”Snällebetyg är lika juridiskt korrekt som något annat betyg”

Nästan 30 procent av Sveriges elever misslyckas med sin skolgång. Trots flera års studier i grundskola och gymnasieskola blir många utan en gymnasieexamen. För dessa ungdomar, som är ivriga att börja sitt vuxenliv, erbjuder det svenska samhället endast arbetslöshet. Utan en gymnasieexamen är arbetsmarknaden stängd.

På 1990-talet infördes underkända betyg. Det blev därmed tillåtet för lärare att stämpla elever som misslyckade. Ett underkänt betyg innebär att eleven har misslyckats.

Landets lärare har olika uppfattning om sitt uppdrag att underkänna elever. En del anser att eleverna måste inhämta all den kunskap som skolan ger. Men skolan har blivit alltmer teoretisk. Det innebär att svensk skola värderar teoretiska studier högre än praktisk/estetiska.

Kompetensbrist

Även gymnasieskolans yrkesprogram har breddat sin teoretiska riktning. Samtidigt råder kompetensbrist på arbetsmarknaden, särskilt gymnasial yrkeskompetens efterfrågas. Skolan skulle kunna utbilda elever så att fler får arbete direkt efter gymnasieskolan. Men i stället försöker skolan stöpa alla elever i samma format så att de blir teoretiker.

Skolans värdering av kunskap resulterar i att många av de elever som skolan försöker omforma från praktiker till teoretiker blir stökiga. För att stävja stök och bristande studiero vill samtliga politiker ha ännu hårdare krav och ge praktikerna ännu mera stöd så att de verkligen kan omformas. Och lyckas inte skolan stöpa alla i samma format så klassas eleverna ut och hänvisas till samhällets periferi.

Ett stort ansvar ligger på landets lärare som har fått i uppdrag av skollagen att formstöpa eleverna och sedan betygssätta dem (2010:800 2 kap 15 §, 3 kap 16 §). Men att modellera om elever hämmar deras naturliga kreativitet och spontanitet, vilket går emot lärandets ideologi. Lärare kan följa skolans styrdokument och ändå sätta godkända betyg på samtliga elever så att de kan komma vidare i livet. Snällebetyg är lika juridiskt korrekt som något annat betyg.

Kan välja fokusområden

För de elever som riskerar att inte nå målen ska lärare anpassa sin undervisning och sin bedömning (2010:800 1 kap 4 §, 3 kap 2, 5 §).

Skolverkets allmänna råd, Betyg och betygssättning, ger lärare möjlighet att anpassa undervisningen genom att kursplanernas centrala innehåll kan få olika mycket utrymme och kombineras på olika sätt. Lärare kan alltså välja fokusområden.

Kursplanernas kunskapskrav består av värdeord. För godkänt betyg krävs endast att eleven klarar ämnet: i huvudsak, enkelt, till viss del eller att eleven bidrar till. Det betyder alltså att eleven inte behöver kunna allt, utan ska endast till viss del bidra till.

En del elever presterar aldrig bra på prov, vilket kan bero på en funktionsnedsättning. Därför kan lärare välja bort prov och i stället använda sig av formativ bedömning, som innebär att eleven bedöms genom hela lärprocessen. Om det finns särskilda skäl kan rektorn besluta att nationella prov inte ska genomföras för en elev (2011:185 9 kap 20 §) (2010:2039 8 kap 3a §) Men vid betygssättning beslutar läraren om det nationella provet särskilt ska beaktas eller inte (2010:800 3 kap 16 §, 10 kap 20a §, 15 kap 25a §).

Ska användas restriktivt

Dessutom kan läraren undanta delar av samtliga kunskapskrav (2010:800 10 kap 21 §, 15 kap 26 §). Syftet med undantagsbestämmelsen är att skapa lika förutsättningar. Men undantaget ska användas restriktivt (Prop 2009/10:165). De två direktiven är raka motsatsen till varandra. Lärare kan inte restriktivt skapa lika förutsättningar. Därför måste den betygssättande läraren välja: antingen vara sparsam och inte ”pysa”, eller sätta godkänt betyg och ge eleven likvärdiga möjligheter. För att kunna använda pysparagrafen krävs ingen dokumenterad funktionsnedsättning.

Att försöka göra om praktiker till teoretiker omöjliggör skolans skyldighet att alltid ha barnets bästa som utgångspunkt, vilket både regleras i skollagen 1 kap 10 § och i barnkonventionen artikel 3.

Sara Bundzik, specialpedagog

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.