lewin2_fixad

2014 presenterade regeringens utredare Leif Lewin resultatet av vilka effekter som gick att se av kommunaliseringen av skolan som genomfördes 1989.

Kommunaliseringen

Utredaren fick munkavle – nu säger han sin åsikt

När statsvetaren Leif Lewin fick i uppdrag av regeringen att utreda kommunaliseringen av skolan fick han direktivet att inte ge någon rekommendation.
Nu, fem år senare, uttrycker han sin personliga åsikt.
– Om jag nu som fri och ansvarslös person ser på huvudmannaskapet så tycker jag att ett förstatligande vore en förbättring, säger han.

Kort historik

1986 
Lärarnas Riksförbund ger ut dokumentet ”Därför avvisar lärarna en kommunalisering”. Där varnas bland annat för vidgade klyftor mellan olika skolor.

29 januari 1989 
Göran Persson tillträder som skolminister med ansvar för kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och grundskolan. I sin första TV-intervju meddelar han att han ska satsa på att förändra beslutanderätten över skolan.

April 1989 
I kompletteringspropositionen kommer beskedet att regeringen vill ge kommunerna hela makten över skolan. Lärare och skolledare ska få kommunalt reglerade tjänster och förhandlingarna om löner och anställningsvillkor ska i framtiden ske med Kommunförbundet som motpart.

Oktober 1989 
Tusentals lärare tågar från Sveavägen till Utbildningsdepartementet i Stockholm för att överlämna tiotusentals namnunderskrifter mot kommunaliseringen till skolminister Göran Persson, som svarar att han snarast kommer lämna ett förslag om kommunalisering till riksdagen.

8 december 1989 
Kommunaliseringen röstas igenom i riksdagen efter sex timmars debatt, med en marginal på fem röster, röstsiffrorna blev 162–157.

14 december 1989
LR:s strejk avblåses i och med att Saco skriver på SAV:s bud.

1 januari 1991
Kommunaliseringen realiseras.

Källa: ”Kommunaliseringen av skolan: vem vann – egentligen?” av Christer Isaksson och Wikipedia.

Rapporten ”Staten får inte abdikera”, som publicerades 2014, tog upp vilka effekter som gick att se av kommunaliseringen av skolan som genomfördes 1989. Och det var inga positiva resultat som presenterades.

– Rent allmänt ser jag kommunaliseringen som en försökskanin för den nya förvaltningspolitiken som infördes i Sverige från slutet av 80-talet. Det som ibland kallas new public management. Skolan var den första sektorn i samhället där det tillämpades, säger statens särskilda utredare Leif Lewin, professor emeritus vid Uppsala universitet.

Lärarna kom att tappa status.

Meningen, förklarar han, var att lärare, föräldrar och kommunala politiker skulle engagera sig i skolan. Sedan skulle man efterhand utvärdera hur det gick.

– Hela felet med den här politiken är att man underskattade grovt hur kostsamt det var, både ekonomiskt och psykologiskt, med uppföljningen. Man talar om utvärderingsmonstret som steg upp ur svensk politik, där lärare, poliser, läkare och statstjänstemän får ägna enormt mycket tid åt utvärdering, säger han.

Kommunaliseringen av skolan ledde till att man förlorade respekten för lärarnas professionalism, säger Leif Lewin.

– De förvandlades från statstjänstemän till kommunala tjänstemän. När det var som värst fanns det kommuner där de styrande tyckte att de kunde använda lärarna hur som helst, säger han och fortsätter:

– Lärarna kom att tappa status och då blev det sämre elever som sökte till lärarutbildningen. Det blev som en ond cirkel.

Såg du några positiva effekter av kommunaliseringen?

– I huvudsak ser jag inte det. Det är svårt att säga något positivt, men Bildt-regeringen tog bort de riktade statsbidragen och lämnade alla pengar till kommunerna i en klump. När man har tittat på hur kommunerna har använt de här pengarna så använde de faktiskt lika mycket till skolan som tidigare. Kommungubbarna skötte alltså inte skolan sämre än andra sektorer. Men i huvudsak är det här ett implementeringsmisslyckande. 

När Leif Lewin 2012 fick i uppdrag att genomföra utredningen fick han direktivet att inte ge några rekommendationer för framtiden.

– Huvudmannaskapet var en känslig sak, det var ganska komiskt. De som ville förstatliga var Liberalerna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. En helt omöjlig koalition, så då sa Jan Björklund till mig att jag inte skulle skriva det, berättar Leif Lewin.

Vad har du att säga i dag då?

– Om jag nu som fri och ansvarslös person ser på huvudmannaskapet så tycker jag att ett förstatligande vore en förbättring.

Han tar upp likvärdighetsfrågan, där Sverige enligt den senaste Pisa-rapporten är sämst i Norden. Enligt undersökningen såg man heller ingen förbättring från tidigare år.

– Det är nästan logiskt. Har man 290 huvudmän plus friskolor är det klart att det finns risk för sämre likvärdighet än när man har en huvudman, säger Leif Lewin.

Man måste återinrätta respekten för lärarna.

Enligt Lewin borde dagens styrande politiker prioritera annorlunda.

– Jag noterar hur regeringen och Skolverket verkligen satsar på skolan. Politikerna snålar inte, men så länge man inte respekterar lärarna på ett annat sätt och som man håller på med utvärderingar som nästan har formen av trakasserier så spelar det ingen roll med resurser. Man måste återinrätta respekten för lärarna.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm