Forskare: Frihetsmyten får lärare att lämna yrket

Vid Linnéuniversitetet i Kalmar sker en långtidsstudie av två lärargrupper, en som tog examen från lärarutbildningen 1993, en som gick ut 20 år senare. Totalt handlar det om nästan 200 personer som följs i realtid genom sin karriär, bland annat genom ett tiotal enkäter.

– Om man går från statistiska översiktsbilder till närbilder, får man syn på något helt annat. Vår studie visar bland annat att man ska vara försiktig med att jämföra med internationell statistik, säger Ulla-Karin Nordänger, lektor vid institutionen för utbildningsvetenskap vid Linnéuniversitetet.

Till exempel har hon och kollegan Per Lindqvist inte hittat belägg för amerikanska uppgifter om att 40 procent av lärarna slutar sitt jobb inom de första fem åren efter examen. I den första gruppen, som gick ut 1-7-programmet i Kalmar 1993, har sex personer slutat inom fem år och helt uteslutit att de ska återgå till läraryrket. 14 har slutat och kan tänka sig att återvända. Och av de återstående yrkesverksamma lärarna är 70 procent fortfarande entusiastiska över sitt jobb.

Det är få av lärarna i undersökningen som anger låg lön som ett problem. Det som får dem att lämna skolan är oftast arbetsvillkoren.

– Innan lärarexamen tror man att det ska blir varierat att jobba, att de ska få bestämma mycket själva att det är Bullerbyn och fröken står och ringer in på trappan. Eftersom de gått själva i skolan kanske de skulle ha förstått att de inte har så mycket handlingsfrihet, säger Ulla-Karin Nordänger.

Bilden av läraryrket är närmast identisk i de två grupperna, när de svarar på frågor om sin kommande karriär, 1993 respektive 2013.

I gruppen som arbetat i 20 år vill 42 procent tillbaka till den traditionella lärarrollen, till en handlingsfrihet de tycker sig ha förlorat.

– Men det finns en klyvning inom kåren. En del tycker att de har fått bättre arbetsvillkor, de har valt att skapa sig en position och vara med och påverka beslut i stället för att vara utförare. 30 procent är nöjda, de har ofta kopplingar till högskolan, de gillar den nya marknadsanpassade styrningen av skolan, säger Ulla-Karin Nordänger.

De tjugo åren som skiljer grupperna har inte förändrat de nybakade lärarnas rädslor, skräcken inför yrket är densamma: Föräldrar. Och våldsamma elever.

– Men för tjugo år sedan var det ingen som pratade om bedömning och dokumentation, som de nybakade lärarna i den yngre gruppen är rädda för att inte klara av, säger hon.

För de sex lärare som lämnade yrket finns en gemensam nämnare. Ingen av dem var helt bestämda på sitt yrkesval, trots att flera av dem ansågs högpresterande på lärarhögskolan. Några av dem har valt liknande yrken, som till exempel vuxenutbildare.

– Jag har svårt att se att samhället skulle förlora på deras avhopp, säger Ulla-Karin Nordänger.