Det är en till synes evig och polariserad debatt kring ungdomar och ungdomars läsning – inte bara bland lärare utan även i media generellt. Alla förfasas över den minskade läsningen och ofta talas det om hur vi bäst ska väcka ungdomars läslust, och där är det många som sitter på rätt svar. Jag funderar ofta över detta, och frågan är om vi kanske ändå har fel mål? Är verkligen målet med skolans arbete att skapa läslust eller kan det bli en effekt av ett genomtänkt arbete med läsning?

Vi vet att det är ansträngande att läsa och vi vet att elever måste läsa mycket för att arbeta upp den typ av läskondition som vårt textbaserade samhälle kräver av sina medborgare. En del barn och ungdomar har goda läsvanor med sig hemifrån och läskonditionen har en fin grogrund, men många barn och ungdomar saknar läsande förebilder och det är där skolans kompensatoriska uppdrag blir extra tydligt.

Vi ska få barn och ungdomar att kunna läsa och förstå olika typer av text så att de kan använda de kunskaperna genom hela livet. Det är därför mycket viktigt att vi för dem presenterar olika typer av text i olika sammanhang och för olika syften. Det är inget vi kan undvika av rädsla för att skrämma eleverna med något som kan upplevas som tråkigt eller svårt och på så sätt riskera döda deras läslust – det är en farlig väg att gå och får nog ofta motsatt effekt.

”Det är inte alltid superkul”

I skolan ska vi träna upp läskonditionen, vi ska få eleverna att förstå att läsning har en annan funktion än att enbart roa. Vi läser oss till kunskap, vi läser oss till förståelse för olika system och för olikheter generellt.

Detta måste även speglas i valet av skönlitteratur. På semestern så väljer många av oss en bok som passar vår smak för att vi ska bli roade, utmanade, skrämda eller något annat som vi söker, men läsningen av skönlitteratur i skolan har ett helt annat syfte. Där ska vi lära oss om olika tider genom att förstå vad som drev samhällen och människor då, något som vi bland annat gör genom skönlitteratur.

Det är inte alltid superkul under läsningen, men det är superkul att känna att man har kunskaper om världen, och det är superkul att känna att man har tagit sig igenom en bok som bitvis kändes alltför utmanande.

Däremot så är det, enligt mig, väldigt viktigt att stötta eleverna i vad vi än beslutar oss för att de ska läsa. Läraren hjälper till med kontexten, skapar tillfälle för läsning i klassrummet och ser till att det hela tiden är en pågående diskussion i klassen om det lästa.

När elever knorrar och tycker att det är svårt, tråkigt eller jobbigt (eller allt på en gång) så avfärdar vi inte deras upplevelse, men vi hjälper dem att inte ge upp. Jag kanske inte jublade mig igenom Camus ”Pesten”, men jag fick med mig en upplevelse och en insikt i något allmänmänskligt som jag kanske annars hade missat helt.

”Läsningen har fler funktioner än att skapa välbehag”

Om vi lärare helt viker ner oss och tror att vi i första hand ska skapa läslust så hamnar vi helt bredvid målet. Läraren styr och planerar undervisningen för att kompensera elever som inte har tillgång till olika texter hemma och vi styr upp en undervisning som ger eleverna kunskap om hur olika texter funkar och i slutändan så är det vad som kommer att generera läslust hos en del. Men vi får inte glömma att läsningen har fler funktioner än att skapa välbehag, och alltså rusta eleverna för att bita i när det är tungt och motigt att läsa.

Så, fortsätt att låta eleverna läsa litteratur som plockats ur deras intressesfär, fortsätt att låta dem möta litteratur från olika tider som inte alls är något som de själva skulle ha valt. Stå kvar i dina val och hjälpa eleverna igenom vilken bok det nu än må vara.

Den riktigt stora vinsten finns i att eleverna, när de lämnar skolan, känner att all litteratur är deras, att den verkligen tillhör dem. De har fått utforska vilka genrer de uppskattar mest och de har fått fundera över varför viss typ av litteratur inte faller dem i smaken. Det är viktigt.

Jag tror också att det är hos dessa elever, de som får läsa massor och olika men tillsammans, som vi väcker läslust som förhoppningsvis får dem att välja böcker ibland även på fritiden.

Dessutom vill jag inte vara utan de stunder när elever fastnar i något som är helt utanför deras eget intresseområde och förvånat medger detta. Blandning är bra. Det är heller inte så farligt om det är lite jobbigt, tråkigt eller svårt ibland – så länge stöttningen finns där!

Kommentera
herlitz-blogg
Karin Herlitz

Läraren och författaren Karin Herlitz skriver om såväl undervisning som aktualiteter som påverkar lärares vardag.

Hon är gymnasielärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium och har ett stort engagemang för elevernas läsning och bygger mycket av sin undervisning på läsning av skönlitteratur. Vid sidan av arbetet som lärare skriver hon ungdomslitteratur och facklitteratur för lärare samt att hon föreläser om läsning i undervisningen för andra lärare.

I bloggen delar Karin med sig av tankar kring undervisning såväl som om annat dagsaktuellt som på olika sätt handlar lärares vardag.

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm