goran_persson_skolvarlden

Göran Persson idag, och på omslaget av Skolvärldens extrautgåva den 28 oktober 1989.

| Foto: Talarforum / Skolvärlden
Intervju

Göran Persson: Kommunaliseringen var aldrig den stora frågan

Den 8 december 1989 röstade en knapp majoritet i riksdagen för att kommunalisera skolan, trots protester och lärarstrejk. Motorn bakom reformen var Göran Persson.
– Kommunaliseringen var nödvändigt, säger Göran Persson till Skolvärlden i en exklusiv intervju i dag, 30 år senare.

Kort historik

1986 
Lärarnas Riksförbund ger ut dokumentet ”Därför avvisar lärarna en kommunalisering”. Där varnas bland annat för vidgade klyftor mellan olika skolor.

29 januari 1989 
Göran Persson tillträder som skolminister med ansvar för kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och grundskolan. I sin första TV-intervju meddelar han att han ska satsa på att förändra beslutanderätten över skolan.

April 1989 
I kompletteringspropositionen kommer beskedet att regeringen vill ge kommunerna hela makten över skolan. Lärare och skolledare ska få kommunalt reglerade tjänster och förhandlingarna om löner och anställningsvillkor ska i framtiden ske med Kommunförbundet som motpart.

Oktober 1989 
Tusentals lärare tågar från Sveavägen till Utbildningsdepartementet i Stockholm för att överlämna tiotusentals namnunderskrifter mot kommunaliseringen till skolminister Göran Persson, som svarar att han snarast kommer lämna ett förslag om kommunalisering till riksdagen.

8 december 1989 
Kommunaliseringen röstas igenom i riksdagen efter sex timmars debatt, med en marginal på fem röster, röstsiffrorna blev 162–157.

14 december 1989
LR:s strejk avblåses i och med att Saco skriver på SAV:s bud.

1 januari 1991
Kommunaliseringen realiseras.

Källa: ”Kommunaliseringen av skolan: vem vann – egentligen?” av Christer Isaksson och Wikipedia.

Den 29 januari 1989 klev en relativt okänd Göran Persson in i rollen som skolminister i Ingvar Carlssons Socialdemokratiska regering. Mindre än ett år senare hade han drivit igenom en av de mest kontroversiella reformerna i svensk utbildningspolitisk historia: Kommunaliseringen av skolan.

Idén var dock inte hans egen. Finansdepartementet med finansminister Kjell-Olof Feldt i spetsen hade redan bearbetat Göran Perssons föregångare på skolministerposten, Bengt Göransson, i flera år för att få till stånd en kommunalisering. Men där Bengt Göransson var avvisande agerade Göran Persson annorlunda. Han omfamnade idén och skred genast till verket med att realisera den.

– Det är och var ett sätt att få ordning på lärartjänsterna. Det var omöjligt att ha en kommunal arbetsgivare och samtidigt sätta lönerna på statlig nivå. Det var en väldigt teknisk sak, säger Göran Persson till Skolvärlden.

När Skolvärlden når den före detta skol­-, finans och statsministern sitter han i bilen på väg mellan två uppdrag. ”Det är så här det ser ut för det mesta nu för tiden”.
Efter politiken har han bland annat ägnat sig åt jordbruk, konsultverksamhet, styrelsearbeten och näringsverksamhet. Baven AB som han äger tillsammans med hustrun Anitra Steen gjorde ett resultat på drygt 11,6 miljoner kronor 2018.

Under de 30 år som passerat har du haft gott om tid att reflektera över kommunaliseringen. Blev det som du hade tänkt?

Det gamla systemet var dödsdömt

– Jag tänker att den stora frågan aldrig har varit kommunaliseringen, utan kommersialiseringen. Strax efter den diskussionen vi hade, som var en teknisk diskussion, kom tre fyra reformer som kom att dominera skolans utveckling.

– Rätten att välja skola var jag för, sen skolpengen som jag var mot, sedan etableringsrätten och okej till vinster i systemet. De reformerna skapade en helt ny bild av svensk skola.

Men kan kommunaliseringen ha varit en bidragande faktor till det som hände sedan?

– Det är möjligt att vi inte ens hade haft en diskussion om kommunaliseringen om vi inte fått kommersialiseringen direkt efter. Jag införde ett särskilt statsbidrag till kommunerna som den borgerliga regeringen tog bort, svarar Göran Persson.

Kommunaliseringen var dock allt annat än okontroversiell redan när den genomfördes.

Till en början var båda lärarfacken motståndare till idén och protesterade högljutt, och Lärarnas Riksförbund gick ut i strejk för att förhindra den.

När beslutet till slut klubbades i riksdagen var det med mycket knapp majoritet – röstsiffrorna var 162 mot 157. Socialdemokraterna drev igenom frågan med hjälp av Vänsterpartiet. Moderaterna, Centerpartiet, dåvarande Folkpartiet och Miljöpartiet röstade emot – tillsammans med en ensam vänsterpartist.

