Lärarnas skilda vardagar – ”Det har urvattnats”

Dåliga förutsättningar för samverkan med kollegor.
Svagt stöd till elever som är i behov av det.
Bristfälligt arbete för att säkerställa att betyg och omdömen är likvärdiga.
Det är vardagen för många lärare i grundskolan. För andra är det tvärtom, visar Skolinspektionens stora enkätundersökning.

Varje vårtermin genomför Skolinspektionen en enkätundersökning bland hälften av Sveriges skolor. Under en rullande tvåårs-period deltar samtliga skolor.

En genomgång av årets enkätsvar från pedagogisk personal i kommunala grundskolor visar bland annat (se grafik längst ner i artikeln):

• Ungefär tre av tio anser att det i ganska eller väldigt liten utsträckning eller inte alls finns organisatoriska förutsättningar i skolan som främjar samverkan mellan lärarna.
• En av fem menar att de själva och kollegorna  i ganska eller väldigt liten utsträckning eller inte alls delar med sig av kunskap och lär av varandra (kollegialt lärande).

”Begreppet har urvattnats”

Carl-Henrik Adolfsson, docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet, forskar bland annat om skolans styrning och systematiska kvalitetsarbete.

– Kollegialt lärande, samverkan och samplanering mellan lärare kan vara viktiga motorer och drivkrafter i skolans systematiska kvalitetsarbete. Däremot får inte dessa sätt att arbeta bli ett mål i sig. De utgör ett medel för att uppnå något annat, till exempel en utveckling av undervisningen, vilket i sin tur skapar bättre förutsättningar för elevers lärande.

– Begreppet kollegialt lärande har i viss mån urvattnats och kan i dag innebära allt ifrån ett mycket systematiskt sätt att arbeta med en tydlig organisation, tydliga mål, tydligt innehåll och tydliga uppföljningar till att man bara träffas och pratar lite allmänt.

Får inte uppfattas som belastning

För att lärare ska kunna lära av och samverka med varandra systematiskt och långsiktigt krävs det rimliga ekonomiska, organisatoriska och tidsmässiga förutsättningar.

– Det ska ses som en naturlig del av arbetet med undervisningen och inte uppfattas som något som belastar och tar tid från det som man ”egentligen” ska göra, alltså något som är utöver den ordinarie verksamheten.

– Systematiskt kvalitetsarbete handlar i stor utsträckning om att synliggöra och få en större förståelse för de resultat som man har på sin skola, varför man har dem och varför eleverna inte lyckas bättre i exempelvis matematik eller något annat ämne.

– Utifrån den förståelsen skapar man bättre förutsättningar för att kunna utveckla undervisningen och möta eleverna utifrån deras behov. Det är viktigt att detta blir en naturlig och återkommande del av lärarnas arbete, säger Carl-Henrik Adolfsson.

Frånkopplat deras eget arbete

En central fråga är vem som bestämmer vad lärarna ska arbeta med som utvecklar undervisningen. Huvudmannen betonar kanske vissa frågor eller områden, medan lärarna har en annan uppfattning.

– Jag tror att många lärare ibland uppfattar frågor kring skolutveckling som ganska så frånkopplade från deras eget arbete och de egentliga behoven. Det är någon annan som bestämmer och pekar ut vad de ska jobba med, vilket gör det svårt att få ett skolutvecklingsarbete att fungera i praktiken.

Viktigt med rätt förutsättningar

Pontus Bäckström, utredningschef vid Lärarnas Riksförbund och forskare i pedagogik vid högskolan i Jönköping, menar att kollegialt lärande har blivit lite av ett modebegrepp.

– Det är klart att det är intressant för mig som samhällskunskapslärare att diskutera med kollegor hur de undervisar om vissa begrepp, lär eleverna resonera om olika samband eller vad som krävs för att eleverna ska lära sig saker och ting. Samtidigt finns det annat som inte är bra.

