Könsuppdelning
Linnéa Claeson: ”Uppdelning i kön är icke-inkluderande”
Annons
De tysta och duktiga eleverna är de vuxnas ansvar, menar Linda-Marie Åsberg.
Studiero
Läraren: Vuxna sviker de duktiga flickorna
En auktoritär lärare gynnar alla, både bråkiga och tysta och duktiga elever. Det menar Linda-Marie Åsberg, lärare i samhällsvetenskap och svenska på högstadiet, som gett sig in i debatten om duktiga flickor.
Så skapar Linda-Marie Åsberg arbetsro
- Det råder ett slags diktatur i klassrummet. Om jag lämnar klassrummet så blir det oftast ett kaos. De söker alltid efter någon som kan leda och det ska vara läraren.
- En auktoritär lärare gynnar alla, ett av de största problemen med ett stökigt klassrum är att det är blir ett dåligt samarbete i klassen. Eleverna känner inte samhörighet med varandra om de pratar om olika saker, om vissa pratar om ämnet och andra om fritiden blir det svårare för klassen att vara ambitiös. Att skapa samhörighet i ett klassrum kan man göra genom att alla kan grunderna i ett ämne. Då kan alla elever känna delaktighet.
- Kan man inte som enskild lärare skapa studiero så måste man ta hjälp av andra lärare. Det ska inte finnas någon prestige i det. Alla måste få sin undervisning, målet måste vara att man vill något med det man undervisar i. Att vara lärare handlar mycket om att vara envis och rättvis och behandla eleverna med respekt. Är de respektlösa mot mig så måste de be om ursäkt, alltid. Och om jag gör fel gentemot dem så ber jag också alltid om ursäkt.
- Struktur är det viktigaste i undervisningen, att hålla välplanerade lektioner. Dels att lektionen är nästintill detaljplanerad. Dels att den måste ingå i en större struktur – vi jobbar med en tydlig linje från sjuan till nian.
- Nöt in att ”när jag pratar är ni tysta” och ”undervisning är viktigt”. Sen vet de att jag tycker om dem och tycker om det jag gör.
- Om man har studiero i klassrummet minskar utanförskapet om eleverna kan samma saker.
- Medvetandegör att elever som stör tar tid och att alla har rätt till undervisning.
- Säg att de duktiga eleverna är duktiga och ge dem plats, det är jätteviktigt.
- De måste förstå att det är viktigt att kunna saker, oavsett ämne. Och som lärare måste man ha ett svar på varför de ska lära sig saker.
”Specialpedagogik för lärande” heter materialet från Skolverket som skolan Lust & Lära arbetar med.
Debatten om duktiga flickor har rullat sedan folkpartisten Birgitta Ohlsson släppte sin omläsning av fenomenet, och gav de tysta och högpresterande en röst i boken ”Duktiga flickors revansch”.
I debattsvansen följer Linda-Marie Åsberg, som menar att vuxna sviker de duktiga barnen genom att inte skapa studiero i klassrummet.
– Det är ett problem att vi inte ser deras potential och lyfter fram dem. Det är inte så kul att veta och se att man har ett gäng duktiga flickor som aldrig kommer till tals. Det skapar dåligt samvete hos lärarna, säger hon.
I sin bok talar Birgitta Ohlsson om kuddflickor, de elever som petas in bredvid de bråkiga och utagerande för att ha en lugnande effekt. På skolan där Linda-Marie Åsberg arbetar lärarna med att medvetandegöra de roller som elever får genom att använda ett material från Skolverket. De jobbar aktivt med att se eleverna som individer i en grupp.
– Jag var också en duktig flicka och fick ta väldigt mycket ansvar. Om jag ser det i klassrummet så blir jag provocerad. Och då måste jag försöka jobba bort det. Det läggs väldigt mycket vuxenansvar på vissa elever och det är ett ansvar som måste ligga på skolan och läraren, säger hon.
Samtidigt kan de duktiga, tysta eleverna ha positiva effekter på hela klassen. De vet och kan mycket. Men för att de ska bli en resurs krävs arbetsro.
– Man nöter ner dem och ger sig inte. Det är viktigt för alla elever: När jag pratar är ni tysta. Det kan ta lång tid, man kan få jobba i flera veckor med en klass. Nu kan jag till och med hota mina elever med att jag inte undervisar om de inte är tysta, då får de själva läsa i böckerna. Man måste vinna fajten även om det krävs att man är tyst hela lektionen och bara fokuserar på arbetsron.
De duktiga flickorna syns tydligt i sjuan, menar hon.
– Om de har varit den tysta flickan så märks det ganska tydligt, de gör exakt som man säger, de tar inga risker. Har jag sagt tio ord så kan de tio ord. Om man har missat att aktivt jobba med den duktiga och tysta flickan är de tyst hela högstadiet. Som lärare tycker jag att det är jobbigt att se. Ofta beror det på att någon har varit väldigt stökig och de har fått backa och jobbar på i det tysta.
Men det finns exempel på motsatsen.
– Det finns klasser med väldigt många duktiga tjejer, då får inte killarna plats. Det är viktigt att tänka demokratiskt, att det är lika många. Och det är jätteviktigt att en eller två personer inte får förstöra för en hel klass, säger hon.
I Linda-Marie Åsbergs klassrum är det hon som bestämmer.
– Ibland måste man vara mer direkt och säga att ”nu tar ni jättemycket av min tid och tjejerna får ingen”. De bråkiga eleverna vet om det och de fattar att det inte är rättvist. Visst måste de andra acceptera att det finns elever med diagnoser, men man måste medvetandegöra att de tar upp tid och att alla har rätt till sin undervisning, säger hon.
Och även om det kan vara svårt tycker Linda-Marie Åsberg att det är värt att ta upp det man ser med klassen.
– Många lärare är rädda för att säga sanningen, man säger inte det som det faktiskt är. Vi ser väldigt mycket och jag jobbar hårt för att säga hur jag upplever något. Min upplevelse är att vuxna i skolan ofta pratar runt problemet. Jag tycker att vi borde kunna säga till klassen att flickorna inte får någon plats. Det händer häftiga saker när vuxna säger sanningen. Det är jobbigt första gångerna men sen går det av bara farten.
