Läslovet gör varken från eller till

Nästa vecka är det dags för lov för Sveriges elever. Vecka 44 har sedan länge varit känd som höstlov, men från 2016 är veckan omdöpt till läslov. Initiativet är fint – och vi är många som anstränger oss mycket för att få unga människor att läsa mer. Inte bara för att de ska få en glimt av den fantastiska värld som öppnar sig i olika böcker, utan även för varje demokrati behöver kritiskt tänkande medborgare, och där är läsningen nyckeln.

Läslovet gör nog varken till eller från där – jag tror inte att särskilt många läser mer för att den lediga veckan ges epitet läs, särskilt inte om det är en aktivitet som är ansträngande för att den inte fullt ut behärskas. Om vi verkligen vill att ungdomar ska läsa mer så krävs satsningar på skolverksamheten – det räcker liksom inte att byta namn på elevernas lov. Ny forskning vid Högskolan Dalarna visar att 87% av elever i årskurs 9 läser noll sidor sammanhängande skönlitteratur en genomsnittlig skoldag. Du läste rätt. Noll sidor. Det är inget som korrigeras för att vecka 44 uppmärksammas som läslov.

Platsen att vända detta är skolan

Skolans uppdrag är att utbilda demokratiska medborgare, och som jag nämnde tidigare så är en grundförutsättning här att läskunnigheten är stark. Vi bör vara oroliga för kunskapstapp i allmänhet och låg läsförståelse i synnerhet, men platsen att vända detta är i skolan. Det är i skolan som lärarna finns till hands när det behövs stöttning och det är i skolan gruppen kan hjälpa till att skapa förståelse och utmana tanken. Om vi inte tycker att läsningen är viktig nog att verkligen ta plats i varje klassrum så kan vi inte vända trenden.

Istället för att stenhårt marknadsföra läslovet så borde politikerna se till att säkerställa att alla skolor får bibliotek med skolbibliotekarier som kan bidra med sin kompetens vad gäller exempelvis informationssökning. Skolbibliotekarier har även i sitt uppdrag att verka läsfrämjande och locka till vidare läsning utanför skolan, och jag som arbetar på en skola som har ett bibliotek i världsklass med flera skickliga bibliotekarier vet att deras arbete fungerar och spiller över på alla i skolan. Lägg till det välfyllda läromedelsförråd med många olika romaner i klassuppsättning – då börjar vi prata läsfrämjande arbete!

Låt nöjesläsningen vara för nöjes skull

Istället för att skicka med elever olika sorters läsbingo över loven så borde vi satsa på att skapa temaveckor på alla skolor med läsning i fokus. Det är något alla lärare kan engagera sig eftersom läsning är grundbulten i alla skolans ämnen. Låt nöjesläsningen vara just det – för nöjes skull – och låt läsningen som sker i skolan ha syftet att utveckla något, skapa förståelse för världen och öppna upp tanken för nya perspektiv. Ett läslov kommer inte att förändra hur det ser ut idag – ni minns, noll sidor sammanhängande sidor skönlitteratur per skoldag – men satsningar på läsningen under terminerna kommer att göra det.

Vårt samhälle är fortfarande textbaserat, och den som inte behärskar läsningen står utanför i viss mån. Vi måste sluta lära våra elever att all läsning baseras på lust – det är en farlig väg att vandra och vi riskerar att fälla våra elever om vi inte ger dem andra skäl för läsning. Så visst, läslov i all ära, men vad sägs om läsår värda namnet? Ett år bestående av två lästerminer? Det vore något för varje skola att marknadsföra sig med. När sedan undersökningar visar att majoriteten av alla elever läser flera sidor sammanhängande skönlitteratur varje skoldag, då kan vi göra reklam för läslovet tycker jag.