Lämnade Umeå för Vännäs: ”Fick upp lönen med tusenlappar”

Bättre arbetsmiljö – och högre lön.
Det fick Maria Lejon-Elving att lämna Umeå för att bli lärare i Vännäs.
– Jag fick upp lönen med många tusenlappar, säger hon.

Maria Lejon-Elfving jobbar som SO-lärare sedan början av 2000-talet. Efter drygt 15 år, varav åtta på Linneaskolan i Umeå, ville hon byta tjänst.

Hon fastnade för Hammarskolan i Vännäs där arbetsmiljö och lön i kombination låg bakom beslutet att flytta på sig. Skolans goda rutiner och strukturer med allt ifrån mötestider, friluftsdagar till ansvarsgrupper, framhålls:

– Och inte minst vår vikariesamordnare. Då får man bättre ork och kollegorna blir kvar länge vilket gör att skolan i sig blir stabil. Man får inarbetade rutiner och kontinuitet utifrån att man kan utvärdera ​arbetet.  När jag rekryterades hit hade jag en ex-kollega i Umeå som hade börjat här och som berättade hur läget var i Vännäs.

De viktiga skälen för henne

Vid tidpunkten då Maria Lejon-Elfving lämnade Linneaskolan hade lärarna ”ungefär” fem SO-grupper på en heltid. I Vännäs var motsvarande siffra fyra.

– Arbetsbelastning och arbetsmiljö var viktiga skäl för mig. Det andra var lönen, som jag fick upp med många tusenlappar. Umeå betalar väldigt dåligt, för mig skiljde det mycket. I Umeå fanns inga resurser, det var slimmat på alla plan. Det fanns inte lika många specialpedagoger som kunde avlasta oss eller hjälpa elever med behov.

Har stöd av en elevcoach

Hon framhåller Hammarskolans gedigna arbete för att försöka fånga upp elever med stöd av ett trygghetsteam där en elevcoach (elevkoordinator) ingår.

– Elevcoachen tar bland annat hand om elevfrånvaro snabbt. Vi har också en bra elevhälsa med skolsköterska, kurator, och studie- och yrkesvägledare som bland annat håller i framåtsyftande samtal. Det här är något som avlastar oss lärare. Man har tänkt till så att lärare får vara lärare och skolan har hittat former för att försöka få eleverna att må, och klara sina studier, bra.

Hur var det i Umeå?

– En stor ruljans på personal. Jag trivdes jättebra med kollegorna men i kommunen var det pressat med mer undervisningstid, och ja allting var egentligen mer tajt. Både ekonomiskt och tidsmässigt.

Var du nöjd med Linneaskolans ledning?

– Ja, både med chef och skolledning. Jag fick svängrum att utveckla ett program, ”hästinriktning”, inom min enhet och trivdes jättebra. Men styret uppifrån i Umeå kommun pressade både lektions- och planeringstid. Det var både pressat och stressigt att jobba där. Min rektor ville höja min lön så att jag skulle kunna vara kvar men han fick inte göra det. Rektorerna är bakbundna.

Ser inga minus med jobbet

Maria Lejon-Elfving berättar att många kollegor pendlar de tre milen från Umeå till Vännäs. Själv bor hon i Nordmaling, sex mil enkel väg från både Vännäs och Umeå. Hon ser inga minus alls med jobbet bortsett från avståndet till hemmet.

– Nej, det är väl det. Jag skulle vilja flytta skolan ut mot kusten. Jag trivs jättebra.

Hur ser du på Vännäs kommuns arbete med att attrahera lärare?

– Läget för en kommun utanför en större stad …man har inte lätt att rekrytera. Jag anser att man gjort vad man kunnat för att få personal och har, tycker jag, lyckats med det bra medan Nordmaling, där jag bor, jobbat på ett annat sätt. Där har man som jag förstått det tampats med sin ekonomi och satsar inte specifikt på lärarna.

Så att jobba i Nordmaling är inget alternativ?

– Jo, om jag hade sett någon stabilitet. Där har man haft många rektorsbyten, nästan varje år under en tioårsperiod även om den nuvarande suttit lite längre. En del som bor på orten har jobbat länge, men många som pendlat har slutat. Det har blivit en ruljans. Dessutom har man vad jag förstått en sämre lönebild än Umeå och Vännäs. Jag byter inte gärna ner mig så mycket i lön.