Trygghet

Forskaren om trygghetsutspelet: ”Våldet har inte eskalerat”

Regeringen har tillsatt en utredning om trygghet och studiero i skolan.
Men pedagogikprofessor Johannes Lunneblad tror inte att större befogenheter är vad lärarna eftersöker.
– Man behöver färre obehöriga kollegor och färre rektorsbyten, säger han.

Johannes Lunneblad är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet och har forskat på skolan i 20 år. Inte minst på teman som våld och brott i skolan. Han tror inte nödvändigtvis att idéerna i regeringens och januaripartiernas nationella plan för trygghet och studiero är sprungna ur faktiska behov ute på skolorna.

Johannes Lunneblad
Johannes Lunneblad | Foto: Johan Wingborg

– Ingen i skolan har påtalat att de saknar möjlighet att omplacera elever. Många lärare skulle nog hålla med om att man behöver färre obehöriga lärare och färre rektorsbyten. Sen förstår jag att det sker situationer där man behöver stänga av eller flytta ut en elev för att det inte är hållbart. Men det bör vara en sista åtgärd och måste ses som ett gigantiskt misslyckande av den berörda skolan, säger han till Skolvärlden.

Han menar att det verkliga arbetet för trygghet och studiero är det som görs i förebyggande syfte, varje dag, av engagerade lärare som får elever att tro på sin förmåga att lära sig. Därför behöver man komma tillrätta med lärarbrist och bristande likvärdighet snarare än att utöka skolpersonalens befogenheter i krislägen.

– Om lärare sedan uppfattar det som otydligt vad de får och inte får göra är det kanske en ledningsfråga, hur man kommunicerar. Men i grunden tror jag inte att det är några problem med regelverket.

I Johannes Lunneblad ögon är hot och våld i skolan ofta en spegling av samhället runt omkring, och därför är det svårt att prata om skolspecifika insatser.

– Det här är samhällsproblem. I områden där det finns våld och kriminalitet finns de sakerna på skolan också. Man ser ju en koppling mellan kriminalitet och att inte lyckas gå färdigt skolan, men frågan är ju vad som är hönan och ägget. Är det så att man lättare hamnar i kriminalitet för att man inte lyckats i skolan, eller misslyckas man med skolan för att man redan börjat umgås i kriminella kretsar?

Att det finns exempel på akuta situationer och skolor där de vuxna tycks ha tappat kontrollen tycker han inte motiverar det stundtals höga tonläget i skoldebatten där det kan låta som att skolan befinner sig i konstant nödläge.

– Det är svårt att se att det skulle vara så. Om jag tänker på det högstadium jag själv gick på så var det massa våld och kränkningar – fast det ordet använde man ju inte då. Det var ju förstås inte bra då heller, och man ska inte ska förringa att händer saker i skolan. Men efter att ha forskat i snart 20 år och besökt ett stort antal skolor kan jag inte säga att det har eskalerat.

Men vad ska man göra i de fall det faktiskt har spårat ur?

– Jag har inget bra svar på hur man bygger upp förtroendet och kontrollen igen. Det tar nog flera år. Jag som alla andra har ju sett klippen på Youtube där elever kastar bänkar och stolar. Då har ju skolan tappat kontrollen, och det händer inte över en natt. Det sker gradvis, normer förskjuts och så vidare. Men jag tror fortfarande att de rättigheter lärare har idag för att hantera ordningsproblem i skolan är tillräckliga – om man börjar arbetet i tid. Jag tror att det är lärarnas profession och möjlighet att möta eleven och få dem att känna tillhörighet och tro på sin förmåga att lära sig, det är sådant som fungerar. Det kan låta banalt, men det är det vi ser i vår forskning.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm