Annons

Med Skype lyfter vi taket på klassrummet

Skype in the classroom är en väldigt bra tjänst för att ta göra din undervisning global. Du behöver skapa ett vanligt Skypekonto på skype.com och ett konto på Skype for education. Ditt Skypekonto använder du för att logga in på Skype for education.

Det jag och mina elever började med är Mystery Skype. Det är en modern variant av det gamla hederliga spelet "20 frågor". På Skype for education-sidan anmäler du att du vill delta i Mystery Skype och kan också leta efter andra deltagare över hela världen. När du bläddrar bland deltagarna står också vilken tidsskillnad det är jämfört med Sverige. Det brukar vara just detta som ställer till det och skapar problem att hitta någon som kan köra Mystery Skype med dig. Spelet går ut på att ni, via Skype i realtid, ställer ja och nej frågor till varandra. Den klass som först listar ut var den andra befinner sig har vunnit. Det finns tydliga instruktioner om hur man gör på hemsidan.

Om man känner sig osäker och aldrig provat kan man alltid börja med en skola i Sverige. Varför inte integrera detta när ni läser geografi med de yngre barnen? Det behöver ju inte vara på engelska om man inte vill! Men jag menar att även de yngre eleverna kan göra det här på engelska, bara de är förberedda och har fått träna på frågorna i förväg. Jag har gjort det på både engelska och tyska. Tyska är ju så klart svårare och kräver mer förberedelser.

Ett par saker behöver ni tänka på innan ni börjar:

  • Du behöver en dator eller surfplatta med kamera och helst en projektor. Om din dator inte har en kamera så finns det billiga att köpa till. Jag köpte min för 75 kronor och då ingick mikrofon. Samla eleverna framför kameran, hyfsat nära datorn/surfplattan annars hörs de inte.
  • Se till att ditt Skypenamn inte avslöjar var du är (eleverna googlar blixtsnabbt ditt namn).
  • Koppla upp dig med din Mystery Skype-lärare först och sätt sedan igång projektorn. Då avslöjar inte ditt konto var du är. Se till att klassrummet inte visar något avslöjande. En plansch med “ Välkommen till Furutorpskolan” är inte så smart.
  • Låt eleverna förbereda frågor i förväg och bestäm sedan vilken elev som ska ställa vilken fråga. Min erfarenhet är att de inte vågar säga något och att endast två–tre stycken är aktiva om det inte är uppgjort i förväg.
  • Bestäm i förväg om det är okej att prata svenska mellan frågorna, det vill säga när eleverna försöker lista ut var den andra klassen befinner sig. Personligen tycker jag det är okej med svenska när vi gör det på tyska, men inte på engelska.
  • Förbered ledtrådar till den andra klassen om din ort. Det är inte helt lätt att klura ut småorter som Vinslöv! Gills det till exempel om de andra säger Hässleholm?

En välförberedd Mystery Skypelektion tar ungefär 30 minuter att genomföra och brukar vara mycket uppskattat bland eleverna.

Det man också kan göra är att registrera sig för olika Skypelektioner. Under fliken Find lessons på Skype in the classroom-sidan kan du välja ämne och ålder som lektionerna riktar sig till. Det finns hur mycket som helst att välja mellan: allt från vanliga lärare som söker kontakt med andra klasser, författare som berättar om sina böcker, till otroligt professionella föreläsningar.

Efter jullovet introducerade jag boken "The Absolutly True Diary of a Part-time Indian", av Sherman Alexie, för mina 9:or. Hur vi arbetat med hela temat hittar ni här.

I korthet handlar boken om en indianpojke som uppmanas av sin lärare att ta sig ur fattigdomen i reservatet för att gå i skolan i ett “finare” område och förhoppningsvis gå en ljusare framtid till mötes. Läsaren får följa hur Junior, som huvudpersonen kallas, brottas med att vara fast i sitt ursprung och att vilja utveckla sina framtidsdrömmar.