– Förutom att det är professionen själv som i hög utsträckning bör avgöra frågor som handlar om den direkta undervisningen, samverkan och liknande, är den springande punkten vilka förutsättningar som ges. Kollegialt lärande en tisdag eftermiddag klockan 16–17 när alla är urlakade efter en dags undervisning är det knappt någon som orkar.

Under de senaste dryga 30 åren har lärarnas möjligheter till fortbildning i stor utsträckning nedmonterats och utarmats.

– När vi frågar våra medlemmar vad de vill ha i fortbildning är svaret tydligt: akademiska studier i sina ämnen, men för en arbetsgivare som vill slimma kostnaderna och maximera tiden som lärarna undervisar är det dålig kalkyl att skicka i väg dem på riktig fortbildning på universitet. Då är det bättre att klämma ihop dem sent en eftermiddag när eleverna har gått hem.

Är det inte bra att lärare kan samverka med varandra i viktiga frågor?

– Jo, absolut. Att undervisa är samtidigt något relationellt och dynamiskt. Det finns en stor dimension av individuell autonomi i läraryrket, det vill säga att läraren själv bestämmer över exempelvis undervisningsupplägg eller vad hon eller han ska göra. Jag tror inte att någon lärare vill beskära den individuella autonomin. I den ligger en stor del av hantverket.

– Samtidigt är det så klart viktigt att lärare blir informerade och får ta del av forskningsresultat kring exempelvis undervisningsmetoder och att det finns möjlighet att tala om dem i kollegiet, men sedan är det upp till den individuella läraren att själv avgöra vad han eller hon gör i undervisningen.

Problem med särskilt stöd

Nästan fyra av tio svarande grundskollärare i Skolinspektionens enkät anser att skolan enbart till viss del eller inte alls ger stöd i enlighet med de behov som utredningar om särskilt stöd visar.

– Det är ett jätteproblem hur den här typen av stödundervisningskedja fungerar i praktiken. Vi har från LR:s sida återkommande ställt följande enkätfråga till medlemmarna: Finns det elever på din skola som du eller kollegiet anser är i behov av särskilt stöd, men som inte får det?

Betyder lite i praktiken

– Tendensen i svaren är tydlig. Skolor med tuffare förutsättningar har fler elever som är i behov av stöd men som inte får det än skolor med bättre förutsättningar, säger Pontus Bäckström.

– Vi har en skollag i Sverige som säger att alla elever har rätt till stöd om de är i behov av det, men det betyder ganska föga i praktiken. Det finns dessutom mycket  forskning som visar på ett tydligt samband mellan antalet elever i behov av stöd och studiero i klassrummet, men även mellan studiero och elevresultat.

Bristen påverkar studieron

Nästan tre av tio grundskollärare i Skolinspektionens undersökning anser att möjligheterna för lärare att få stöd för att skapa just studiero är ganska eller mycket dåliga.

Förutom att brist på särskilt stöd kan drabba enskilda elever mycket hårt i form av bland annat misslyckad skolgång, påverkar det även lärarnas arbetsmiljö negativt.

– Tillgång till extra anpassningar och särskilt stöd har stor betydelse för hur lärarna upplever sin arbetsmiljö, säger Pontus Bäckström, som i fjol i en studie som publicerades i vetenskapstidskriften ”Arbetsmarknad och arbetsliv” (ges ut av Karlstads och Göteborgs universitet) visade att ju fler elever en lärare har i klassrummet som hen bedömer behöver särskilt stöd men som inte får det, desto större är den psykiska påfrestningen.

Psykiskt mycket påfrestande

– Läraren är en ändlig i resurs i klassrummet och kan inte göra en kopia av sig själv. Samvetsstress kan uppstå hos lärare när elever med stora behov inte får det stöd som deras lärare anser att de behöver och som han eller hon kanske återkommande begärt hos elevhälsa och skolledning.

– Att som lärare känna att man inte räcker till kan vara psykiskt mycket påfrestande.