Lärare som protesterade då varnade bland annat för att yrket skulle bli mindre attraktivt. Precis så blev det också, och idag är den stora lärarbristen ett jätteproblem. Borde du ha lyssnat på lärarna?

Man gjorde skolan till en marknadsplats och det är problemet

– Det har inte med den saken att göra över huvud taget. Hade man haft kvar en ordning med statligt reglerade tjänster så hade det inte påverkat situationen i klassrummet. Man gjorde skolan till en marknadsplats och det är problemet. Det är min bestämda uppfattning, säger Göran Persson.

I Göran Perssons självbiografiska bok ”Min väg, mina val”, som gavs ut 2007, mindre än ett år efter att han avgått som statsminister, kan man läsa följande rader om kommunaliseringen och lärarna:

”Jag är övertygad om att jag resonerade rätt, även om jag samtidigt insåg varför lärarna gjorde sånt motstånd. Den statliga kopplingen gav dem en högre status i förhållande till andra kommunalanställda. Jag förstod deras motstånd, men det gamla systemet var dödsdömt. ”

2014 skrev statsvetarprofessorn Leif Lewin i en statlig utredning om kommunaliseringen att reformen var ett misslyckande. Han beskrev det som ”en intervention från politikernas sida för att rätta till utvecklingen, ungefär som när läkare griper in för att ge en sjukdom ett annat förlopp. Detta ingrepp misslyckades.” Han gav dock Göran Persson delvis rätt i sin analys, genom att påpeka att den efterföljande borgerliga regeringen Bildt plockade bort viktiga styrinstrument som Persson infört.

Utredningen gjordes under Jan Björklunds (L) tid som utbildningsminister. Då hade han redan förespråkat ett förstatligande av skolan under en tid, men saknade stöd för det i alliansen. Med tiden har frågan fått fäste hos flera partier i riksdagen, och idag skriver de flesta under på att staten behöver ta ett större grepp om skolan. I uppgörelsen mellan S, Mp, C och L ingår att utreda hur skolan kan förstatligas.

Idag råder en bred samsyn i riksdagen kring att staten behöver ta ett större ansvar för skolan. Hur ser du på det?

– Att staten behöver ta mer ansvar är jag helt överens med dem om. Men det naturliga sättet för staten att ta ansvar för skolan är att se till att kommunerna har särskilda resurser.

– Det skolan behöver är finansiering, en fungerande läroplan och en skolinspektion som ser till att läroplanen efterlevs. Men vill man inte ge kommunerna ett ekonomiskt utrymme så kommer man inte göra det om man lägger det hos staten heller.

Senare regeringar, såväl borgerliga som socialdemokratiska, har använt riktade statsbidrag för att försöka styra skolan dit de vill. Men det tycks inte räcka.

Det handlar om ekonomiska förutsättningar

– Det där är klåfingrighet i kombination med en växande byråkrati. Om det ska sitta en utbildningsminister i Stockholm som ska leverera villkorade miljoner till kommunerna baserat på att de uppfyller specifika kriterier så leder det bara till byråkrati. Det leder till tusentals timmar av administration istället för undervisning.

– Ingen har tagit helhetsgreppet om finansieringen, och det måste man lägga på staten. Mitt generella statsbidrag togs bort, säger Göran Persson.

Finns inte pengarna?

– Det är naturligtvis så att pengarna finns. Vi måste sätta ner foten och säga att om vill vi ha välfärd i kommunerna så måste vi finansiera det. Men att tro att man kan lösa skolans problem genom att göra lärarnas anställningar statliga igen tror jag ingen gör. Jag har inte hört någon som kritiserar kommunaliseringen som säger att man vill göra lärartjänsterna statliga igen.

Göran Persson återkommer gång på gång under intervjun till att de reformer regeringen Bildt införde i början av 90-talet bär den verkliga skulden till sjunkande resultat och försämrade förutsättningar för lärarna.

– Det handlar om ekonomiska förutsättningar, och den förutsättningen jag införde i form av ett särskilt statsbidrag togs bort av den borgerliga regeringen. Vinstintresse i en verksamhet som är präglat av skolplikt är det stora problemet.

– Vi ålägger föräldrar att skicka barnen till skolan under hot om vite, och när de kommer dit så möts de av ett vinstdrivande bolag. Hur kan vi göra så? Vilket annat land har den ordningen? Det måste vi angripa. Om det är att förstatliga skolan, så är jag verkligen med på tåget. Jag tycker att man ska ta steget fullt ut och förbjuda vinster.

Kommunaliseringen å andra sidan, den frågan ser han som utagerad.

– Kommunaliseringen var nödvändigt. Och inga regeringar efter det har ändrat på den saken. Jag tror inte att någon kommer vilja förstatliga tjänsterna igen, säger Göran Persson.

Kommentera