Vi avslutade boken med en Skypelektion som gavs av Virginia Historical Society- Pochahontas and the Powhatan Indians. Lektionen tog ungefär en timme och var helt fantastisk. Eleverna satt som förtrollade och lyssnade på mannen som ledde lektionen.

Han var väldigt entusiastisk och talade en tydlig engelska. Det var inga som helst problem för eleverna att förstå honom. I förväg hade vi fått ta del av särskilda ord och fraser som han skulle använda. Det fick mina elever ta del av via min blogg.

Jag kan verkligen rekommendera er att prova någon av alla de Skypelektioner som finns. Samarbeta till exempel med NO och ta del av Koraller, hajar och sköldpaddor, eller varför inte om Afrikanska pingviner?!

Om du vill kombinera engelskundervisningen med programmering kan du ta del av det här: Programmering.

Mina elever gillade verkligen lektionen om indianer. Vi hade den en fredagseftermiddag och slutade egentligen 14.10. 14.30 satt de kvar och lyssnade! Här kan du se ett smakprov på hur det gick till i vårt klassrum: Viriginia Hictorical Society meets 9C

Med hjälp av Skype lyfter du taket av din undervisning och du får det som jag brukar ha som mitt mantra: “Engelska på riktigt”!

/Sara

Reagera på inlägget:

Engelska på riktigt

Fantasy, vampyrer, blod och en hel del kärlek är innehållet i temat #dragonenglish som jag och mina engelsknior arbetar med nu.

I utvärderingarna i slutet av förra terminen fick eleverna rösta om vilka tema som skulle ingå under nians första del. Vi använde oss av Answergarden.ch, som är ett snabbt utvärderingsverktyg. Du skapar din fråga på sidan, visar den för dina elever och de skriver in sina svar. Du kan följa hur röstningen framskrider då förslagen som det röstas på blir större efterhand. När du håller muspekaren över ett av förslagen ser du hur många röster det fått.

I det här fallet blev det oavgjort mellan kärlek/relationer och fantasy!

Det var inte helt enkelt att hitta en bok som hade allt detta! Eleverna var tydliga med att Divergent och Hungerspelen inte gälldes. De gav mig utmaningen att hitta en bok som de inte läst eller hört om tidigare!

I facebookgruppen Författare på facebook ställde jag frågan om någon kände till en bok som hade alla dessa ingredienser och som dessutom var på engelska. Väldigt snart fick jag svar från en tjej att hon hade kompisar i USA som hade kompisar som är författare. Hon förde oss samman på Twitter. J.D Robinson, författare till Nocturnal Fate och Jessica D. Chermaie, författare till Secrets of the Truth, och jag inledde ett samarbete. J.D befinner sig i Norh Carolina, Jessica i Louisiana och vi är i lilla Vinslöv! Världen kopplas ihop med internet!

Eleverna startade terminen med att se Youtubeklipp där författarna pratat in presentationer om sig själva och sina böcker. Därefter läste vi gemensamt första kapitlet i deras böcker och skrev läsloggar till dessa. Elevernas tankar kring böckerna publicerar vi på vår klassblogg www.thecolourofthehumanheart.se. Eleverna tycker att det är riktigt coolt att författarna svarar och ger respons i bloggen. Det blir engelska på riktigt. De skriver för riktiga mottagare och i det här fallet till författarna som är väldigt nyfikna på vad mina elever tycker om deras texter.

Efter den gemensamma inledningen valde eleverna vilken bok de ville fortsätta läsa. Killarna formligen kastade sig över Nocturnal Fate och och tjejerna valde Secrets of the Truth.

Den första har, som jag bedömer det, ett svårare språk men är samtidigt mer spännande. Vampyrerna dyker upp redan i början. Den andra boken är enklare och har ett tydligt kärlekstema.

Författarna är båda lika engagerade i detta projekt. De är riktigt imponerade av att svenska elever läser deras böcker!

Digitala verktyg öppnar dörrar

Redan när jag gick på lärarhögskolan i Malmö på 90talet pratade min lärare, Bo Lundahl, om vikten av autentiskt material och att försöka göra engelskundervisningen så levande som möjligt. Jag brukar utgå från skönlitteratur i min undervisning och nu har jag lagt till användandet av olika digitala verktyg. Användandet av digitala verktyg öppnar dörrarna till en undervisning som inte hade varit möjlig för några år sedan.

Fredagen den 19/9 valde jag och engelskgruppen att livesända lektionen via Google Hangout on air. Författarna bjöds in för att delta via internet och tackade ja direkt.

Hangout on air är som Skype, som ni nog känner till, med den skillnaden att du livesänder, kan bjuda in tittare och att sändningen sparas som ett Youtubeklipp. Om du vill prova kan du gå in via Google plus och startsidan. Där hittar du fliken HangOut.

Eleverna förberedde sig genom att i smågrupper skriva och sammanställa frågor till författarna om dels författarskap dels böckerna. Eleverna kunde sedan välja spår.

Det ena spåret var att ställa en styrd fråga och ta emot författarens svar. Det andra spåret var att ställa fria frågor och kunna bemöta författarens svar fritt. Eleverna tyckte att det kändes tryggt att veta vem som skulle göra vad. Författarna hade fått ta del av våra frågor i förväg via klassbloggen.

Ett gäng nervösa elever stod och stampade utanför dörren redan 20 minuter innan vi skulle börja. De organiserade sig hur de skulle sitta för att synas och höras bäst, men intressantast var nog ändå deras kommentarer till varandra om uppförande:

“ Av med din huva!”, “ Håll nu inte på och tramsa och fnissa - det är ju live för f-n”!

13.45 drog vi igång. Linus presenterade klassen och de ställde sina frågor.

Tanken var att det skulle blivit ett samtal kring frågorna, men eleverna var alldeles för nervösa. Det blev att de ställde sin fråga och författarna svarade och sedan fick vi gå vidare till nästa fråga.

Det vi lärde oss och ska ta med oss till nästa gång var att vi måste vara mer noggranna med ljudet. Några tittare har hört av sig och sagt att det emellanåt var svårt att höra vad eleverna sa. Några lärare har också hört av sig och tycker att det är uppåt väggarna knasigt att livesända sina lektioner. Det kan diskuteras, men för just mina elever blev det stort och hur bra som helst.

Syftet med lektionen var att eleverna skulle få träna framförallt sin muntliga förmåga, men också sin hörförståelse i en autentisk situation. Under fredagskvällen hörde en del föräldrar av sig. Några hade tittat på jobbet och några hade tittat i efterhand tillsammans med sina barn. Föräldrarna tyckte att det var häftigt att se sina barn i dessa situationer och var väldigt stolta!

Jag tycker att det är viktigt att mitt klassrum är öppet för alla. Det synliggör vad vi gör i skolan. Internet gör att jag kan öppna upp världen för mina elever och visa vad som finns utanför Vinslöv. Många av mina elever kommer aldrig längre än max till Danmark. Flera har aldrig varit i någon större stad som tex Malmö. Jag försöker vidga deras vyer och visa för dem att världen finns där ute för alla att upptäcka.

Efteråt var eleverna så nöjda och stolta att det inte finns ord för att beskriva det. Gladast av dem alla var Linus. I samtalet med författaren höjde han hennes Nocturnal Fate till skyarna. Han berättade att han i stort sett aldrig läser och när han läser hittar han aldrig någon bok han gillar. Denna bok sög tag i honom direkt och han har redan, långt före dem andra, läst ut den.

J.D blev så glad att hon direkt skänkte honom uppföljaren Darkest . Senare på  kvällen har Linus den i sin hand via epost!

Om du vill se hur Google HangOut on air fungerar kan du ta del av vår HangOut i sin helhet via min YouTubekanal - Sara Bruun eller titta på ett litet utdrag här

//Sara

Reagera på inlägget:

Läsprojekt där pensionärer läser för våra barn

I mitt förra blogginlägg skrev jag om språket, ordförrådet och läs- och skrivförmågan som nyckeln till inte bara till en oändlig värld av upplevelser, utan även för att lyckas i skolan. Det krävs helt enkelt ett tillräckligt ordförråd både för att kunna uppleva det andra berättar och skriver om, för att kunna utvecklas själv som människa och för att kunna tillgodogöra sig undervisningen i skolan. Helt enkelt för att kunna ha makt över sitt eget liv.
Ordförrådet utvecklas alltså till en början i samtalet med andra och genom att man lyssnar till berättelser och högläsning och sedan gemensamt pratar om innehållet, vilket inspirerar till framtida egen läsning av böcker och därmed en vidareutveckling av ordförrådet. Samtidigt vet vi att antalet föräldrar som läser för sina barn på tio år minskat från 70 procent till 30 procent. Så vad kan vi göra åt det?

Jag inser att vill jag förbättra skolresultaten på gymnasiet och elevernas möjligheter till makt över sina egna liv, så måste jag börja i rätt ände, det vill säga från början. Därför håller jag och kommunens barnbibliotekarie på att starta upp ett läsprojekt inspirerat av en modell som bland annat ABF och Skådebanan, i samarbete med olika föreningar, drivit i flera kommuner i Dalarna, "Läs för mig!". Syftet med projektet är både att öka kontakten över generationsgränserna, att ge samvaro och meningsfullhet åt äldre och att stimulera och öka barns läsande. Vilket på sikt även kommer att höja resultaten i skolan.

Projektet går till så att de äldre som är intresserade deltar i en studiecirkel där de lär sig mer om bland annat högläsnings- och berättarteknik, får tips på barnlitteratur samt lär sig mer om läsningens betydelse för ordförrådet och hur man samtalar kring läsandet. De äldre läser sedan för förskolebarn som delas in i mindre grupper (flera äldre deltar vid varje tillfälle).

I dag har jag och barnbibliotekarien introducerat projektet på en av de lokala pensionärsföreningarnas välbesökta årsmöte och hoppas att det kommer att resultera i att flera intresserade anmäler sig. Alla som har någon timma över i veckan och kan berätta eller läsa kan göra en viktig insats, så vi hoppas på att det ska ge resultat. Flera personer har redan anmält intresse från annat håll, så vi är hoppfulla.

I vår variant av projektet tänker vi även lägga till en del där gymnasieungdomar läser för förskolebarn och eventuellt kommer med lästips/berättar om sin favoritbok för barn i grundskolan. Tanken med att även inkludera ungdomar i projektet är att de kan fungera som förebilder som gör läsandet och böcker populärt och viktigt. Flera gymnasieelever har redan nappat entusiastiskt på projektidén så även den varianten av projektet kommer att komma igång i någon form.

Nu är det bara att hoppas att så många som möjligt kan, vågar och vill vara med i något som gynnar alla, såväl läsare som de som blir lästa för; ja, hela samhället. Socialt, meningsfullt, stimulerande och utvecklande. Som en kollega och mycket god vän uttryckte det: "Det finns inget mysigare än att läsa för barn" och jag tror att många barn tycker att det är minst lika mysigt att bli lästa för.

/Karin

Reagera på inlägget:

Språket är nyckeln

Språket är nyckeln till en oändlig värld av färgsprakande och fascinerande möjligheter. När jag skriver detta ser jag framför mig alla regnbågens vackra färger i ett otal olika nyanser, natur-, landskaps- och stadsbilder från jordens alla hörn. En flora av olika människoöden, ansikten och berättelser med hela känsloregistret representerat. Jag ser fantasivärldar och fantasifigurer där ja, just endast fantasin, sätter gränser och fantasin är som vi alla vet; gränslös.

