Målstyrda betyg är problematiska på mer än ett sätt

Skolan och dess styrdokument står i centrum på många sätt just nu – inte minst för oss lärare som är mitt uppe i betygsättningen innan vi och våra elever får ett välförtjänt sommarlov.

På tv har vi kunnat se Jesper Rönndahl reda ut vem som dödade skolan (om du inte har sett den ännu så finns den på SVT play) och Vetenskapens värld har en serie på tre avsnitt som de kallar “Det svenska skolexperimentet”. Det är bra att vi synar skolan och de problem som har uppkommit i och med förändringarna som har gjorts sedan åttiotalet.

Det låter fint på pappret

Det är många som pratar om effekterna av att ha ett betyg som inte är godkänt och som, om man får det i vissa ämnen, alternativt för många, hindrar en från att få en gymnasieutbildning. Det här är naturligtvis ett allvarligt problem, och mot bakgrund av att vi vet att utbildning är viktig för att få människor delaktiga i samhället så kan det anses märkligt att så många unga människor i ett så tidigt skede slås ut.

Ett annat problem med de målstyrda betygen är idén att alla ska kunna få ett A. I det gamla relativa betygssystemet kunde de höga betygen ta slut, och genom att sluta jämföra resultat och följa normalfördelningskurvan så ville man säkerställa att elever fick det betyg som motsvarade deras kunskaper. Entré målrelaterade betyg.

Det låter fint på pappret, men det är omöjligt att mäta kunskap så exakt i de allra flesta ämnen, och det är inte särskilt sannolikt att det som genererar ett A i en skola per automatik gör det i en annan. Syftet med betygen har ju historiskt varit (och är även nu) att urskilja vilka som lämpar sig för teoretiska studier. Det har aldrig varit tanken att betygen ska tillåtas definiera en människa – enbart människors prestationer.

Alla elever kommer inte att kunna få A

Idag får alla elever veta att alla kan få ett A. Det är en stor tankevurpa. Alla elever kommer inte att kunna få A eftersom varje ämne inte är ett vakuum. Om varje elev fick läsa ett ämne, enbart ett ämne, på heltid så kanske de skulle kunna nå ett A i sinom tid. Så ser inte skolan. ut. I grundskolan läser eleverna sexton ämnen, och under ett år ska de tillskansa sig vissa kunskaper, och det är dessa kunskaper som värderas i betyget. Naturligtvis kan inte alla elever, givet dessa förutsättningar, nå ett A, och det är brutalt att låta dem tro att det är så.

Problemet är att om man tror att “alla kan få ett A” så blir ju varje betyg som inte är A ett personligt misslyckande. “Jag fick ett D, jag skulle kunna ha fått ett A om jag gjort på ett annat sätt.” Det är ett stort svek mot våra barn och ungdomar, att få dem att tro att A är ett rimligt mål i alla lägen och att hårt arbete som resulterar i exempelvis ett D inte är särskilt bra.

Vissa saker kan vi lärare ändra på direkt

Alla kan inte få A. De målrelaterade betygen sätter ofantlig press på våra ungdomar – både genom att de riskerar att hamna utanför gymnasiet på grund av att de får betyg som är icke godkända och för att de aldrig tillåts vara nöjda med prestationer som inte värderas till betyget A. Vi behöver tänka om här. Vissa saker kan vi lärare ändra på direkt – hur vi pratar om betygen, dess funktion och värde – andra saker får vi hoppas att våra beslutsfattare förändrar inom överskådlig tid.

Om vi ska undgå att stressa sönder en generation så behöver vi tänka om, det är min övertygelse.