Så kan friskolekoncernerna växa sig större och rikare

De kommersiella friskolekoncernerna blir allt större.
Många av dem blir också alltmer vinstrika, bland annat genom lägre lärartäthet, färre behöriga lärare, mindre kostnadskrävande elever och genom att betala lägre löner än vad kommunala skolor gör, visar Skolvärldens granskning.
– Det är både orimligt och förfärligt. Det bör ställas högre krav på den som ska bedriva skola än vad som görs idag. Det gäller både privata och offentliga huvudmän, säger LR:s ordförande Åsa Fahlén.

I dagarna är det 30 år sedan skolminister Beatrice Ask (M) lade fram proposition 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor som innebar startskottet på den största förändringen av det svenska skolsystemet på decennier. Många av de friskolor som grundades de första åren efter att friskolepropositionen (egentligen flera) antagits av riksdagen hade ideell, specialpedagogisk eller religiös inriktning.

Men ganska snart växte det fram renodlade skolföretag och så småningom stora skolkoncerner. Skolan blev en marknad.

– Från början var friskolereformen något positivt. Men i och med att det utvecklats en skolmarknad har det blivit ganska så destruktivt för det svenska skolsystemet, säger LR:s ordförande Åsa Fahlén.

En av arkitekterna bakom friskolereformen var Anders Hultin (M), då politiskt sakkunnig i utbildningsdepartementet. I dag driver han den växande privatskolekoncernen Watma och är bara ett exempel på den nära kopplingen mellan politiker, offentlig förvaltning och skolföretag.

En annan är Friskolornas chefslobbyist Ulla Hamilton, som förutom att vara vd för Friskolornas riksförbunds även är ledamot av Sveriges största offentliga skolhuvudmans högsta beslutande organ (Stockholms kommunfullmäktige) som återkommande fattar beslut med stark påverkan på bland annat friskolor.

För bara några dagar sedan valdes Per-Arne Andersson, som under 13 år var direktör och chef för utbildning och arbetsmarknad på Sveriges kommuner och regioner (tidigare SKL), till förbundets nya ordförande och vars tidigare chef Håkan Sörman sitter i styrelsen för Sveriges största friskolekoncern Academedia. Det gör även Anne-Marie Begler som i sin tidigare roll som generaldirektör för Skolinspektionen bland annat hade till uppgift att se till att Academedia och andra skolföretag följde regelverket.

• Chef för public affairs (PA) på Academedia är Alice Teodorescu Måwe som tidigare var huvudsekreterare för Moderaternas idéprogram.
• Exempel på tidigare ordföranden i Friskolornas riksförbund är den före detta finansministern Kjell-Olof Feldt (S) och den tidigare utbildningsministern Lars Leijonborg (FP/L).
• Raul Wallenbergskolorna ägs och drivs av Per-­Egon Johansson, före detta kristdemokratisk parti­- och stats­ sekreterare.
• En av Internationella engelska skolans styrelseledamöter är det tidigare statsrådet Gunilla Carlsson (M). Bolagets PA­-chef Linda Norberg, var tidigare presschef för Moderaterna och ordförande i utbildningsnämnden i Nacka kommun.
• I Kunskapsskolans styrelse sitter det före detta statsrådet Tobias Krantz (L). Vice vd är Mikaela Valtersson som tidigare var riksdagsledamot (MP).
• Tellusgruppens huvudägare är den före detta L-­politi­kern Bijam Fahimi. Styrelseledamot är bland andra det tidigare skolborgarrådet i Stockholm, Lotta Edholm (L).
• Styrelseordförande i Aprendere skolor är Paul-Eric Lindquist, för detta kommunstyrelsens ordförande (M) på Lidingö och landstingsråd i Stockholms läns landsting.

Det finns fler exempel. Många företag, inte minst i skolsektorn, är direkt beroende av politiska beslut för sin existens, vilket har gjort att god politisk förståelse och bra politiska kontakter har blivit allt vik­tigare precis som förmåga att formulera sina egna intressen så att de blir allmänintressen.

* * *I höstas avgick Jannice Rockstroh som kommunalråd (S) och ordförande i barn – och utbildningsnämnden i Tyresö kommun för att bli rektor för Innovitaskolan – en del av friskolekoncernen Academedia ­– i Farsta i södra Stockholm.

Tyvärr vill inte Jannice Rockstroh som i skrivande stund fortfarande är ledamot av kommunfullmäktige i Tyresö ställa upp på en intervju med Skolvärlden och berätta vad hon anser om den aktuella skoldebatten och vad hon tror att bland annat ändrade köregler och förändrad skolpeng kan leda till.

”Jag förstår att du vill intervjua mig om den aktuella debatten, men jag hoppas att du respekterar att jag gärna avstår”, skriver hon i ett mejl.

