jonas_nilsson

Jonas Nilsson, förstelärare på Stordammens skola i Uppsala.

Debatt

”Ökad arbetsbörda botar inte lärarbristen”

Debatt. ”Ska vi börja undervisa lika många timmar som vi ”slipper” p.g.a. assistenterna, så tvingas vi göra ett sämre arbete och riskerar att bli för stressade för att arbeta kvar”, skriver läraren Jonas Nilsson.

Lärarassistenter är i ropet eftersom det saknas lärare. Vi som redan är på golvet ska få avlastning med kringsysslorna för att kunna undervisa mer. Tanken med lärarassistenter låter väl egentligen ganska sund för en utomstående som inte är insatt i skolans värld. Om vi slipper ordna med kopiering, viss dokumentation eller i bästa fall får hjälp med mentorsuppdragen, så att vi låt säga blir av med tre arbetstimmar i veckan, borde vi ju kunna vara lika många timmar bland eleverna i klassrummet istället. Tänk vilken vinst det vore för alla, för det är ju undervisning som är kärnuppdraget.

Nja. Om ovanstående exempel blir verklighet så faller det på sin egen orimlighet. Att undervisa en klass med 30 elever kräver rigorös förberedelse, både vad gäller ämnesinnehåll och struktur, men det absolut största arbetet – i synnerhet i de äldre stadierna där betyg ska sättas – ligger i efterarbetet. Formativa bedömningar där eleverna ges feedback och summativa bedömningar där arbetena graderas tar lång tid och sådant kan inte assistenterna hjälpa till med. Ponera att vi lärare nu lyckas hitta i snitt tre timmars jobb per vecka som en lärarassistent kan utföra. Då skulle vi på sin höjd kunna ta på oss en lektionstimme till. Sådan energi och professionalitet lägger vi lärare in i en lektion att den ofta genererar två klocktimmar kringarbete.

Det bästa scenariot, som självklart är en utopi, är att assistenterna avlastar oss utan att vi tvingas gå upp i undervisningstid alls. Då skulle marginalerna öka och lärarnas stressnivå sjunka. Dessutom skulle eleverna få en mer kvalitativ undervisning och mer initierad feedback. Detta vore en verklig investering för framtiden, då det med all säkerhet bidrar till att vi verksamma stannar kvar och före detta lärare återvänder.

Ska vi däremot börja undervisa lika många timmar som vi ”slipper” p.g.a. assistenterna, trots att ekvationen inte går ihop, så tvingas vi göra ett sämre arbete och riskerar att bli för stressade för att arbeta kvar. Skolan töms då ytterligare på behöriga lärare. Vad ska politiker göra då? Skaffa ännu fler assistenter?

Jag ska naturligtvis avvakta och se hur detta sjösätts innan en fullödig sågning kan göras, men jag kan säga så mycket som att jag är skeptisk.

Jonas Nilsson, förstelärare på Stordammens skola i Uppsala, föreläser om ledarskapet i klassrummet samt lärares kommunikation med föräldrar

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm