”Debatten är logisk – men smärtsam”

Anna-Sara Carlsson skriver i ett svar på min artikel att vi i en eventuellt ny organisering ”ska stå tillsammans”, ”på gemensam grund”, ”vi och dom blir bara vi”, ”tiderna förändras” och så vidare.

Det är lätt att sympatisera med dessa hoppfulla tankar om ett fackligt tusenårsrike och min innerliga förhoppning – om det blir en ny organisering – är förstås att alla bitar faller på plats och att det blir som hon önskar.

Vi är dock inte där än och i debatten som förs nu framträder även en annan vilja, en annan vision och en annan väg framåt med ett fortsatt självständigt, modifierat LR. Alternativen i omröstningen är ju faktiskt två: ”ja” eller ”nej”.

Förstärker sprickan

Debatten är därför logisk och viktig även om den också är smärtsam. För oavsett vilken linje man argumenterar för, så bidrar man till att synliggöra och kanske också förstärka polariseringen och den spricka som organisationsprocessen har öppnat, så även Anna-Sara Carlsson.

Det resonemang som Anna-Sara Carlsson för om skolledares möjligheter att leda sin verksamhet, om hur olika yrkesidentiteters frågor ska kunna lyftas fram, om vilka yrkeskategorier som är lämpade att inneha posterna som ombud och så vidare, är inte helt klart för mig, men att Lärarförbundet har närmat sig LR i frågor där vi tidigare stod rätt långt ifrån varandra, håller jag förstås med om.

Lever flexibiliteten vidare?

Ansökan om medlemskap i Saco och den plötsliga kursändring Lärarförbundet har gjort i viktiga frågor – vilket inte bara förvånat utomstående utan även en hel del av deras egna medlemmar och ombud – syftar givetvis till att underlätta en eventuellt gemensam organisering. Hur denna fackliga flexibilitet sedan lever vidare i en eventuellt ny organiseringen, återstår att se.

Anne-Catherine Ernehall, gymnasielärare och bitr. föreningsombud i Göteborg

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.