

Många känner inte till vilka rättigheter de har.

Skolvärlden har under det senaste året varit i kontakt med mer än ett hundratal fackligt aktiva lärare som i varierande grad vittnat om en alltmer utbredd tystnadskultur på många – inte alla – skolor, privata såväl som offentliga.

Trots att det inte är ovanligt att arbetsgivaren återkommande får låga poäng i anonyma medarbetarenkäter, märks inget av det när det är dags för medarbetarsamtal, berättar till exempel ett fackligt ombud.

– Jag tror att oron mot att öppet framföra kritik framför allt handlar om en rädsla för att begränsa möjligheterna till högre lön, fortbildning och liknande. Många känner dessutom inte till vilka rättigheter de har.

En annan fackligt aktiv lärare berättar om hur medlemmar ofta vill att facket ”ska agera” när något är fel, men absolut inte med dem själva som exempel eller källa. De vill inte ”bråka” med chefen.

Enligt Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén visar enkätundersökningen på betydande fel och brister inom svensk skola.

– Det tycks dessutom inte vara några skillnader mellan kommunala skolor och friskolor eller mellan grund- och gymnasieskolor.

Enligt en aktuell opinionsundersökning som Novus Opinion utfört på uppdrag av Saco anser var tredje akademiker att det råder en tystnadskultur på deras arbetsplats.

– Inom skolan är andelen alltså ännu större, vilket är problematiskt av många olika skäl förutom de rent arbetsmiljömässiga. Som lärare har vi bland annat i uppdrag att fostra våra elever att bli demokratiska medborgare. En viktig del i en demokrati är att man kan höja sin röst och säga ifrån när något är fel. Då måste vi självklart också själva kunna göra det, säger Åsa Fahlén.

– Att hälften av lärarna upplever att det råder en tystnadskultur på deras arbetsplats är superallvarligt. Skolan ska vara garanten för det öppna demokratiska samhället.

Lärare som protesterar upplevs som besvärliga.

Framväxten av en skolmarknad där kommuner, stiftelser, ideella föreningar, privata företag och andra konkurrerar med varandra och återkommande behöver locka till sig nya kunder – elever och deras föräldrar – ökar trycket på lärare och andra anställda att ge en positiv bild av den egna skolan.

– Det är självklart att man i en marknadsutsatt skola inte kan lyfta problem på ett sätt som kan skada skolans rykte. Det skulle kunna leda till minskat antal sökande elever och i förlängningen mindre pengar till skolan, säger en lärare i undersökningen.

Det är en uppfattning som delas av Åsa Fahlén.

– Marknadstänket är en orsak till tystnadskulturen, men inte den enda. En annan viktig förklaring är lärarnas försämrade autonomi och minskade professionella utrymme. Det är hela tiden någon annan som ska tala om för oss hur undervisningen ska bedrivas, hur verksamheten ska vara, vad vi behöver göra för att förbättra resultaten. Lärare som utifrån sin professionella erfarenhet och kompetens inte tror på vad som sägs och kanske protesterar, upplevs som besvärliga.

Det är väl inte konstigt om en aktör på en marknad vill värna sitt varumärke?

– Tystnadskulturen är så otroligt dum, även ur ett marknadsperspektiv. Ett företag blir framgångsrikt om man har medarbetare som är med och tar ansvar för verksamheten. Att kritisera och lyfta problem är att göra just det, säger Åsa Fahlén.

– Som lärare har vi dessutom ett statligt uppdrag att se till att alla elever får en likvärdig och god utbildning. När det inte sker, måste vi få berätta om det.

Medarbetare måste känna en trygghet i att kunna föra fram synpunkter.

Skolvärlden har under ett par veckor utan framgång försökt få en intervju med utbildningsminister Anna Ekström (S) om tystnadskulturen i skolan och vad hon vill göra åt den. Via sin pressekreterare Anja Lindberg Sundberg säger ministern i en skriftlig kommentar att när skolor konkurrerar om elever, och de ses som kunder, påverkas lärarrollen.

– Om lärare förväntas marknadsföra snarare än informera sakligt och opartiskt, och om lärare förväntas tala väl om sin skola snarare än larma om missförhållanden så går det ut över undervisningen, skolmiljön, eleverna och kollegorna. Den utvecklingen arbetar jag för att bryta. Jag vill att lärare utan rädsla ska kunna kritisera och larma om missförhållanden. Kunskap och kvalitet i undervisningen ska stå i fokus i skolan – inte skolors varumärken, skriver Anna Ekström.

Roger Haddad (L), förste vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott, menar att tystnadskultur alltid är något negativt, oavsett arbetsplats.

– Medarbetare måste känna en trygghet i att kunna föra fram synpunkter. Det spelar ingen roll om det gäller den egna arbetsmiljön eller förutsättningarna för att kunna utföra sitt uppdrag på ett bra sätt. På alla skolor ska det finnas en rektor som har ett ledarskap som gör att medarbetarna kan och vågar föra fram sina synpunkter.

Hälften av lärarna i LR:s undersökning anser att det råder en tystnadskultur inom skolan.

– Det är ett tecken på att saker och ting inte är bra. Att lärare och andra känner att de inte tryggt kan framföra sina åsikter utan att riskera att bli bestraffade är inte acceptabelt.

Behövs det några förändringar av lagstiftningen?

– Nej, jag tror inte på några lagändringar. Att återupprätta Sveriges lärare sker inte genom att ändra en paragraf, säger Roger Haddad.

Vilken betydelse har framväxten av en skolmarknad haft för tystnadskulturen?

– Det är klart att det finns en sådan aspekt. Men det är inget giltigt skäl för skolledning eller rektor att sätta munkavel på lärarna. De måste kunna föra fram kritik.

Ett väldigt dåligt betyg på det svenska skolsystemet.

Åsa Fahlén är överraskad av att mer än fyra av tio lärare i Skolvärldens undersökning uppger att de straffats för att de kritiserat den egna verksamheten.

– Det tyder på att något har hänt under de senaste åren. Det har länge pratats om att den som är kritisk missgynnas lönemässigt. När jag för några år sedan var fackligt aktiv på lokalplanet och löneförhandlade, var det dock mycket sällan som vi kunde se att det verkligen var så.

– Då var det dessutom inte fyra av tio som ens upplevde att de straffades för att de framfört kritik.

Enligt undersökningen har drygt hälften av lärarna funderat på att byta jobb på grund av tystnadskulturen.

– Jag tycker samtliga resultat i undersökningen är mycket allvarliga och leder fram till ett väldigt dåligt betyg på det svenska skolsystemet.

Vad kan man göra åt det?

– I dag är det många som inte vågar protestera för att de är rädda för att bli straffade. Den ökade individualiseringen i samhället, och att många främst ser till sig själva, bidrar också till tystnadskulturen och ökar arbetsgivarnas möjligheter att spela ut arbetstagarna mot varandra. Svaret är därför ökat fackligt engagemang, det vill säga att man går samman och kollektivt driver frågor. Men tyvärr minskar den fackliga aktiviteten på många håll.

Kommentera