Så ser lärarna till att ge elever från Ukraina en trygg start

Helen Gestsson och Eija Lindqvist är ukrainska flyktingbarns första kontakt med skolan i Trelleborg. Under åtta veckor ser de erfarna lärarna till att ge eleverna en trygg start och kartlägger samtidigt deras behov.
– Vi känner att vi är viktiga personer i de här elevernas liv som de första vuxna de lär känna och möter, säger Eija.

Alla nyanlända grundskoleelever i Trelleborg kommer först till Pilevallskolan där den kommunövergripande kartläggningsenheten huserar. Skolintroduktion Trelleborg öppnade 2016 och leds av Helen Gestsson och Eija Lindqvist. Duon har jobbat ihop i åtta år och har till uppgift att, som Eija Lindqvist beskriver det, skola in eleverna i skolan.

– Vi försöker lära alla så mycket svenska som möjligt, och allt ifrån hur man står i kö till värdegrundsregler och respekt, förklarar Helen.

Totalt finns det plats för maximalt 40 barn i grundskoleålder som succesivt börjar under läsårets gång. På måndag kommer sju nya elever. I normalfallet arbetar Helen och Eija på egen hand utan tolk. Men eftersom så många som 20 av de inskrivna barnen kommer från Ukraina har verksamheten förstärkts med en anställd som talar ukrainska.

– ”Hur gör ni utan tolkhjälp” är annars en fråga vi ofta får. Svaret är att vi tar till alla knep vi kan, och vi är duktiga på det. Vi använder bilder, Google translate, rollspel och olika tecken som stöd. Kroppsspråket är viktigt, vi säger inte enbart spela fotboll utan visar det också genom att sparka en boll. Man måste vara kreativ, säger Eija.

Tre obligatoriska delar

Sedan 2016 är det lag på att alla nyanlända barn i skolålder kartläggs inom två månader. Arbetet utgår från Skolverkets kartläggningsmaterial som omfattar flera delar, varav tre obligatoriska.

– Den första handlar om språk och erfarenheter då vi tittar på skolbakgrund, vilka språk barnet talar, och vilka intressen hen har, berättar Eija.

I den andra delen, litteracitet, undersöks vad eleven behärskar skriftligt på det egna språket, och i den tredje, numeracitet, tittar man närmare på elevens förmåga att förstå matematiska begrepp. I mån av tid försöker Helen och Eija hinna med exempelvis engelska.

– Vi tittar också mycket på hur eleven fungerar socialt, om eleven har kompisar och hur hen knyter kontakter. Det är viktigt för den mottagande skolan där eleven sedan ska börja. Då kanske skolan kan hitta en fadder med samma intressen.

Släkt och privatpersoner

När kartläggningen är klar sker en överlämning av den till skolan där eleven ska börja. Vanligtvis får eleven plats på den skola som ligger närmast bostaden men i vissa fall är det inte möjligt på grund av platsbrist. Samtliga ukrainska elever, som började sin Skolintroduktion för tre veckor sedan, är inhysta hos släktingar och privatpersoner.

– Många ville börja skolan redan dagen efter inskrivningen och längtade efter en vardag och trygghet. I de flesta fallen lämnade familjerna Ukraina tidigt när kriget bröt ut. Vi har ju tagit emot flyktingar tidigare men för oss var det ändå en ny situation och det gick så snabbt. Men det har gått bra och vi förklarade direkt att det viktigaste är att barnen ska känna trygghet hos oss. Vi är närvarande och beredda på att finnas till på andra sätt än bara som lärare, säger Helen.

Båda poängterar vikten av att skapa en tydlig, förutsägbar och strukturerad skoldag för att barnen ska känna igen sig och veta vad som väntar. Eleverna börjar 8.15 och slutar klockan 12.

– Vi är noga med att varje elev känner sig sedd varje morgon och får börja berätta om hur de mår och hur dagen börjat. Vi går igenom veckodagar, vilken månad det är, och schemat. Eftersom vi har elever från årskurs 1 till 9 delar vi ofta på gruppen och individualiserar undervisningen. På rasterna finns det olika aktiviteter som eleverna får välja själva utifrån intresse, säger Eija.

Få kan engelska

Aldrig tidigare har kartläggningsenheten haft så många barn inne från ett och samma land och tolken är därför ovärderlig i arbetet.

– Många av de yngre pratar inte engelska så det hade blivit väldigt svårt annars, säger Helen.

Pratar ni något om kriget?

– Eleverna vet att det går bra att göra det men så här långt har ingen gjort det.

Hur tänker eleverna om framtiden?

– Flera utrycker att de vill åka tillbaka. Vi upplever inte att barnen känner att ”nu är det här vårt nya land”. När kriget är slut vill man resa hem igen.

Vad ger jobbet er personligen?

– Det är fantastiskt och spännande, säger båda. Vi känner att vi är viktiga personer i de här elevernas liv, som de första vuxna de lär känna och möter i Sverige. Vi känner respekt och ödmjukhet inför den uppgiften och tar den på största allvar. Gamla elever kommer ofta och hälsar på och berättar hur det går för dem.

Har ni allt ni behöver eller saknar ni något i verksamheten?

– Inläsningstjänst är ett väldigt fint verktyg med inlästa böcker men tyvärr bara på en del språk, inte de språk vi skulle behöva mest. Vi skulle behöva mer digitala verktyg för alla, konstaterar Helen.