 Alla som läser ovanstående stycke, eller vilket stycke som helst för den delen, får inte några bilder i huvudet. Det är inte ens alla som kan läsa stycket.

 Idag är det många barn som börjar grundskolan utan ett tillräckligt stort grundläggande ordförråd för att kunna tillgodogöra sig undervisningen, eller under skoltidens gång inte utvecklar sitt ordförråd tillräckligt för att fortsatt kunna tillgodogöra sig den, än mindre nå sin fulla potential. Enligt Ingvar Lundberg, professor emeritus i psykologi och skapare av den framgångsrika Bornholmsmodellen, blir en text som innehåller 5-10 % ord som en elev inte förstår i det närmaste obegriplig för eleven.

 Vad är det då som utvecklar ordförrådet hos ett barn? Högläsning, samtal, berättelser och diskussion och det helst varje dag! Mats Myrberg, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet, har genom undersökningar kommit fram till att en sjuåring som börjar grundskolan i genomsnitt har ett ordförråd på 7 000 ord. En sjuttonåring som läser och/eller lyssnar till texter och som har blivit läst för mycket som liten har ett ordförråd på 50 000-70 000 ord, men en sjuttonåring som inte läser har ett ordförråd på 15 000-17 000 ord. För att klara av ett vanligt vuxenliv, att hänga med i nyhetssändningar, förstå en tidningsartikel och att kunna följa instruktioner och anvisningar krävs ca 50 000 ord. Grundläggande för att utveckla ordförrådet är att barnet blir läst för och samtalat med vilket stimulerar den egna läslusten, grunden för att vidareutveckla ordförrådet.

Läser vi då mer och mer för våra barn? Tyvärr är det motsatt trend som gäller. Antalet föräldrar som högläser för sina barn har mer än halverats de senaste tio åren, idag är det bara en tredjedel av alla föräldrar som regelbundet läser för sina barn jämfört med 70 procent för tio år sedan, enligt en undersökning av Läsrörelsen och Junibacken.

Lika viktigt som att läsa för sitt och andras barn är det att tillsammans diskutera och analysera innehållet i det man läser. Att inte bara låta barnet/ungdomen passivt ta emot läsningen utan att aktivera de egna tankarna, förståelsen, fantasin och analysförmågan – vad? – varför? – hur? – orsaker? – konsekvenser? – lösningar?

Att tolka och analysera en text är något man lär sig tillsammans med andra, därför är det precis lika viktigt att samtala och diskutera runt texter och andra företeelser.  Just därför är det så upprörande att föräldrars högläsning för sina barn minskar och att barngrupperna i förskolan samtidigt ökar, förskolan som annars hade haft stora möjligheter att kompensera för föräldrarnas minskade högläsning. Nu är det många barn som inte har ett tillräckligt stort ordförråd för att undervisningen ska bli begriplig, tyvärr drar många även den felaktiga slutsatsen att anledningen till att de inte förstår skulle vara att de själva inte är tillräckligt smarta. Den bristande självkänslan och känslan av hopplöshet kan vara förlamande, det blir ingen idé att ens försöka.

 Tänk vilken vanmakt, att känna sig utanför, att inte förstå, att inte kunna sätta ord på sina egna känslor och upplevelser. Ett fängelse, en begränsning i den egna uttrycksförmågan lika kraftfull som en hand som fysiskt håller för munnen på någon och lika förtvivlat upprörande och bedrövlig. Den bristande självkänslan och vanmaktens osynliga bur. Tänk friheten i möjligheten att kunna uttrycka sina tankar, känslor och idéer; att kunna kommunicera med och förstå andra. En värld av möjligheter istället för en omöjlig värld.