Riskkapitalister, artister och idrottsstjärnor bland ägarna

En stickprovsgenomgång av några av de största privata skolkoncernernas aktieböcker visar på en blandning av ägare. På skärmen dyker det upp pensionsfonder, riskkapitalister, några av Sveriges mest kända artister och idrottsstjärnor, religiösa församlingar, tidigare politiker och statliga topptjänstemän, en av Sveriges mäktigaste mediedirektörer, ventilationsföretag, betongtillverka­re, en djurrättsorganisation och en livsmedelsaffär söder om Malmö.

Även adresserna visar på stor spännvidd, till exempel Köpenhamn, Oslo, New York, Stockholm, Boston, Tal­linn, Dublin, Luxemburg, Häljarp, Geneve, Zürich och Säffle.

* * *Under framför allt det senaste decenniet har de stora friskolekoncernen vuxit kraftigt, ofta genom att köpa mindre skolföretag. Många av koncernerna går i dag ekonomiskt bra. Stordrift i kombination med långt utvecklad samordning, fjärran från de ursprungliga tankarna om lokal styrning, är en förklaring. Andra är förhållandevis låg lärartäthet, lägre lärarlöner än sina kommunala motsvarigheter och en förmåga och vilja att attrahera en stor andel elever från studievana hem som ofta är mindre kostnadskrävande, allt enligt traditionell marknadsekonomisk logik.

Skolpengen är lika hög oavsett hur stor – eller låg – andel av lärarna på en skola som är legitimerade och behöriga eller hur låg lärartätheten är.
Ytterligare en elev per grundskollärare innebär till exempel i snitt drygt 100 000 kronor per år i extra inkomst till skolan eller skolföretage. Två elever drygt 200 000 kronor.

”Behövs hårdare prövningar”

Det, och att obehöriga i allmänhet tjänar sämre än behöriga lärare, är enligt kritikerna tydliga ekonomiska incitament för att hålla nere såväl behörigheten som lärartätheten.

– Dagens system fungerar inte gentemot de fristående skolorna. Därför vill vi ha en statlig finansiering som går ut till skolorna baserat på det faktiska elevunder­laget. För en skola med elever som har goda förutsättningar att klara undervisningen även med låg lärartäthet kan det vara okej att ha lite större klasser. Men då ska skolan inte få samma ersättning som för elever som behöver en högre lärartäthet, säger Åsa Fahlén.

Är det rimligt att en skola får samma ersättning per elev oavsett andelen behöriga lärare?

– Jag tycker att det är rimligt att en legitimerad och behörig lärare har högre lön än någon som inte är behörig.  Samtidigt måste systemet vara utformat så att det inte finns ett incitament att anställa ickebehöriga lärare.

– Det behövs hårdare prövningar och tydligare krav på den som vill anordna skola. Är det ens undervisning som bedrivs när den som står längst fram inte är lärare? Skolor som till exempel inte har matematiklärare ska inte få bedriva matematikundervisning. Punkt slut.

Svagt politiskt intresse enligt Skolvärldens enkät

Åsa Fahlén menar att det också är hög tid att se till alla skolor som verkar inom det svenska skolsystemet omfattas av svenska behörighetsregler när det gäller lärare, även skolor som bedriver stora delar av sin undervisning på engelska. Ett sådant exempel är Internationella engelska skolan.

– Jag förstår inte varför de ska ha ett undantag.

De har kanske lärare som har genomgått kvalificerade engelska eller amerikanska lärarutbildningar?

– Går det att exempelvis validera utländska läkares och sjuksköterskors utbildningar borde det även gå med lärares så att de blir legitimerade efter att de genomgått kompletterande utbildning i till exempel det svenska skolsystemet och den svenska läroplanen. Det kan inte vara ett stort problem.

Det politiska intresset för att ändra skolpengssystemet så att exempelvis huvudmän med låg lärarbehörighet och lärartäthet får lägre ersättning tycks dock var begränsat, enligt Skolvärldens enkät.

* * *Lärare i friskolor har ofta lägre lön än vad kommunalt anställda har. I Stockholm tjänar exempelvis privat anställda kvinnliga grundskole- och gymnasielärare i åldern 45–50 år som är LR-medlemmar (Almegas avtalsområde) i genomsnitt cirka 4 000 kronor min­dre i månaden än kommunalt anställda dito, enligt den senaste statistiken.

Orsaken till att Skolvärlden har valt just Stockholm som jämförelsekommun är den stora numerären i respektive grupp, vilket minskar risken för tillfälliga variationer.

Åsa Fahlén säger att situationen är ungefär densamma i övriga Sverige, även om lönerna i allmänhet är högre i Stockholm.

– Vill friskoleföretagen vara med och driva skola i Sverige måste de ta en större del av det kollektiva ansvaret. En del i det är att betala bra löner, vilket är en viktig del i arbetet med att komma åt lärarbristen.