I förra veckan gick Bokmässan 2022 av stapeln och jag hade förmånen att få vara där och kunde under ett par dagar låta mig inspireras av intressanta samtal mellan författare och andra skrivande människor. I vimlet bland montrarna på mässgolvet fanns så många böcker att fastna för och jag fick hålla hårt i plånboken.

På lärarscenen pratades om hur vi ska få våra elever att läsa och många böcker handlar om hur vi ska väcka läslust i skolan – jag skulle till och med vilja säga att frågan om ungdomars sviktande läsning ofta bemöts med förslag på hur vi i skolan ska kunna väcka läslust hos våra elever.

Jag älskar att läsa, och jag unnar alla människor den njutning och avkoppling som en stunds läsning kan ge, men jag vänder mig emot konceptet att skolans uppgift är att väcka unga människors läslust.

I skolan ska vi utbilda barn och ungdomar i läsförståelse. Vår uppgift är att se till att den som lämnar skolan utan problem kan ta sig an olika typer av text och på så vis ska alla kunna förstå och delta i samhället på ett sätt som krävs i en demokrati. I skolan ska elever alltså möta olika typer av text såväl som olika typer av innehåll. Variationen är det som skapar läsförståelse och som kan ge dem ett lässjälvförtroende.

”Läsning är inte alltid njutningsfullt”

Om vi istället fokuserar på att väcka läslust – det vill säga, får eleverna att tro att syftet med läsning alltid är lika med något njutningsfullt – så riskerar vi det motsatta tror jag. Läsning är inte alltid njutningsfullt, och den som förväntar sig det kommer att bli besviken många gånger.

Målet är att öva eleverna i att ta sig an olika typer av text samt att ge förutsättningar att förstå att tolka det innehåll som kommuniceras. Det är inte alltid njutningsfullt att läsa läromedel exempelvis, men det får en att växa när innehållet plötsligt vecklar ut sig och förståelsen landar.

Samma sak med skönlitteratur – varje bok kommer inte att vara en favoritbok. Det betyder inte att jag inte får ut något av att läsa den eftersom det kan ge insikt och kunskap ändå. Dessutom, om jag som lärare hela tiden jagar efter att hitta den mest fantastiska boken att sätta i händerna på mina elever så är jag dömd att misslyckas.

Men om vi låter eleverna läsa samma bok och även leder arbetet genom läsningen så kan läsupplevelsen bli fantastisk även om några individer kanske tyckte att boken var sådär.

”Vi behöver byta fokus”

Låt oss istället flytta fokus till att träna våra elever i läsning så att vi kan få dem att inse vilka möjligheter som uppenbarar sig när textsamhället plötsligt öppnar sig – och då kommer nog ofta läslusten som en bieffekt. Det vi kan och är bra på är något vi gärna ägnar oss åt helt enkelt och det gäller sannolikt även läsningen.

Så, min poäng är att för att fler människor ska upptäcka den fantastiska värld som gömmer sig i varje bok så behöver vi kanske byta fokus lite i skolan? Läs mera med dina elever i klassrummet – men jaga inte njutning lika mycket som variation.

Om inte alla våra elever lämnar skolan och älskar att läsa så är det okej, men de ska lämna skolan och känna att varje text de stöter på är en text som de klarar av att läsa och förstå. Och som sagt, bieffekten när en säker läsare blir till är nog väldigt ofta att lusten att läsa mer väcks.

Men läslusten kan inte vara ett självändamål i klassrummet utan det är nog till och med kontraproduktivt när vi är med och skapar nya läsare.

Kommentera
herlitz-blogg
Karin Herlitz

Läraren och författaren Karin Herlitz skriver om såväl undervisning som aktualiteter som påverkar lärares vardag.

Hon är gymnasielärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium och har ett stort engagemang för elevernas läsning och bygger mycket av sin undervisning på läsning av skönlitteratur. Vid sidan av arbetet som lärare skriver hon ungdomslitteratur och facklitteratur för lärare samt att hon föreläser om läsning i undervisningen för andra lärare.

I bloggen delar Karin med sig av tankar kring undervisning såväl som om annat dagsaktuellt som på olika sätt handlar lärares vardag.