Språk är inte bara nyckeln till en oändlig värld av verklighet och fantasi, språk är också makt. Språk är möjligheten att ta makten över sitt eget liv, att förstå, följa med och kunna påverka samhället. Att kunna välja utbildning, yrke och livsstil. Att kunna påverka sin egen och samhällets framtid. Demokrati.

Språket är inte bara möjligheten att kunna kommunicera med andra och att kunna påverka. Språket är också en förutsättning för att kunna utveckla det egna inre jagets tankar, känslor och idéer. Att existera, växa och utnyttja sin fulla potential.

Låt oss ge språkets nyckel till alla barn; läs för dina och våra barn!

/Karin

Reagera på inlägget:

Jag kräver en nationell strategi för skolans digitalisering

En kollega, som jag stött och blött texter med under drygt tio års arbete med läroböcker i religionskunskap, fick en gång Bildkälla: Photo by Sannse at the City of Birmingham Championship Dog Show, 30th August 2003frågan om hur jag är som samarbetspartner. Han svarade ”som en byracka, en blandning mellan terrier och labrador. En terrier som aldrig ger sig och en labrador som är pålitlig och stabil.”. Det är nog det finaste omdöme jag fått.

Jag lever kanske inte alltid upp till det omdömet – men jag vet att just nu behövs mer än någonsin en terriers envishet för att få till förändringar av skolsituationen i Sverige. Inte alla skolors situation i Sverige, för i många skolor är det på många sätt väldigt bra. Men det är alldeles för stor skillnad mellan olika skolors förutsättningar, och med terrierns envishet måste vi vara många som säger DET ÄR INTE OK. Och vi får inte bara säga det, vi måste faktiskt få till förändringar.

En av de saker som måste förändras är den svenska skolans arbete med digitala verktyg. Återigen, som en helhet. Enskilda skolor har goda förutsättningar, genomtänkta strategier, tydliga strukturer. Andra har knappt något. Och den enskilda eleven drar vinst- eller nitlotter för sin egen utveckling. Somliga har vinstlotter i bagaget redan, förutsättningar hemifrån, och för dem spelar en nitlott kanske inte så stor roll. Men för den som inget har – och inget får?

IT i skolan handlar inte om skojjsigheter och muntrationer. Det handlar inte om flashiga presentationer och färgglada tillägg. IT i skolan handlar om demokratiska rättigheter, förutsättningar att kunna förhålla sig till informationsflöden, sätt att påverka och sätt att uttrycka sig i en digitaliserad samtid. Dessutom ger IT i skolan möjlighet till nya typer av interaktion i klassrummet och till kollaborativt arbete och samspel långt utanför det. Men bara där det finns förutsättningar i form av vettiga redskap, kunniga lärare och strukturer som stödjer arbetet.

Man hade kunnat hoppas på att det här skulle liksom lösa sig av sig själv. Det har det inte gjort. Och jag tror att de flesta inser att det gör det inte framöver heller. Till en del beror det på att det inte verkar finnas tillräckligt tydligt incitament för att skolor och kommuner ska uppfatta det tvingande i skrivningarna i läro/ämnes/kursplanerna. Men det beror också på att de svårigheter som finns kring strukturer och verktyg är komplicerade, och kräver förändring – kanske till och med på lagstiftningsnivå. Det är inte rimligt att det som är lagligt i en kommun är olagligt i en annan, och det är inte heller rimligt att pedagogiskt arbete inte diskuteras utifrån sina egna förutsättningar, vad gäller de viktiga integritets- och säkerhetsfrågorna. Allt kan inte vara tillåtet – men allt kan inte heller vara förbjudet. Och det bör kunna råda samsyn om både vad vi kan och vad vi ska göra.

Därför behöver vi en nationell strategi för skolans digitalisering. Nu. Likvärdig och relevant skola – med en terriers envishet kommer jag, och många med mig, kräva det. Arbetet måste ta fart NU!

/Katarina

Reagera på inlägget:

Sidor