sanna_sender

Sanna Sender är i dag lärare på Kunskapsskolan i Lund. Foto: Andreas Hillergren

Ny karriär

”Jag kände: Åh, vad det här är kul”

Jobbet som civilingenjör blev inte som hon hoppats. Sanna Sender tröttnade på omorganisationer och kvalitetssäkringar och började i stället vikariera på högstadiet.
– Efter bara två dagar kände jag ”åh vad det här är kul!”, säger hon.

Sanna  Sender

Ålder: 38.

Bor: Utanför Lund.

Gör: Är lärare i matte och NO på Kunskapsskolan i Lund, en fristående 4–9-skola. Är även behörig att undervisa i teknik.

Bakgrund: Är civilingenjör med miljöinriktning och arbetade tidigare på Sony Ericsson. Skolade om sig och blev färdig lärare 2012.

På fritiden: Är yoga-instruktör.

”Jag har alltid haft lätt för de naturvetenskapliga ämnena, men visste inte vad jag ville göra efter gymnasiet. Jag gick först på konstskola men min syster peppade mig att bli civilingenjör. Jag läste till civilingenjör med miljö-inriktning och det var en fantastisk utbildning, som verkligen låg i framkant i början av 2000-talet. Mina klasskompisar var väldigt säkra – de ville bli miljökonsulter eller arbeta med avlopp och avfallshantering. Jag hade svårare att hitta något som tilltalade mig och arbetade först med miljöcertifiering på ett litet företag och fick sedan jobb på Sony Ericsson i Lund. Jag fick resa massor och det var kul till en början. Sedan blev det flera omorganisationer och personer sades upp. Jag bytte chef tre gånger på ett år och hade en rad olika roller. Till slut tröttnade jag. 

Jag sökte några flashiga jobb som miljö-konsult, men det kändes som att jag spelade teater. Någonstans har det alltid funnits hos mig att jag vill jobba med människor och jag vet att jag vid något tillfälle sagt att jag skulle vilja bli lärare – men absolut inte på högstadiet. 

Men så fick jag ett vikariat som mattelärare på högstadiet. Efter bara två dagar kände jag ”åh vad det här är kul”. Jag hade min egen högstadietid i minne, men det var helt annorlunda. Jag har en fallenhet för att förklara saker och jag blev väldigt uppskattad och det var så peppande. Efter en månad hade jag bestämt mig för att läsa pedagogik och jag sökte in till Malmö högskola.

Jag hade inte så mycket förväntningar på läraryrket – det var så bananskalsaktigt att jag alls halkade in på det – men jag trivs väldigt bra. Jag brinner för miljöfrågor och får prata med ungdomar om dem dagligen. Det är ett mer direkt sätt att jobba med frågorna jämfört med att hjälpa ett företag med miljöredovisningen och hålla koll på hur siffrorna ser ut. När jag märker att jag har tänt ett ljus hos eleverna och ser att de, efter kanske en sjunde förklaring, fattar. Det är på riktigt!

I NO är hållbarhet och miljöpåverkan en stor del av det centrala innehållet och jag har mycket kött på benen vad gäller det. Jag har stor nytta av att ha varit ute i ett annat arbetsliv. Det är lätt att snöa in i stället för att sträcka på nacken och se bortom horisonten och bortom skolan. Det finns en annan verklighet där ute.”

Kommentera